Tomtar och troll, drakar och döda som går igen. Sverige är fullt av sägner om övernaturliga varelser, och många av dem finns beskrivna lokalt. Mellan 1921 och 1936 skrev folkminnesinsamlare ner elva sägner om övernaturliga väsen i Ljungby.
Det finns 11 548 sägner om övernaturliga väsen nedtecknade i Institutet för språk och folkminnens (Isof) digitala arkiv Folke.
Berättelserna skildrar varelser som levde i skuggorna, och de äldsta är daterade så tidigt som 1839. Varelserna kunde orsaka olycka för vanligt folk, men också hjälpa till i vardagen för den som hade rent mjöl i påsen.
I databasen finns det hittills elva sägner från fem socknar som kan knytas till Ljungby kommun. De är nedtecknade av fyra folkminnesinsamlare och handlar om sju olika typer av väsen. Flest, fyra stycken, handlar om spöken och gastar.
I Lidhults socken berättades det år 1921 om spöken och gastar. Spöken är döda som inte fått ro. Gastar kunde gå igen där någon omkommit, ofta i hus eller vid stränder och vägar, och mylingar var själar av barn som dödats i hemlighet och därför ropade tills de fick en begravning. Hit hör också lyktgubbarna, ljus som syntes över myrar om natten och som sades vara döda som flyttat gränsstenar medan de levde. Många döda kom tillbaka för att ställa något till rätta.
När meddelarens fade var 12 år gammal gick han i sällskap med en äldre syster till kvarnen i Bökö. Komna till Transjön började gasten skrika väldigt från sjön och "skrek ända in i öronen på barnen" sitt "ho-o ho." gasten höll i härmed ända tills de komma så långt att de sågo ljusen från fönstren i Bökö.
Sägnerna kunde också handla om troll och jättar. Troll och jättar bodde ofta i berg, stora stenar och i skogar. Sägner om dessa varelser kan till exempel förklara varför ett stort stenblock eller berg ligger där det ligger – för att en jätte kastat det. Trollen kunde lura in människor i berget eller byta ut barn mot sina egna. Den här berättades i Annerstads socken år 1931:
I en bondgård i Hallarp, var ett litet barn, som icke tycktes vilja växa, utan bara låg i vaggan och kved, modern besökte då en klok gumma och talade om förhållandet. Denna sade då att barnet blivit bortbytt av trollen i Bergakullen och befalde att modern när hon kom hem, skulle elda upp bakugnen. Det gjorde modern och när hon fått bra eld i bakugnen, satte hon barnet på gresslan för att kasta in det i ugnen. Då var trollet framme och nappade åt sig sin unge och lade dit den rätta istället och sade, så illa ville jag icke göra med ditt barn.
Sägnen hos Isof ( sida 3 av 21 i volymen)
Skogsrået, också känt som skogsfru, skogssnuva eller skogsjungfru, var en vacker kvinna framifrån men ihålig som en murken stubbe baktill. Hon lockade till sig kolare och jägare, och den som föll för henne kunde bli förtrollad för livet. Den som behandlade henne väl kunde i stället få jaktlycka. Så här kunde det låta när man i Hamneda socken berättade om dem år 1931:
En afton jag varit efter mjölk och skulle gå hem mötte jag, strax intill en bäck, en liten gubbe som icke räckte mig längre än till knäet, han hade svart, spetsig mössa, svart hår, stora ögon, långt vitt skägg samt i övrigt mörka kläder, händerna voro dubbelt så stora som manshänder. Strax efter jag mött honom föll jag ner i bäcken och slog ut all mjölken, när jag efter mycket besvär kom upp på vägen igen, orkade jag bara gå några steg i sänder, svetten rann av mig, det kändes som jag haft en tung börda att bära, det var gubben som satt sig upp på ryggen på mig när jag föll i bäcken, fast jag bara hade en liten bit hem hade jag att göra från kl. 10 på kvällen till morgonen grydde innan jag nådde hem och då var jag dödstrött.
Sägnen hos Isof ( sida 2 av 13 i volymen)
| Väsen | Socken | År | Läs vidare |
|---|---|---|---|
| Drakar och övernaturliga djur | Ryssby | 1935 | När jag var nio år, var jag och en annan… (”Hjulormen”, sida 1 av 2) |
| Häxor och trollkarlar | Odensjö | 1931 | En bonde skulle gifta bort sin dotter,… (”Trolldom. Svartkonst”, sida 1 av 4) |
| Maran och varulven | Odensjö | 1931 | Man går till skogen och hämtar en markvast… (”Maran (sjukdomar)”, sida 1 av 7) |
| Skogsväsen | Hamneda | 1931 | En afton jag varit efter mjölk och skulle… (”Skogsväsen”, sida 2 av 13) |
| Spöken och gastar | Lidhults | 1921 | När meddelarens fade var 12 år gammal gick… |
| Spöken och gastar | Odensjö | 1931 | Man tar en hårlock och med en svavelsticka… (”Om man är gastkramad”, sida 2 av 7) |
| Spöken och gastar | Annerstads | 1931 | När man är ute och går på natten, skall… (”Vidskepelse. Spökeri m.m.”, sida 1 av 7) |
| Spöken och gastar | Ryssby | 1936 | Då hustru min och jag voro unga, tjänade… (”Spöken. Hundar, som dansa”, sida 1 av 4) |
| Troll och jättar | Annerstads | 1931 | I en bondgård i Hallarp, var ett litet… (”Bortbyting. Troll”, sida 3 av 21) |
| Troll och jättar | Annerstads | 1931 | Ett par gubbar var nere vid Hästasjö för… (”Troll och åskan”, sida 5 av 21) |
| Vattenväsen | Annerstads | 1931 | Bittida en morgon då jag var ute på sjön… (”Sjöodjuret i sjön Kösen. Vattenväsen”, sida 2 av 21) |
Platsen har betydelse
Isofs arkiv innehåller miljontals sidor text och omkring 25 000 timmar inspelat material. Mycket återstår fortfarande att digitalisera. De 11 548 sägner som vi utgår från i den här artikeln står bara för en bråkdel av allt material.
Det är framför allt Västsverige som är överrepresenterat. Enligt Tommy Kuusela, folklorist och forskningsarkivarie vid Isof, beror det på att digitaliseringen utvecklades vid myndighetens arkiv i Göteborg, som historiskt har fokuserat på västsvenska folkminnen.
– Arkivet här i Uppsala är mer än tio gånger så stort, men vi har knappt börjat digitalisera det materialet, säger han.
Men trots luckorna i det digitala materialet finns det geografiska skillnader i själva folktron, berättar Tommy Kuusela.
– Ett exempel är de underjordiska. Det handlar om väsen som lever som människor, föder barn och gifter sig, festar och arbetar, men som oftast är osynliga och lever under jorden, nära människan. I Norrland är de ofta stora som människor, medan de i södra Sverige oftare beskrivs som små pysslingar.
De underjordiska kunde också ha olika namn. I Dalarna och Norrland talade man exempelvis om vittror, medan andra benämningar användes längre söderut.
I de digitaliserade sägner som går att knyta till Norrland är det just vittrorna som dominerar. I Ångermanland, Hälsingland och Härjedalen handlar fler av de registrerade sägnerna om dem än om något annat väsen.
Längs kusterna är det i materialet något vanligare med spöken än i inlandet. En möjlig förklaring är berättelserna om drunknade sjömän och fiskare som inte fått någon grav och därför sades gå igen.
Sägner om spöken och gastar, följt av troll och jättar, är vanligast i det digitaliserade materialet sett till landet som helhet.
Folktron lever vidare
Men sägnerna handlade inte bara om skrämmande varelser. De kunde också hjälpa människor att förstå sin omgivning och sätta upp regler för hur man skulle bete sig.
– Det man kan säga är att sägnerna ofta användes för att förklara sin omgivning. Det som var oförklarligt förklarade man genom folktron, säger Tommy Kuusela.
Ett exempel är gårdstomten, som förekommer i stora delar av Norden. Han tog hand om djuren och såg till att ordningen upprätthölls på gården. Den som misskötte sina sysslor kunde straffas. Men på Island saknas de här historierna helt, eftersom man inte har bondgårdar på samma sätt och därmed inget behov av en gårdstomte.
Och de övernaturliga berättelserna hänger kvar än i dag – men i modifierad form.
Under hösten har till exempel skräckhistorier om Katten i hatten spridits bland barn och unga på sociala medier. Inläggen spred falska rykten om att den välkända barnboksfiguren befann sig vid, eller var på väg till, olika skolor och att något hemskt skulle inträffa där.
Tommy Kuusela ser likheter med äldre tiders folktro. Förr var skogarna och naturen fyllda av okända väsen. I dag kan skräckberättelserna i stället spridas genom internet.
– Katten i hatten är ju uppenbart övernaturlig, men i de här klippen och i barnens föreställningsvärld så blir den levande. Och då blir föräldrar rädda för att det ska hända saker.
Han jämför med de stora clownlarmen som spreds över stora delar av världen för omkring tio år sedan.
– De var bara aktiva när det var mörkt och dök upp på alla möjliga konstiga platser. Polisen åkte på jättemånga larm men hittade inga clowner.