Trenden mot allt större personbilar fortsätter i Sverige. Men i Enköpings kommun är genomsnittsbilen näst minst i Uppsala län.
En Volvo 240, för 30 år sedan fortfarande Sveriges vanligaste bil, var ungefär 172 centimeter bred. De senaste årens bästsäljare Volvo XC60 är som jämförelse 189 centimeter. Och snittbredden bland svenska bilar fortsätter öka.
Nu har bilarna i Enköping passerat det måttet med mer än en decimeter; Bland bilar i kommunen tillverkade de senaste fem åren är snittbredden 184,7 centimeter.
Det har funnits en tydlig trend mot större bilar i Sverige de senaste årtiondena. En genomsnittlig bil har vuxit med ungefär fem centimeter på höjden och längden, och fyra centimeter på bredden för varje decennium, visar Newsworthys analys av de senaste decenniernas nybilsförsäljningar.
Även om den genomsnittliga elbilen är något större än fossilbilen, förklaras storleksökningen på bilflottan inte enbart av elektrifieringen. Även fossildrivna bilar har de senaste decenniet vuxit i ungefär samma takt.
Den genomsnittliga personbilen i Enköpings kommun (sett till hela fordonsflottan) är nu 181,2 centimeter bred. Det placerar den nästan exakt på riksgenomsnittet, men alltså i botten i länet.
Om vi tittar på bara bilar från de senaste fem åren, så är genomsnittsbredden för Enköpings nya bilar alltså 184,7 centimeter. Enköping hör därmed till de kommuner där breddskillnaden mellan nyare bilar och äldre är relativt blygsam.
Genomsnittslängden för en personbil i Enköping är 455,3 centimeter, att jämföra med 454,4 centimeter i riket, och höjden 155,0 centimeter (155,2 centimeter i riket.)
En cocktail av miljö- och samhällsproblem
En växande bilflotta påverkar både miljö och samhället på flera sätt, säger Anders Roth, som är mobilitetsexpert vid forskningsinstitutet IVL. Han pekar på både hälso-, klimat-, säkerhets- och stadsplaneringsproblem.
— Vikten har betydelse för slitage på däck och vägbana, och för utsläppen av små luftburna partiklar, främst så kallande PM 2,5-partiklar, även om dubbdäck är en större bov där. Även tillverkningen får större klimatpåverkan – det går åt större batterier och mer material till en stor och tung bil. Det kan skilja nästan 100 procent i klimatpåverkan bara vid tillverkningen, säger Anders Roth.
Dessutom får storleken i sig konsekvenser i stadsmiljö.
– Bredare bilar tar mer plats. Till exempel börjar normala parkeringsplatser bli för små. Bilarna tar därmed mer av stadens yta som skulle kunna användas till annat, säger Anders Roth.
Ett ställe där de större bilarna redan fått tydliga konsekvenser är vägfärjorna. Enligt Trafikverket har fem av deras vägfärjor på Hönöleden, Bohus-Malmönleden och Nordöleden i Bohuslän och Aspöleden i Blekinge målats om de senaste åren så att det blivit färre bilfiler, i takt med att de gamla filbredderna inte längre räckt till. Det innebär att det nu ryms färre bilar på varje färja, även om gång- och cykelkapaciteten i gengäld har kunnat ökas i några fall.
Anders Roth pekar också på säkerhetsaspekten:
– Höga och tunga bilar ger flera gånger större risk för skador vid påkörning. En hög och tung bil uppfattas som säkrare av den som kör, men är farligare för den som blir påkörd. Speciellt för oskyddade trafikanter.
I andra europeiska länder har en debatt om växande bilar lett till motåtgärder. Så har till exempel Cardiff i Storbritannien, Paris, Lyon och Grenoble i Frankrike och Tübingen i Tyskland differentierat parkeringsavgiften så att det är dyrare att parkera stora bilar. Norge har en delvis viktbaserad fordonsskatt, och Bryssel och flera andra städer har infört utsläppsbegränsningar som i praktiken riktar sig mot fossildrivna SUV:ar.
I Sverige lyser sådana initiativ ännu så länge med sin frånvaro.
– Det har varit en avvägning, tror jag, mellan miljö och säkerhet å ena sidan, och hur vi gynnar inhemska tillverkare som velat satsa på stora bilar, säger Anders Roth.
– Och kanske har frågorna om luftkvalitet och trafiksäkerhet sjunkit undan, för att man tror att elektrifieringen löser alla biltrafikens problem.
