Tomtar och troll, drakar och döda som går igen. Sverige är fullt av sägner om övernaturliga varelser, och många av dem finns beskrivna lokalt. Mellan 1931 och 1941 skrev folkminnesinsamlare ner 13 sägner om övernaturliga väsen i Mullsjö.
Det finns 11 548 sägner om övernaturliga väsen nedtecknade i Institutet för språk och folkminnens (Isof) digitala arkiv Folke.
Berättelserna skildrar varelser som levde i skuggorna, och de äldsta är daterade så tidigt som 1839. Varelserna kunde orsaka olycka för vanligt folk, men också hjälpa till i vardagen för den som hade rent mjöl i påsen.
I databasen finns det hittills 13 sägner från tre socknar som kan knytas till Mullsjö kommun. De är nedtecknade av en folkminnesinsamlare och handlar om åtta olika typer av väsen. Flest, tre stycken, handlar om spöken och gastar.
I Sandhems socken berättades det år 1934 om vattenväsen. Näcken satt naken i forsar och bäckar och spelade fiol. Han kunde lära ut sin musik, men också locka ner människor i vattnet. Bäckahästen var en vit häst som red ner i sjön med den som satt upp på den, och i hav och sjöar fanns havsfrun och sjörået. Sägnerna varnar ofta för att drunkna.
När de badade i Sandhem, skulle de alltid binda Strömkar'n först. De tog en sockerbit eller en sten och kastade i vattnet och sa: I Jesu namn!" Sen var det inte farligt att gå i och bada. Brunnsgubben talte de om i Sandhem. Barna skulle inte gå till brunn', för där var en skäggeter gubbe, som ryckte ner dom.
Sägnen hos Isof ( sida 1 av 10 i volymen)
Sägnerna kunde också handla om häxor och trollkarlar. Häxor och trollkarlar kunde vara vanliga människor, men med kunskap om trolldom. De är ofta onda. I sägnerna stjäl de mjölk och smör från grannarnas kor, skadar deras boskap och far till Blåkulla på påsken. Den här berättades i Sandhems socken år 1931:
Dä va' en jägare i Klämman. Han hade skjutet på oblaten - då får en tur te skjuta va' en vell. Dä va' bara te befalla fram va' djur di velle, älgar, rågetter å alla möjli'heter. Dä va' te spika upp oblaten på en vägg å skjuta. Men ja' hörde att dä va' en, som hade gjort dä, å då feck han se frälsarens bild hängde på vägga, men då sköt han inte.
Sägnen hos Isof ( sida 11 av 51 i volymen)
Mjölkharen, bjäran och puken var väsen som en häxa skapade för att stjäla mjölk från grannarnas kor. Bjäran gjordes av garn, stickor eller trasor och fick liv genom trolldom. Många sägner handlar om hur någon sköt en mjölkhare med silverkulor. Så här kunde det låta när man i Bjurbäcks socken berättade om dem :
Bodrag har jag sett flera gånger när vi slog i ängar och det var sånt väder som nu (regnigt). Det är en hoper små maskar, kunde vara som ett band, en meter långt och en decimeter brett. Det trodde de var något trolleri. Det var en gammal gubbe, som var med en gång, när vi hade hittat ett bodrag. Han sa, att vi skulle bränna upp det. "Ett sånt tar mä sej all tur å löcka", sa han. De säger, att det skall följa ägaren i graven.
| Väsen | Socken | År | Läs vidare |
|---|---|---|---|
| Djävulen | Sandhems | 1941 | Lindberg på Dintestorp svor falsker ed,… (”Djävulen”, sida 1 av 42) |
| Drakar och övernaturliga djur | Sandhems | – | Det var så fullt med ormar i Tyskahemmet… |
| Häxor och trollkarlar | Sandhems | 1931 | Dä va' en jägare i Klämman. Han hade… (”(Trolldom) Mästerskytt.”, sida 11 av 51) |
| Häxor och trollkarlar | Nykyrka | 1931 | Göta Lena ve' Falköping kunde göra mycke'… (”Trolldom.”, sida 4 av 22) |
| Oden och osynliga hundar | Bjurbäcks | 1935 | Odens jakt har de talat om. Den for ikring… (”Odens jakt”, sida 1 av 120) |
| Oden och osynliga hundar | Bjurbäcks | 1935 | Odens jakt – det var ett förfärligt… (”Odens jakt”, sida 1 av 2) |
| Spöken och gastar | Sandhems | 1934 | Det var en liten gubbe, som sprang med… (”Lyktgubbar”, sida 3 av 10) |
| Spöken och gastar | Bjurbäcks | 1935 | Det var ett slag de kallade dagstånd, det… (”Spökeri”, sida 8 av 120) |
| Spöken och gastar | Sandhems | – | Det var ena, som hade fått tre oäkta barn… |
| Tjuvmjölkande väsen | Bjurbäcks | – | Bodrag har jag sett flera gånger när vi… |
| Troll och jättar | Bjurbäcks | 1931 | I Bokhult i Bjurbäck ligger en förfärligt… (”Jättekast.”, sida 9 av 42) |
| Vattenväsen | Sandhems | 1934 | När de badade i Sandhem, skulle de alltid… (”Vattenväsen”, sida 1 av 10) |
| Vattenväsen | Bjurbäcks | 1935 | Gölafru har de gamle talat om att det… (”Vattenväsen”, sida 2 av 120) |
Platsen har betydelse
Isofs arkiv innehåller miljontals sidor text och omkring 25 000 timmar inspelat material. Mycket återstår fortfarande att digitalisera. De 11 548 sägner som vi utgår från i den här artikeln står bara för en bråkdel av allt material.
Det är framför allt Västsverige som är överrepresenterat. Enligt Tommy Kuusela, folklorist och forskningsarkivarie vid Isof, beror det på att digitaliseringen utvecklades vid myndighetens arkiv i Göteborg, som historiskt har fokuserat på västsvenska folkminnen.
– Arkivet här i Uppsala är mer än tio gånger så stort, men vi har knappt börjat digitalisera det materialet, säger han.
Men trots luckorna i det digitala materialet finns det geografiska skillnader i själva folktron, berättar Tommy Kuusela.
– Ett exempel är de underjordiska. Det handlar om väsen som lever som människor, föder barn och gifter sig, festar och arbetar, men som oftast är osynliga och lever under jorden, nära människan. I Norrland är de ofta stora som människor, medan de i södra Sverige oftare beskrivs som små pysslingar.
De underjordiska kunde också ha olika namn. I Dalarna och Norrland talade man exempelvis om vittror, medan andra benämningar användes längre söderut.
I de digitaliserade sägner som går att knyta till Norrland är det just vittrorna som dominerar. I Ångermanland, Hälsingland och Härjedalen handlar fler av de registrerade sägnerna om dem än om något annat väsen.
Längs kusterna är det i materialet något vanligare med spöken än i inlandet. En möjlig förklaring är berättelserna om drunknade sjömän och fiskare som inte fått någon grav och därför sades gå igen.
Sägner om spöken och gastar, följt av troll och jättar, är vanligast i det digitaliserade materialet sett till landet som helhet.
Folktron lever vidare
Men sägnerna handlade inte bara om skrämmande varelser. De kunde också hjälpa människor att förstå sin omgivning och sätta upp regler för hur man skulle bete sig.
– Det man kan säga är att sägnerna ofta användes för att förklara sin omgivning. Det som var oförklarligt förklarade man genom folktron, säger Tommy Kuusela.
Ett exempel är gårdstomten, som förekommer i stora delar av Norden. Han tog hand om djuren och såg till att ordningen upprätthölls på gården. Den som misskötte sina sysslor kunde straffas. Men på Island saknas de här historierna helt, eftersom man inte har bondgårdar på samma sätt och därmed inget behov av en gårdstomte.
Och de övernaturliga berättelserna hänger kvar än i dag – men i modifierad form.
Under hösten har till exempel skräckhistorier om Katten i hatten spridits bland barn och unga på sociala medier. Inläggen spred falska rykten om att den välkända barnboksfiguren befann sig vid, eller var på väg till, olika skolor och att något hemskt skulle inträffa där.
Tommy Kuusela ser likheter med äldre tiders folktro. Förr var skogarna och naturen fyllda av okända väsen. I dag kan skräckberättelserna i stället spridas genom internet.
– Katten i hatten är ju uppenbart övernaturlig, men i de här klippen och i barnens föreställningsvärld så blir den levande. Och då blir föräldrar rädda för att det ska hända saker.
Han jämför med de stora clownlarmen som spreds över stora delar av världen för omkring tio år sedan.
– De var bara aktiva när det var mörkt och dök upp på alla möjliga konstiga platser. Polisen åkte på jättemånga larm men hittade inga clowner.
Mullsjö kommun ligger i trakterna där Västergötland, Halland och Småland möts. Sägner om Odens jakt med osynliga hundarna återkommer i totalt 37 socknar i det här området.