Tomtar och troll, drakar och döda som går igen. Sverige är fullt av sägner om övernaturliga varelser, och många av dem finns beskrivna lokalt. Mellan 1854 och 1942 skrev folkminnesinsamlare ner 120 sägner om övernaturliga väsen i Svenljunga.
Det finns 11 548 sägner om övernaturliga väsen nedtecknade i Institutet för språk och folkminnens (Isof) digitala arkiv Folke.
Berättelserna skildrar varelser som levde i skuggorna, och de äldsta är daterade så tidigt som 1839. Varelserna kunde orsaka olycka för vanligt folk, men också hjälpa till i vardagen för den som hade rent mjöl i påsen.
I databasen finns det hittills 120 sägner från tolv socknar som kan knytas till Svenljunga kommun. De är nedtecknade av tio folkminnesinsamlare och handlar om tolv olika typer av väsen. Flest, 30 stycken, handlar om troll och jättar.
I Holsljunga socken berättades det år 1934 om troll och jättar. Troll och jättar bodde ofta i berg, stora stenar och i skogar. Sägner om dessa varelser kan till exempel förklara varför ett stort stenblock eller berg ligger där det ligger – för att en jätte kastat det. Trollen kunde lura in människor i berget eller byta ut barn mot sina egna.
Det var troll i ett berg, och så låg det en stuga neranför. Varje julafton på kvällen kom trolla' och åt upp julmaten för folket. De kom in genom fönstret och åt upp alltihop på julabordet. Men så hittade gubben på hur han skulle bota dem. Han kokte tjära och satte i en kittel på bordet närmast fönstret. Trolla kom och tog till att äta ur kitteln. För var sked de tog gjorde de ett illvrôlane, men de åt ur allihop tjäran likaväl; de trodde det var julgröten.
Sägnen hos Isof ( sida 5 i volymen i volymen)
Sägnerna kunde också handla om spöken och gastar. Spöken är döda som inte fått ro. Gastar kunde gå igen där någon omkommit, ofta i hus eller vid stränder och vägar, och mylingar var själar av barn som dödats i hemlighet och därför ropade tills de fick en begravning. Hit hör också lyktgubbarna, ljus som syntes över myrar om natten och som sades vara döda som flyttat gränsstenar medan de levde. Många döda kom tillbaka för att ställa något till rätta. Den här berättades i Holsljunga socken år 1932:
Gasten gjorde många spektakel. Härmde de honom, fick de sej en snyting (= örfil). Och han förvilla dom så galet. När de inte hade annat än furusticker te lyse, rätt som de gick, kunde gasten släcka domses sticka, så den dog. Då skratta'n. Gasten var nå'n sorts andeväsen, som höll sej vid bäckar och träsk. Han kunde inte gå över vatten, utan sprang ikring.
Sägnen hos Isof ( sida 6 i volymen i volymen)
Näcken satt naken i forsar och bäckar och spelade fiol. Han kunde lära ut sin musik, men också locka ner människor i vattnet. Bäckahästen var en vit häst som red ner i sjön med den som satt upp på den, och i hav och sjöar fanns havsfrun och sjörået. Sägnerna varnar ofta för att drunkna. Så här kunde det låta när man i Mårdaklevs socken berättade om dem år 1941:
Näcken trodde de absolut på. Och det är de som gör än. Här är en som spelar fiol och han sa: "Ja, jag har suttit vid forsen och hört Näcken spela." Om man gick dit med fiolen och satte sig och spela, så kom Näcken och lärde en. Men kanveta, det var farligt, när Näcken spela. Om de tog aldrig så lite taktsteg efter hans musik, blev de så hänförda, så de dansa tills de dog. Det var en gubbe ute vid Ekänga (Gunnarp). Han kom och gick förbi forsen en kväll. Då satt Näcken mitt i ån och spela. Så skulle inte gubben låta förstå, att han var betagen i musiken – han spela så förskräckligt väl. Han sa till Näcken: "Du behöver inte spela och vara så glad, för du blir inte salig." Då hoppa Näcken ner i vattnet och sluta och spela och blev så bedrövad. Men så sa han, att det är inte omöjligt ändå, att han kan bli salig, han så väl som en människa. …
Läs fortsättningen hos Isof ( sida 8 av 104 i volymen)
| Väsen | Antal sägner | Exempel |
|---|---|---|
| Troll och jättar | 30 | I Kleva berg i Mårdaklev bodde troll.… (”Troll”, sida 3 i volymen) |
| Spöken och gastar | 29 | Jag bodde i Stenhult. Då såg vi i… (”Lyktgubbar.”, sida 13 i volymen) |
| Vattenväsen | 12 | … Då kom näcken på ett näckeblad. Drängen… |
| Tomtar | 11 | Det till och med vet jag de som satte lite… (”Tomtar”, sida 4 i volymen) |
| Oden och osynliga hundar | 6 | Odens jakt, det är inget annat än fåglar.… (”Odens jakt”, sida 9 i volymen) |
| Häxor och trollkarlar | 5 | … Sen sa hon: "Här upp å här an över… |
| Djävulen | 5 | Vi hade en präst här, men jag kan inte… |
| Tjuvmjölkande väsen | 5 | Mjölkaharar fanns. De var av stickeflisor,… (”Bjäran”, sida 10 i volymen) |
| De underjordiska | 5 | Begreppet vättar okänt. Men Lella Krestina… (”Vättar”, sida 3 i volymen) |
| Drakar och övernaturliga djur | 5 | Drakar va' laja, förskräcklia ormar. De… (”Drakar, ormar, fiskar”, sida 5 i volymen) |
| Maran och varulven | 4 | Mara kom åt min far, när han var 15 eller… (”Mara”, sida 18 av 113) |
| Skogsväsen | 3 | … – Det var la ena skogsfru. Det är åskan… |
Platsen har betydelse
Isofs arkiv innehåller miljontals sidor text och omkring 25 000 timmar inspelat material. Mycket återstår fortfarande att digitalisera. De 11 548 sägner som vi utgår från i den här artikeln står bara för en bråkdel av allt material.
Det är framför allt Västsverige som är överrepresenterat. Enligt Tommy Kuusela, folklorist och forskningsarkivarie vid Isof, beror det på att digitaliseringen utvecklades vid myndighetens arkiv i Göteborg, som historiskt har fokuserat på västsvenska folkminnen.
– Arkivet här i Uppsala är mer än tio gånger så stort, men vi har knappt börjat digitalisera det materialet, säger han.
Men trots luckorna i det digitala materialet finns det geografiska skillnader i själva folktron, berättar Tommy Kuusela.
– Ett exempel är de underjordiska. Det handlar om väsen som lever som människor, föder barn och gifter sig, festar och arbetar, men som oftast är osynliga och lever under jorden, nära människan. I Norrland är de ofta stora som människor, medan de i södra Sverige oftare beskrivs som små pysslingar.
De underjordiska kunde också ha olika namn. I Dalarna och Norrland talade man exempelvis om vittror, medan andra benämningar användes längre söderut.
I de digitaliserade sägner som går att knyta till Norrland är det just vittrorna som dominerar. I Ångermanland, Hälsingland och Härjedalen handlar fler av de registrerade sägnerna om dem än om något annat väsen.
Längs kusterna är det i materialet något vanligare med spöken än i inlandet. En möjlig förklaring är berättelserna om drunknade sjömän och fiskare som inte fått någon grav och därför sades gå igen.
Sägner om spöken och gastar, följt av troll och jättar, är vanligast i det digitaliserade materialet sett till landet som helhet.
Folktron lever vidare
Men sägnerna handlade inte bara om skrämmande varelser. De kunde också hjälpa människor att förstå sin omgivning och sätta upp regler för hur man skulle bete sig.
– Det man kan säga är att sägnerna ofta användes för att förklara sin omgivning. Det som var oförklarligt förklarade man genom folktron, säger Tommy Kuusela.
Ett exempel är gårdstomten, som förekommer i stora delar av Norden. Han tog hand om djuren och såg till att ordningen upprätthölls på gården. Den som misskötte sina sysslor kunde straffas. Men på Island saknas de här historierna helt, eftersom man inte har bondgårdar på samma sätt och därmed inget behov av en gårdstomte.
Och de övernaturliga berättelserna hänger kvar än i dag – men i modifierad form.
Under hösten har till exempel skräckhistorier om Katten i hatten spridits bland barn och unga på sociala medier. Inläggen spred falska rykten om att den välkända barnboksfiguren befann sig vid, eller var på väg till, olika skolor och att något hemskt skulle inträffa där.
Tommy Kuusela ser likheter med äldre tiders folktro. Förr var skogarna och naturen fyllda av okända väsen. I dag kan skräckberättelserna i stället spridas genom internet.
– Katten i hatten är ju uppenbart övernaturlig, men i de här klippen och i barnens föreställningsvärld så blir den levande. Och då blir föräldrar rädda för att det ska hända saker.
Han jämför med de stora clownlarmen som spreds över stora delar av världen för omkring tio år sedan.
– De var bara aktiva när det var mörkt och dök upp på alla möjliga konstiga platser. Polisen åkte på jättemånga larm men hittade inga clowner.