Tomtar och troll, drakar och döda som går igen. Sverige är fullt av sägner om övernaturliga varelser, och många av dem finns beskrivna lokalt. Mellan 1919 och 1942 skrev folkminnesinsamlare ner 503 sägner om övernaturliga väsen i Torsby.
Det finns 11 548 sägner om övernaturliga väsen nedtecknade i Institutet för språk och folkminnens (Isof) digitala arkiv Folke.
Berättelserna skildrar varelser som levde i skuggorna, och de äldsta är daterade så tidigt som 1839. Varelserna kunde orsaka olycka för vanligt folk, men också hjälpa till i vardagen för den som hade rent mjöl i påsen.
I databasen finns det hittills 503 sägner från nio socknar som kan knytas till Torsby kommun. De är nedtecknade av 24 folkminnesinsamlare och handlar om tolv olika typer av väsen. Flest, 87 stycken, handlar om troll och jättar.
I Fryksände socken berättades det år 1927 om troll och jättar. Troll och jättar bodde ofta i berg, stora stenar och i skogar. Sägner om dessa varelser kan till exempel förklara varför ett stort stenblock eller berg ligger där det ligger – för att en jätte kastat det. Trollen kunde lura in människor i berget eller byta ut barn mot sina egna.
Det skall ha funnit bergfolk i Skallberget i forna tider. Skallberget ligger utefter Rottnan, det är ungefär en mil rätt över skogen mellan Röjdälven och Rottnan. Nedanför Skallberget i skogen åt Fryksändehållet ligger Västanvikssätrarna, som är i användning än idag. Där har säterkullorna i forna dagar haft mycket att tala om bergfolket. Ibland om kvällarna och nätterna, när de har vetat säkert att det inte har funnits varken folk eller kreatur i närheten, så har de hört skällor och kor som har råmat och folk som har lullat och lockat på dem. …
Läs fortsättningen hos Isof ( sida 3 av 46 i volymen)
Sägnerna kunde också handla om spöken och gastar. Spöken är döda som inte fått ro. Gastar kunde gå igen där någon omkommit, ofta i hus eller vid stränder och vägar, och mylingar var själar av barn som dödats i hemlighet och därför ropade tills de fick en begravning. Hit hör också lyktgubbarna, ljus som syntes över myrar om natten och som sades vara döda som flyttat gränsstenar medan de levde. Många döda kom tillbaka för att ställa något till rätta. Den här berättades i Norra Finnskoga socken år 1936:
Det var på ett ställe vid landsvägen efter en bäck uppe vid Eriksheden, som det inte höll tyst. Det var somliga nätter som en onge skrek där. Det var ett ”gast” för det var så att en piga skulle ja fått en ong å tagit liv av där. Nu är det länge sedan som ongen skrämt, men jag har hört talas om det i min tid.
Sägnen hos Isof ( sida 14 av 100 i volymen)
Tomten var gårdens väsen, en liten gubbe som skötte djuren och gav gården lycka. Men han var lättstött. Blev han illa behandlad, till exempel om han inte fick smör i julgröten, kunde han straffa folket eller flytta och ta lyckan med sig. Så här kunde det låta när man i Fryksände socken berättade om dem år 1927:
Det var på ett ställe som de hade råkat bygga stallet över där tomtarna bodde och just så att det flöt gödselvatten ner på deras matbord. Därför lät de aldrig hästarna vara i fred, utan var morgon var de så svetta och förbi, så att de inte kunde köra med dem. En gång skulle husbonden försöka ta reda på hur detta kom sig och därför ställde han sig utanför stalldörren på kvällen och han hade en säck på armen. Då hörde han att det var någon som sade: Häng säcken på pinn', och kom in! Då gick han in och frågade tomten som stod där, om han inte kunde låta hästarna vara i fred. "Nej du, inte så länge de står över matbordet mitt svarade tomten. Det var en faster till mig, som jag hörde detta utav. Jag hörde allt, att gubbarna som brukade ligga i skogen och kola brukade tala om att tomtarna väckte om natten i fall det var någon fara med milan.
Sägnen hos Isof ( sida 17 av 46 i volymen)
| Väsen | Antal sägner | Exempel |
|---|---|---|
| Troll och jättar | 87 | Det var en skytt som höll till i skogen… (”Bergväsen”, sida 1 i volymen) |
| Spöken och gastar | 82 | Min farfar trodde fullt och fast på att… (”Varsel (spöken)”, sida 20 av 56) |
| Tomtar | 58 | … Han tittade genom en springa och fick… (”Tomtar.”, sida 17 av 108) |
| Häxor och trollkarlar | 57 | En häst i Sibila i Lekvattnet blev skämd… (”"Skämd" häst botas med trolldom.”, sida 9 i volymen) |
| Skogsväsen | 47 | Det var "skogråa" som gör en person… (”Skogsväsen”, sida 20 i volymen) |
| Tjuvmjölkande väsen | 44 | En del som var riktigt trollkunniga kunde… (”Pukharar.”, sida 18 av 56) |
| Vattenväsen | 39 | … Det var Näcken som en skulle vara rädd… (”Vattenväsen”, sida 12 i volymen) |
| Maran och varulven | 30 | Det var en gammal gubbe som lärde mig att… (”Mara”, sida 52 av 108) |
| Djävulen | 25 | Det var mycket tro på djävulen och att… (”Djävulen”, sida 1 av 108) |
| De underjordiska | 16 | Det var om midsommarnatten som en kunde… (”Älvor”, sida 29 av 108) |
| Drakar och övernaturliga djur | 13 | Jag hörde det talet, att om en plågade… (”drakar ormar och fiskar.”, sida 37 av 108) |
| Oden och osynliga hundar | 5 | Far talade om efter sin farfar att hans… (”Odens jakt”, sida 1 i volymen) |
Platsen har betydelse
Isofs arkiv innehåller miljontals sidor text och omkring 25 000 timmar inspelat material. Mycket återstår fortfarande att digitalisera. De 11 548 sägner som vi utgår från i den här artikeln står bara för en bråkdel av allt material.
Det är framför allt Västsverige som är överrepresenterat. Enligt Tommy Kuusela, folklorist och forskningsarkivarie vid Isof, beror det på att digitaliseringen utvecklades vid myndighetens arkiv i Göteborg, som historiskt har fokuserat på västsvenska folkminnen.
– Arkivet här i Uppsala är mer än tio gånger så stort, men vi har knappt börjat digitalisera det materialet, säger han.
Men trots luckorna i det digitala materialet finns det geografiska skillnader i själva folktron, berättar Tommy Kuusela.
– Ett exempel är de underjordiska. Det handlar om väsen som lever som människor, föder barn och gifter sig, festar och arbetar, men som oftast är osynliga och lever under jorden, nära människan. I Norrland är de ofta stora som människor, medan de i södra Sverige oftare beskrivs som små pysslingar.
De underjordiska kunde också ha olika namn. I Dalarna och Norrland talade man exempelvis om vittror, medan andra benämningar användes längre söderut.
I de digitaliserade sägner som går att knyta till Norrland är det just vittrorna som dominerar. I Ångermanland, Hälsingland och Härjedalen handlar fler av de registrerade sägnerna om dem än om något annat väsen.
Längs kusterna är det i materialet något vanligare med spöken än i inlandet. En möjlig förklaring är berättelserna om drunknade sjömän och fiskare som inte fått någon grav och därför sades gå igen.
Sägner om spöken och gastar, följt av troll och jättar, är vanligast i det digitaliserade materialet sett till landet som helhet.
Folktron lever vidare
Men sägnerna handlade inte bara om skrämmande varelser. De kunde också hjälpa människor att förstå sin omgivning och sätta upp regler för hur man skulle bete sig.
– Det man kan säga är att sägnerna ofta användes för att förklara sin omgivning. Det som var oförklarligt förklarade man genom folktron, säger Tommy Kuusela.
Ett exempel är gårdstomten, som förekommer i stora delar av Norden. Han tog hand om djuren och såg till att ordningen upprätthölls på gården. Den som misskötte sina sysslor kunde straffas. Men på Island saknas de här historierna helt, eftersom man inte har bondgårdar på samma sätt och därmed inget behov av en gårdstomte.
Och de övernaturliga berättelserna hänger kvar än i dag – men i modifierad form.
Under hösten har till exempel skräckhistorier om Katten i hatten spridits bland barn och unga på sociala medier. Inläggen spred falska rykten om att den välkända barnboksfiguren befann sig vid, eller var på väg till, olika skolor och att något hemskt skulle inträffa där.
Tommy Kuusela ser likheter med äldre tiders folktro. Förr var skogarna och naturen fyllda av okända väsen. I dag kan skräckberättelserna i stället spridas genom internet.
– Katten i hatten är ju uppenbart övernaturlig, men i de här klippen och i barnens föreställningsvärld så blir den levande. Och då blir föräldrar rädda för att det ska hända saker.
Han jämför med de stora clownlarmen som spreds över stora delar av världen för omkring tio år sedan.
– De var bara aktiva när det var mörkt och dök upp på alla möjliga konstiga platser. Polisen åkte på jättemånga larm men hittade inga clowner.