Tomtar och troll, drakar och döda som går igen. Sverige är fullt av sägner om övernaturliga varelser, och många av dem finns beskrivna lokalt. Mellan 1928 och 1950 skrev folkminnesinsamlare ner 134 sägner om övernaturliga väsen i Härryda.
Det finns 11 548 sägner om övernaturliga väsen nedtecknade i Institutet för språk och folkminnens (Isof) digitala arkiv Folke.
Berättelserna skildrar varelser som levde i skuggorna, och de äldsta är daterade så tidigt som 1839. Varelserna kunde orsaka olycka för vanligt folk, men också hjälpa till i vardagen för den som hade rent mjöl i påsen.
I databasen finns det hittills 134 sägner från fyra socknar som kan knytas till Härryda kommun. De är nedtecknade av nio folkminnesinsamlare och handlar om tio olika typer av väsen. Flest, 34 stycken, handlar om spöken och gastar.
I Landvetters socken berättades det år 1937 om spöken och gastar. Spöken är döda som inte fått ro. Gastar kunde gå igen där någon omkommit, ofta i hus eller vid stränder och vägar, och mylingar var själar av barn som dödats i hemlighet och därför ropade tills de fick en begravning. Hit hör också lyktgubbarna, ljus som syntes över myrar om natten och som sades vara döda som flyttat gränsstenar medan de levde. Många döda kom tillbaka för att ställa något till rätta.
Det var ett ställe som hette Treka och där skulle vara ett par lyktegubbar. De hade sett en lysa uppe på berget och därunder trodde de att det fanns en skatt. Så var det ett par gubbar som skulle gå dit. De hade en gammal kniv med sig som de skulle kasta där för att lyktegubben inte skulle slockna. Så fick de inte språka under vägen dit, för då släckte lyktegubben ljuset. Men så kom den ene att tänka på, att skatten kunde vara så stor och så hade de ingenting att ta’ i. Så sa’ han ”Vi skulle allt tatt en säck med oss”. Men då släckte lyktegubben ljuset och sedan såg de det aldrig mer. Borta vid Mörtens fanns också lyktgubbar. Det var de som var där och grävde.
Sägnen hos Isof ( sida 4 av 100 i volymen)
Sägnerna kunde också handla om troll och jättar. Troll och jättar bodde ofta i berg, stora stenar och i skogar. Sägner om dessa varelser kan till exempel förklara varför ett stort stenblock eller berg ligger där det ligger – för att en jätte kastat det. Trollen kunde lura in människor i berget eller byta ut barn mot sina egna. Den här berättades i Landvetters socken år 1928:
I Bockaberg bodde det fordomdags troll. Det hände ofta att dessa förvillade folk som voro ute och gingo förbi berget så att dessa gingo vilse. Vrängde en person som gått vilse rocken kunde han åter komma på rätt stråt. En dräng från ett ställe i socknen hade en gång blivit bergtagen av trollen. Han hade varit borta en tid, men då det en gång ringde till mässa i kyrkan passade folket från stället han hörde hemma på utanför berget. När ljudet av klockorna hördes kom drängen springande emot dem. Då de kallade honom vid namn stannade han och de fingo honom med hem. Men fastän de ### honom och iakttog allt som göres vid dylika tillfällen blev drängen efter detta litet svag till förståndet.
Sägnen hos Isof ( sida 24 av 49 i volymen)
Näcken satt naken i forsar och bäckar och spelade fiol. Han kunde lära ut sin musik, men också locka ner människor i vattnet. Bäckahästen var en vit häst som red ner i sjön med den som satt upp på den, och i hav och sjöar fanns havsfrun och sjörået. Sägnerna varnar ofta för att drunkna. Så här kunde det låta när man i Landvetters socken berättade om dem år 1937:
Det var näcken som spela för mjölnarn borta i Elmhult. Han skulle vara i den åna. Sen har den mjölnarn inte kunnat spela mer. Här var en pojkestolle i min barndom som gjorde sig en fiol, och så gick han bort i skogen till ett fall och satte sig därborta ett par torsdagskvällar och skulle lära spela av näcken. Torsdagsnätter skulle ha större kraft än vanliga nätter.
Sägnen hos Isof ( sida 3 av 32 i volymen)
| Väsen | Antal sägner | Exempel |
|---|---|---|
| Spöken och gastar | 34 | Andreas-Kalle gick genom Olese gärde i… (”Gast”, sida 12 av 56) |
| Troll och jättar | 22 | Det var sör i skogarna, där var ett krypin… (”Jättar”, sida 5 av 32) |
| Vattenväsen | 20 | Strömgubben vet jag inte att de såg, men… (”Vattenväsen”, sida 10 av 108) |
| Häxor och trollkarlar | 17 | Påskkäringarna skulle smi… (”Häxor och trollkarlar”, sida 38 av 108) |
| Skogsväsen | 10 | Karl i Nyttorp här såg skogråa månge… (”Skogsväsen”, sida 18 av 108) |
| Tomtar | 9 | Tomtar har jag hört talas om, de tröska… (”Tomtar”, sida 27 av 108) |
| Djävulen | 8 | I Landvetter bodde en man som kallades… (”Djävulen”, sida 1 i volymen) |
| Tjuvmjölkande väsen | 5 | De hade mjölkhare på en del ställen. De… (”Bjäran”, sida 14 av 32) |
| Drakar och övernaturliga djur | 5 | Det var Hôleng-Anna, hon gick och plockade… (”Drakar, ormar och fiskar”, sida 2 av 20) |
| Maran och varulven | 4 | Det var en som kände en fot som han trodde… (”Mara”, sida 18 av 100) |
Platsen har betydelse
Isofs arkiv innehåller miljontals sidor text och omkring 25 000 timmar inspelat material. Mycket återstår fortfarande att digitalisera. De 11 548 sägner som vi utgår från i den här artikeln står bara för en bråkdel av allt material.
Det är framför allt Västsverige som är överrepresenterat. Enligt Tommy Kuusela, folklorist och forskningsarkivarie vid Isof, beror det på att digitaliseringen utvecklades vid myndighetens arkiv i Göteborg, som historiskt har fokuserat på västsvenska folkminnen.
– Arkivet här i Uppsala är mer än tio gånger så stort, men vi har knappt börjat digitalisera det materialet, säger han.
Men trots luckorna i det digitala materialet finns det geografiska skillnader i själva folktron, berättar Tommy Kuusela.
– Ett exempel är de underjordiska. Det handlar om väsen som lever som människor, föder barn och gifter sig, festar och arbetar, men som oftast är osynliga och lever under jorden, nära människan. I Norrland är de ofta stora som människor, medan de i södra Sverige oftare beskrivs som små pysslingar.
De underjordiska kunde också ha olika namn. I Dalarna och Norrland talade man exempelvis om vittror, medan andra benämningar användes längre söderut.
I de digitaliserade sägner som går att knyta till Norrland är det just vittrorna som dominerar. I Ångermanland, Hälsingland och Härjedalen handlar fler av de registrerade sägnerna om dem än om något annat väsen.
Längs kusterna är det i materialet något vanligare med spöken än i inlandet. En möjlig förklaring är berättelserna om drunknade sjömän och fiskare som inte fått någon grav och därför sades gå igen.
Sägner om spöken och gastar, följt av troll och jättar, är vanligast i det digitaliserade materialet sett till landet som helhet.
Folktron lever vidare
Men sägnerna handlade inte bara om skrämmande varelser. De kunde också hjälpa människor att förstå sin omgivning och sätta upp regler för hur man skulle bete sig.
– Det man kan säga är att sägnerna ofta användes för att förklara sin omgivning. Det som var oförklarligt förklarade man genom folktron, säger Tommy Kuusela.
Ett exempel är gårdstomten, som förekommer i stora delar av Norden. Han tog hand om djuren och såg till att ordningen upprätthölls på gården. Den som misskötte sina sysslor kunde straffas. Men på Island saknas de här historierna helt, eftersom man inte har bondgårdar på samma sätt och därmed inget behov av en gårdstomte.
Och de övernaturliga berättelserna hänger kvar än i dag – men i modifierad form.
Under hösten har till exempel skräckhistorier om Katten i hatten spridits bland barn och unga på sociala medier. Inläggen spred falska rykten om att den välkända barnboksfiguren befann sig vid, eller var på väg till, olika skolor och att något hemskt skulle inträffa där.
Tommy Kuusela ser likheter med äldre tiders folktro. Förr var skogarna och naturen fyllda av okända väsen. I dag kan skräckberättelserna i stället spridas genom internet.
– Katten i hatten är ju uppenbart övernaturlig, men i de här klippen och i barnens föreställningsvärld så blir den levande. Och då blir föräldrar rädda för att det ska hända saker.
Han jämför med de stora clownlarmen som spreds över stora delar av världen för omkring tio år sedan.
– De var bara aktiva när det var mörkt och dök upp på alla möjliga konstiga platser. Polisen åkte på jättemånga larm men hittade inga clowner.