Tomtar och troll, drakar och döda som går igen. Sverige är fullt av sägner om övernaturliga varelser, och många av dem finns beskrivna lokalt. Mellan 1920 och 1962 skrev folkminnesinsamlare ner 177 sägner om övernaturliga väsen i Uddevalla.
Det finns 11 548 sägner om övernaturliga väsen nedtecknade i Institutet för språk och folkminnens (Isof) digitala arkiv Folke.
Berättelserna skildrar varelser som levde i skuggorna, och de äldsta är daterade så tidigt som 1839. Varelserna kunde orsaka olycka för vanligt folk, men också hjälpa till i vardagen för den som hade rent mjöl i påsen.
I databasen finns det hittills 177 sägner från elva socknar som kan knytas till Uddevalla kommun. De är nedtecknade av 23 folkminnesinsamlare och handlar om tolv olika typer av väsen. Flest, 41 stycken, handlar om troll och jättar.
I Dragsmarks socken berättades det år 1940 om troll och jättar. Troll och jättar bodde ofta i berg, stora stenar och i skogar. Sägner om dessa varelser kan till exempel förklara varför ett stort stenblock eller berg ligger där det ligger – för att en jätte kastat det. Trollen kunde lura in människor i berget eller byta ut barn mot sina egna.
Det fanns bergtroll på Orust. Där var väl två troll, de blev oense och då gunga jorden. Den ene flytta till Svarteborgstrakten, men den andra stanna kvar. Det var en, som byggde på en båt, men om natten så plocka de isär den. Det var bergtrollet. Det var på Orust också. Han bösta (arbetade) nära ve ett berg. En dag när han höll på och bösta på båten, så öppna en käring på berget och sa: "Du får inte lov att bösta här!" Om I bare lar bli båten, så ska I få fisk av mig," sa han. Det grunna hon visst på, för det blev tyst. Då hörde han någon ropa: "Kör bort gubben och stäng dörren!" Och han måste flytta och bygga båten någon annanstans. - Det var väl gubben, som skrek åt sin gumma.
Sägnen hos Isof ( sida 3 av 32 i volymen)
Sägnerna kunde också handla om spöken och gastar. Spöken är döda som inte fått ro. Gastar kunde gå igen där någon omkommit, ofta i hus eller vid stränder och vägar, och mylingar var själar av barn som dödats i hemlighet och därför ropade tills de fick en begravning. Hit hör också lyktgubbarna, ljus som syntes över myrar om natten och som sades vara döda som flyttat gränsstenar medan de levde. Många döda kom tillbaka för att ställa något till rätta. Den här berättades i Högås socken år 1941:
Det var några sjömän, som lagt sig på däck i seglena. De hade lagt sig med kläderna på för att vila sig ett tag. Seglena hade de brett över sig. Då kom gastarna, de kalla dem så, och drog i seglena och skratta gjorde de visst också. Men då sa skepparn, att de skulle låta bli det där, för båten är min, sa han, och seglen är mina. Och då låte de bli förstås. Gastarna sa ingenting, men de förstod, att de inte hade med båten att göra. Sjöfolk kan visst få se mycket.
Sägnen hos Isof ( sida 10 av 22 i volymen)
Näcken satt naken i forsar och bäckar och spelade fiol. Han kunde lära ut sin musik, men också locka ner människor i vattnet. Bäckahästen var en vit häst som red ner i sjön med den som satt upp på den, och i hav och sjöar fanns havsfrun och sjörået. Sägnerna varnar ofta för att drunkna. Så här kunde det låta när man i Forshälla socken berättade om dem år 1945:
Sjöjungfrun kom flera gånger till en karl, som satt på sjön och metade. Hon var så fin så alldeles förfärligt, men då hon vände på sig, såg hon ut som en fisk. Hon ville gifta sej med honom. Han följde med henne en gång. När han kom ner, var det ett riktigt fint gods, och han fick gå in i ett fint hus och sätta sej till bords. Han såg, att vid lagården var en gödselstad, och på den gick de mesta rockorna. Han kom upp igen, och sen ville han aldrig ut på sjön mera. …
Läs fortsättningen hos Isof ( sida 6 av 80 i volymen)
| Väsen | Antal sägner | Exempel |
|---|---|---|
| Troll och jättar | 41 | Det var en, som kunde se föremål för sig.… (”Troll eller 'kram'”, sida 4 av 32) |
| Spöken och gastar | 39 | Det var vid Nolänga här uppe. Det var väl… (”Gastar.”, sida 32 av 80) |
| Vattenväsen | 19 | Strömgubben spelade ibland, och ibland… (”Vattenväsen”, sida 8 av 80) |
| Häxor och trollkarlar | 16 | Det fanns käringar, som var insvurna med… (”Häxor.”, sida 8 i volymen) |
| Tomtar | 15 | Hur man kunde få se tomten. Om man ville… (”Tomtar. Hur man kunde få se tomten. Pigans tomte. Tomten och bonden.”, sida 9 av 44) |
| Maran och varulven | 15 | Det var en gubbe från Skredsvik. Han sa… (”Maran”, sida 1 av 2) |
| Skogsväsen | 11 | … Så kom där ett fruntimmer, ett skogsrå.… (”Skogsväsen.”, sida 4 i volymen) |
| Djävulen | 8 | … Andra namn på djävulen: Farbrorn,… (”Djävulen”, sida 1 av 32) |
| Drakar och övernaturliga djur | 6 | Har aldrig hört talas om flygande drake.… (”Drakar, ormar och fiskar.”, sida 23 av 80) |
| Oden och osynliga hundar | 3 | Odens jakt har jag all hört talas om. Min… (”Odens jakt”, sida 2 av 44) |
| Tjuvmjölkande väsen | 2 | En torpargumma hemma i Bokenäs hade en… (”Mjölkharen”, sida 12 av 44) |
| De underjordiska | 2 | … Men det skulle han inte gjort, för den… |
Platsen har betydelse
Isofs arkiv innehåller miljontals sidor text och omkring 25 000 timmar inspelat material. Mycket återstår fortfarande att digitalisera. De 11 548 sägner som vi utgår från i den här artikeln står bara för en bråkdel av allt material.
Det är framför allt Västsverige som är överrepresenterat. Enligt Tommy Kuusela, folklorist och forskningsarkivarie vid Isof, beror det på att digitaliseringen utvecklades vid myndighetens arkiv i Göteborg, som historiskt har fokuserat på västsvenska folkminnen.
– Arkivet här i Uppsala är mer än tio gånger så stort, men vi har knappt börjat digitalisera det materialet, säger han.
Men trots luckorna i det digitala materialet finns det geografiska skillnader i själva folktron, berättar Tommy Kuusela.
– Ett exempel är de underjordiska. Det handlar om väsen som lever som människor, föder barn och gifter sig, festar och arbetar, men som oftast är osynliga och lever under jorden, nära människan. I Norrland är de ofta stora som människor, medan de i södra Sverige oftare beskrivs som små pysslingar.
De underjordiska kunde också ha olika namn. I Dalarna och Norrland talade man exempelvis om vittror, medan andra benämningar användes längre söderut.
I de digitaliserade sägner som går att knyta till Norrland är det just vittrorna som dominerar. I Ångermanland, Hälsingland och Härjedalen handlar fler av de registrerade sägnerna om dem än om något annat väsen.
Längs kusterna är det i materialet något vanligare med spöken än i inlandet. En möjlig förklaring är berättelserna om drunknade sjömän och fiskare som inte fått någon grav och därför sades gå igen.
Sägner om spöken och gastar, följt av troll och jättar, är vanligast i det digitaliserade materialet sett till landet som helhet.
Folktron lever vidare
Men sägnerna handlade inte bara om skrämmande varelser. De kunde också hjälpa människor att förstå sin omgivning och sätta upp regler för hur man skulle bete sig.
– Det man kan säga är att sägnerna ofta användes för att förklara sin omgivning. Det som var oförklarligt förklarade man genom folktron, säger Tommy Kuusela.
Ett exempel är gårdstomten, som förekommer i stora delar av Norden. Han tog hand om djuren och såg till att ordningen upprätthölls på gården. Den som misskötte sina sysslor kunde straffas. Men på Island saknas de här historierna helt, eftersom man inte har bondgårdar på samma sätt och därmed inget behov av en gårdstomte.
Och de övernaturliga berättelserna hänger kvar än i dag – men i modifierad form.
Under hösten har till exempel skräckhistorier om Katten i hatten spridits bland barn och unga på sociala medier. Inläggen spred falska rykten om att den välkända barnboksfiguren befann sig vid, eller var på väg till, olika skolor och att något hemskt skulle inträffa där.
Tommy Kuusela ser likheter med äldre tiders folktro. Förr var skogarna och naturen fyllda av okända väsen. I dag kan skräckberättelserna i stället spridas genom internet.
– Katten i hatten är ju uppenbart övernaturlig, men i de här klippen och i barnens föreställningsvärld så blir den levande. Och då blir föräldrar rädda för att det ska hända saker.
Han jämför med de stora clownlarmen som spreds över stora delar av världen för omkring tio år sedan.
– De var bara aktiva när det var mörkt och dök upp på alla möjliga konstiga platser. Polisen åkte på jättemånga larm men hittade inga clowner.
Uddevalla kommun ligger i trakterna kring Bohuslän, där tomten ofta kallades för nisse. Ordet förekommer i sägner från 29 socknar i området, och kan möjligen kopplas till närheten till Norge där tomte heter just nisse.