Tomtar och troll, drakar och döda som går igen. Sverige är fullt av sägner om övernaturliga varelser, och många av dem finns beskrivna lokalt. Mellan 1926 och 1960 skrev folkminnesinsamlare ner 112 sägner om övernaturliga väsen i Mariestad.
Det finns 11 548 sägner om övernaturliga väsen nedtecknade i Institutet för språk och folkminnens (Isof) digitala arkiv Folke.
Berättelserna skildrar varelser som levde i skuggorna, och de äldsta är daterade så tidigt som 1839. Varelserna kunde orsaka olycka för vanligt folk, men också hjälpa till i vardagen för den som hade rent mjöl i påsen.
I databasen finns det hittills 112 sägner från 13 socknar som kan knytas till Mariestads kommun. De är nedtecknade av åtta folkminnesinsamlare och handlar om tolv olika typer av väsen. Flest, 26 stycken, handlar om spöken och gastar.
I Lyrestads socken berättades det år 1937 om spöken och gastar. Spöken är döda som inte fått ro. Gastar kunde gå igen där någon omkommit, ofta i hus eller vid stränder och vägar, och mylingar var själar av barn som dödats i hemlighet och därför ropade tills de fick en begravning. Hit hör också lyktgubbarna, ljus som syntes över myrar om natten och som sades vara döda som flyttat gränsstenar medan de levde. Många döda kom tillbaka för att ställa något till rätta.
Det var en komminister här i Lyrestad, Per Olov Wallgren på Rudet. Ett stycke från mitt hem spöka det, husbonden där hade dött, o de fick ingen fred för honom. De bad pastor Wallgren komma dit, o han tog med sig drängen o gick. Då hörde de något, som kom in i rummet o gick fram till klockan. Prästen fråga, var han var ifrån, men han fick inget svar. Då sa' han till väsendet, att det skulle vara kvar där det skulle vara o inte komma igen. Efter detta hörde de intet mer o såg inte något heller.
Sägnen hos Isof ( sida 25 av 105 i volymen)
Sägnerna kunde också handla om vattenväsen. Näcken satt naken i forsar och bäckar och spelade fiol. Han kunde lära ut sin musik, men också locka ner människor i vattnet. Bäckahästen var en vit häst som red ner i sjön med den som satt upp på den, och i hav och sjöar fanns havsfrun och sjörået. Sägnerna varnar ofta för att drunkna. Den här berättades i Berga socken år 1934:
Sjörå har jag sett. Det var så, att torparna hade sina tegar och skar vass vid sjölandet, och jag var med och hjälpte till. Då kom det en klöverstack utifrån sjön och till oss, och se'n gav han sej av ut på sjön igen. Då sa' gamle Sven-Johan: "Dä ä så gott vi ger oss av, för dä blir storm." Klöverstacken var inget annat än sjöråa. …
Läs fortsättningen hos Isof ( sida 4 av 51 i volymen)
Troll och jättar bodde ofta i berg, stora stenar och i skogar. Sägner om dessa varelser kan till exempel förklara varför ett stort stenblock eller berg ligger där det ligger – för att en jätte kastat det. Trollen kunde lura in människor i berget eller byta ut barn mot sina egna. Så här kunde det låta när man i Lyrestads socken berättade om dem år 1937:
Kyrkan här i Lyrestad skulle först byggas i Guntorp här i Lyrestad. Men de sa' att trollen rev ner den där. Sen skulle de bygga på ett ställe ung. mitt i församlingen, men det fick ej vara i fred där heller. De spände då ett par tvillingstutar för en sten, o de gick tills de kom mitt för där kyrkan är nu, där fick de riva ner gärsgårn, där var bara ett gärde. Platsen där är sank o otjänlig. Efter en väg mellan Norrkvarn o Höglunda här i Lyrestad är en bergskedja, som är väl en halv fjärdingsväg lång. Där fanns troll, en gammal gumma sa' till mig, att trollen laka, hon hade sett kläderna hänga ute där. Borta i Rävsnäs i Fredsberg är ett berg, o en bonde hade byggt ett stall över detta. Han var ute en julafton, då kom bergtrollen o kasta in honom i berget, Där var salar så stora o så granna, men han fick ingenting röra, bara se. Men så skulle de ta honom med sig till ett annat rum, men emellan rummen var en gång, o där var så mycket hästegödsel o urin, då sa han: "Vad i all världen är detta?" "Det kommer från ditt stall," sa de, "berget har spruckit, o det rinner ner." …
Läs fortsättningen hos Isof ( sida 16 av 105 i volymen)
| Väsen | Antal sägner | Exempel |
|---|---|---|
| Spöken och gastar | 26 | Lyktgubbar har jag sett. Jag tjänte i… (”Lyktgubbar”, sida 12 av 51) |
| Vattenväsen | 14 | De gamla här vid sjön såg, att sjörån… (”Vattenväsen”, sida 7 av 105) |
| Troll och jättar | 12 | Trollen hade vänner bland en del folk,… (”Troll”, sida 5 av 54) |
| Häxor och trollkarlar | 12 | … I Ryckla kvarn rastade påskkäringar… (”Häxor och trollkarlar”, sida 10 av 54) |
| Tomtar | 9 | Det var en bonde som hade en tomte, o… (”Tomtar”, sida 19 av 105) |
| Skogsväsen | 9 | … "Då ska vi gå däråt," sa' vi, "dä ä… (”Skogsväsen”, sida 11 av 105) |
| Tjuvmjölkande väsen | 9 | Beata i fattigstugan hade mjölkharar. De… (”Bjäran”, sida 10 av 51) |
| Djävulen | 7 | Hin håle träffade en gång en knalle och… (”Hin håle och knallen. Aarnes nr 7”, sida 1 av 2) |
| Maran och varulven | 6 | Det var några gamla fruntimmer där jag… (”Mara”, sida 26 av 105) |
| De underjordiska | 4 | Jag tjänte i en gård i Berga. Hustrun var… (”Mara (Vittra?)”, sida 17 av 51) |
| Drakar och övernaturliga djur | 2 | … Då fick jag se i en liten håla så… (”Ormar”, sida 1 av 2) |
| Oden och osynliga hundar | 2 | "Oden red i Bronäsbondens beteshage, där… (”Oden”, sida 1 av 62) |
Platsen har betydelse
Isofs arkiv innehåller miljontals sidor text och omkring 25 000 timmar inspelat material. Mycket återstår fortfarande att digitalisera. De 11 548 sägner som vi utgår från i den här artikeln står bara för en bråkdel av allt material.
Det är framför allt Västsverige som är överrepresenterat. Enligt Tommy Kuusela, folklorist och forskningsarkivarie vid Isof, beror det på att digitaliseringen utvecklades vid myndighetens arkiv i Göteborg, som historiskt har fokuserat på västsvenska folkminnen.
– Arkivet här i Uppsala är mer än tio gånger så stort, men vi har knappt börjat digitalisera det materialet, säger han.
Men trots luckorna i det digitala materialet finns det geografiska skillnader i själva folktron, berättar Tommy Kuusela.
– Ett exempel är de underjordiska. Det handlar om väsen som lever som människor, föder barn och gifter sig, festar och arbetar, men som oftast är osynliga och lever under jorden, nära människan. I Norrland är de ofta stora som människor, medan de i södra Sverige oftare beskrivs som små pysslingar.
De underjordiska kunde också ha olika namn. I Dalarna och Norrland talade man exempelvis om vittror, medan andra benämningar användes längre söderut.
I de digitaliserade sägner som går att knyta till Norrland är det just vittrorna som dominerar. I Ångermanland, Hälsingland och Härjedalen handlar fler av de registrerade sägnerna om dem än om något annat väsen.
Längs kusterna är det i materialet något vanligare med spöken än i inlandet. En möjlig förklaring är berättelserna om drunknade sjömän och fiskare som inte fått någon grav och därför sades gå igen.
Sägner om spöken och gastar, följt av troll och jättar, är vanligast i det digitaliserade materialet sett till landet som helhet.
Folktron lever vidare
Men sägnerna handlade inte bara om skrämmande varelser. De kunde också hjälpa människor att förstå sin omgivning och sätta upp regler för hur man skulle bete sig.
– Det man kan säga är att sägnerna ofta användes för att förklara sin omgivning. Det som var oförklarligt förklarade man genom folktron, säger Tommy Kuusela.
Ett exempel är gårdstomten, som förekommer i stora delar av Norden. Han tog hand om djuren och såg till att ordningen upprätthölls på gården. Den som misskötte sina sysslor kunde straffas. Men på Island saknas de här historierna helt, eftersom man inte har bondgårdar på samma sätt och därmed inget behov av en gårdstomte.
Och de övernaturliga berättelserna hänger kvar än i dag – men i modifierad form.
Under hösten har till exempel skräckhistorier om Katten i hatten spridits bland barn och unga på sociala medier. Inläggen spred falska rykten om att den välkända barnboksfiguren befann sig vid, eller var på väg till, olika skolor och att något hemskt skulle inträffa där.
Tommy Kuusela ser likheter med äldre tiders folktro. Förr var skogarna och naturen fyllda av okända väsen. I dag kan skräckberättelserna i stället spridas genom internet.
– Katten i hatten är ju uppenbart övernaturlig, men i de här klippen och i barnens föreställningsvärld så blir den levande. Och då blir föräldrar rädda för att det ska hända saker.
Han jämför med de stora clownlarmen som spreds över stora delar av världen för omkring tio år sedan.
– De var bara aktiva när det var mörkt och dök upp på alla möjliga konstiga platser. Polisen åkte på jättemånga larm men hittade inga clowner.