Tomtar och troll, drakar och döda som går igen. Sverige är fullt av sägner om övernaturliga varelser, och många av dem finns beskrivna lokalt. Mellan 1928 och 1935 skrev folkminnesinsamlare ner 43 sägner om övernaturliga väsen i Herrljunga.
Det finns 11 548 sägner om övernaturliga väsen nedtecknade i Institutet för språk och folkminnens (Isof) digitala arkiv Folke.
Berättelserna skildrar varelser som levde i skuggorna, och de äldsta är daterade så tidigt som 1839. Varelserna kunde orsaka olycka för vanligt folk, men också hjälpa till i vardagen för den som hade rent mjöl i påsen.
I databasen finns det hittills 43 sägner från tolv socknar som kan knytas till Herrljunga kommun. De är nedtecknade av två folkminnesinsamlare och handlar om elva olika typer av väsen. Flest, tio stycken, handlar om troll och jättar.
I Herrljunga socken berättades det år 1928 om troll och jättar. Troll och jättar bodde ofta i berg, stora stenar och i skogar. Sägner om dessa varelser kan till exempel förklara varför ett stort stenblock eller berg ligger där det ligger – för att en jätte kastat det. Trollen kunde lura in människor i berget eller byta ut barn mot sina egna.
Jättestenen på Haraberget skall vara kastad av en jätte, från Hudene mot Herrljunga gamla kyrka, men stenen gick ej fram, för Haraberget låg i vägen. — Det var en jätte, som lova, att han skulle bygga en kyrka utan att ta något betalt, bara di gissa hans namn. Och då var det någon, som fick höra hur det sjöng i berget: "Gråt inte vännen min, i morgon kommer Finn in, med sol och måne och bägge prästens öga" Det var jättegumman, som sjöng för sitt barn, och på så vis fick di reda på, vad jätten hette. — En gång var det en jätte, som fråga någon om det fanns varmt blod hos folket, och då var det någon som räckte honom en eldröd järnstång, och då blev han nöjder. …
Läs fortsättningen hos Isof ( sida 4 av 46 i volymen)
Sägnerna kunde också handla om spöken och gastar. Spöken är döda som inte fått ro. Gastar kunde gå igen där någon omkommit, ofta i hus eller vid stränder och vägar, och mylingar var själar av barn som dödats i hemlighet och därför ropade tills de fick en begravning. Hit hör också lyktgubbarna, ljus som syntes över myrar om natten och som sades vara döda som flyttat gränsstenar medan de levde. Många döda kom tillbaka för att ställa något till rätta. Den här berättades i Bråttensby socken år 1932:
Om en död hade varit ute och gått och inte hunnit hem före dager, blev han stående. Dagstånd, kallte di't. De som var i syne, såg'et och kunde passa sej, så de inte gick på't. Men de skulle sova, innan de sa' något om vad de hade sett. Den som hade gått emot ett dagstånd, skulle släppa ena ellglo genom skjorta' på kroppen tre gånger.
Sägnen hos Isof ( sida 5 av 52 i volymen)
Näcken satt naken i forsar och bäckar och spelade fiol. Han kunde lära ut sin musik, men också locka ner människor i vattnet. Bäckahästen var en vit häst som red ner i sjön med den som satt upp på den, och i hav och sjöar fanns havsfrun och sjörået. Sägnerna varnar ofta för att drunkna. Så här kunde det låta när man i Tarsleds socken berättade om dem år 1928:
Näcken. Det var en piga som höllo på ett ställe, och näcken kom till henne och spela och lämna henne aldrig i någon ro. Så fråga hon hurmora hur hon skulle göra, för hon aldrig fick vara if red för näcken. Och husmora sa, att hon skulle fråga näcken, när han kom till henne, vad han vilel ha för att lämna henne i fred. Och det gjorde pigan; och då sa näcken: "Ben i korv och korn i bröd". Om han fick det, skulle han låta pigan vara ifred. …
Läs fortsättningen hos Isof ( sida 2 av 122 i volymen)
| Väsen | Antal sägner | Exempel |
|---|---|---|
| Troll och jättar | 10 | … Det var bergatroll, som bodde där.… (”Troll”, sida 2 i volymen) |
| Spöken och gastar | 7 | De dödas julotta. De dönne (döde) hade… (”Spöksägen”, sida 3 i volymen) |
| Vattenväsen | 6 | På Ramla môse finns en sjö, som de kallar… (”Vattenväsen.”, sida 2 av 37) |
| Tjuvmjölkande väsen | 5 | Häruppe på Flintetorpet (Eggvena) hade de… (”Övernaturliga väsen (Bjäran)”, sida 18 av 72) |
| Tomtar | 3 | … Klockan tio kom det in en liten tomte… |
| Maran och varulven | 3 | … Då vaknade käringen och ropade:… (”Mara”, sida 8 av 37) |
| Oden och osynliga hundar | 3 | … När han red förbi, sa' han: "Hade du… (”Odens jakt”, sida 1 av 52) |
| Häxor och trollkarlar | 2 | De var ute i krig. Så var det en julafton,… |
| Djävulen | 2 | Hin tog en gång av hjulet för prästen,… (”Djävulssägner”, sida 2 av 46) |
| De underjordiska | 1 | Man hade den föreställningen, att älvorna… (”Älvor”, sida 13 av 122) |
| Drakar och övernaturliga djur | 1 | I Molla sjö var det en stor gädda, som… |
Platsen har betydelse
Isofs arkiv innehåller miljontals sidor text och omkring 25 000 timmar inspelat material. Mycket återstår fortfarande att digitalisera. De 11 548 sägner som vi utgår från i den här artikeln står bara för en bråkdel av allt material.
Det är framför allt Västsverige som är överrepresenterat. Enligt Tommy Kuusela, folklorist och forskningsarkivarie vid Isof, beror det på att digitaliseringen utvecklades vid myndighetens arkiv i Göteborg, som historiskt har fokuserat på västsvenska folkminnen.
– Arkivet här i Uppsala är mer än tio gånger så stort, men vi har knappt börjat digitalisera det materialet, säger han.
Men trots luckorna i det digitala materialet finns det geografiska skillnader i själva folktron, berättar Tommy Kuusela.
– Ett exempel är de underjordiska. Det handlar om väsen som lever som människor, föder barn och gifter sig, festar och arbetar, men som oftast är osynliga och lever under jorden, nära människan. I Norrland är de ofta stora som människor, medan de i södra Sverige oftare beskrivs som små pysslingar.
De underjordiska kunde också ha olika namn. I Dalarna och Norrland talade man exempelvis om vittror, medan andra benämningar användes längre söderut.
I de digitaliserade sägner som går att knyta till Norrland är det just vittrorna som dominerar. I Ångermanland, Hälsingland och Härjedalen handlar fler av de registrerade sägnerna om dem än om något annat väsen.
Längs kusterna är det i materialet något vanligare med spöken än i inlandet. En möjlig förklaring är berättelserna om drunknade sjömän och fiskare som inte fått någon grav och därför sades gå igen.
Sägner om spöken och gastar, följt av troll och jättar, är vanligast i det digitaliserade materialet sett till landet som helhet.
Folktron lever vidare
Men sägnerna handlade inte bara om skrämmande varelser. De kunde också hjälpa människor att förstå sin omgivning och sätta upp regler för hur man skulle bete sig.
– Det man kan säga är att sägnerna ofta användes för att förklara sin omgivning. Det som var oförklarligt förklarade man genom folktron, säger Tommy Kuusela.
Ett exempel är gårdstomten, som förekommer i stora delar av Norden. Han tog hand om djuren och såg till att ordningen upprätthölls på gården. Den som misskötte sina sysslor kunde straffas. Men på Island saknas de här historierna helt, eftersom man inte har bondgårdar på samma sätt och därmed inget behov av en gårdstomte.
Och de övernaturliga berättelserna hänger kvar än i dag – men i modifierad form.
Under hösten har till exempel skräckhistorier om Katten i hatten spridits bland barn och unga på sociala medier. Inläggen spred falska rykten om att den välkända barnboksfiguren befann sig vid, eller var på väg till, olika skolor och att något hemskt skulle inträffa där.
Tommy Kuusela ser likheter med äldre tiders folktro. Förr var skogarna och naturen fyllda av okända väsen. I dag kan skräckberättelserna i stället spridas genom internet.
– Katten i hatten är ju uppenbart övernaturlig, men i de här klippen och i barnens föreställningsvärld så blir den levande. Och då blir föräldrar rädda för att det ska hända saker.
Han jämför med de stora clownlarmen som spreds över stora delar av världen för omkring tio år sedan.
– De var bara aktiva när det var mörkt och dök upp på alla möjliga konstiga platser. Polisen åkte på jättemånga larm men hittade inga clowner.
Herrljunga kommun ligger i trakterna kring mellersta Västergötland där sägner om bjäran och mjölkharen återkommer. Det är väsen som häxor skapade för att stjäla mjölk från grannens kor. Det här är också trakter där Västergötland, Halland och Småland möts. Häromkring berättades gärna sägner om Odens jakt med de osynliga hundarna. Dessa nämns i totalt 37 socknar, bland annat i Herrljunga kommun.