Sverige får inte släppa ut mer än cirka 260 miljoner ton koldioxid, om vi ska leva upp till Parisavtalet, som slår fast att utsläpp av växthusgaser ska begränsas, så att temperaturhöjningar håller sig under två grader, och allra helst begränsas till 1,5 grad. Denna återstående mängd brukar kallas en koldioxidbudget.
Enligt forskare är budgetperspektivet ett bättre mått än årliga utsläppsnivåer. Det är den totala mängden växthusgaser i atmosfären som spelar roll för den globala uppvärmningen.
– Rent vetenskapligt är det ganska dåligt att bara prata utsläpp, man har gjort en lite för grov förenkling av klimatvetenskapen när man bara tittar på enskilda år, säger Martin Wetterstedt på Uppsala universitet, som tagit fram beräkningen.
Slut om fem år
Det finns ingen officiell koldioxidbudget för Sverige, men forskare vid Uppsala universitet har använt en modell utvecklad vid Tyndall Centre i Manchester för att bryta ner den globala budgeten till lokal nivå, utifrån historiska utsläppsnivåer och ekonomiska förutsättningar.
Med nuvarande utsläppstakt tar vår koldioxidbudget slut om bara fem år. Utsläppen skulle behöva minska med 17 procent per år för att hålla budget.
Forskarna vid Uppsala universitet har tillsammans med organisationen Klimatsekretariatet räknat fram koldioxidbudgetar för alla kommuner och regioner. Utsläppen minskar på de flesta håll, men långt ifrån tillräckligt. I en av tre kommuner går utvecklingen rent av åt fel håll.
Regionala utsläppssiffror skiljer sig från Nationella emissionsdatabasen, då utsläpp från utrikes flyg och sjöfart har lagts till, och utsläpp från landets största industrier, de 45 anläggningar som står för 90 procent av alla utsläpp från stora anläggningar, räknats bort från länsnivå och räknats till nationella i stället.
Koldioxidbudgeten inkluderar huvudsakligen territoriella utsläpp, med andra ord de som sker inom regionen. Vissa konsumtionsbaserade utsläpp, som regionens del av utsläpp från utrikes sjöfart och flyg, har också räknats in.