Tomtar och troll, drakar och döda som går igen. Sverige är fullt av sägner om övernaturliga varelser, och många av dem finns beskrivna lokalt. Mellan 1865 och 1955 skrev folkminnesinsamlare ner 156 sägner om övernaturliga väsen i Örebro län.
Det finns 11 548 sägner om övernaturliga väsen nedtecknade i Institutet för språk och folkminnens (Isof) digitala arkiv Folke.
Berättelserna skildrar varelser som levde i skuggorna, och de äldsta är daterade så tidigt som 1839. Varelserna kunde orsaka olycka för vanligt folk, men också hjälpa till i vardagen för den som hade rent mjöl i påsen.
I databasen finns det hittills 156 sägner från 31 socknar som kan knytas till Örebro län. De är nedtecknade av 21 folkminnesinsamlare och handlar om elva olika typer av väsen. Flest, 34 stycken, handlar om troll och jättar.
I Hjulsjö socken berättades det år 1945 om troll och jättar. Troll och jättar bodde ofta i berg, stora stenar och i skogar. Sägner om dessa varelser kan till exempel förklara varför ett stort stenblock eller berg ligger där det ligger – för att en jätte kastat det. Trollen kunde lura in människor i berget eller byta ut barn mot sina egna.
Det var en liten pojke som hade blivit bergtagen. Han var borta i flera dagar. Till sist fick de se honom. Han stod och höll om en stor tall i skogen. De ropade på honom. Men han släppte inte tallen. De försökte på allt sätt att få honom från tallen, men det gick inte. Trollet hade makt med pojken. När de hade skjutit till skott över pojken, så släppte han tallen. Då talade han om, att han hade varit inne i ett stort grant rum. Det var så många barn där.
Sägnen hos Isof ( sida 4 av 8 i volymen)
Sägnerna kunde också handla om spöken och gastar. Spöken är döda som inte fått ro. Gastar kunde gå igen där någon omkommit, ofta i hus eller vid stränder och vägar, och mylingar var själar av barn som dödats i hemlighet och därför ropade tills de fick en begravning. Hit hör också lyktgubbarna, ljus som syntes över myrar om natten och som sades vara döda som flyttat gränsstenar medan de levde. Många döda kom tillbaka för att ställa något till rätta. Den här berättades i Hardemo socken år 1936:
Jag och en kamrat till mej låg i en prästgård en natt. Jag undrade vad det var på natten. Det var något som gick på golvet och började känna efter soffekanten. "Va' ä dä" sa' jag, och jag schasade. Om morron sa' prästfrun: "Hur gick det att sova på spökrummet? Hörde ni något?" Ja, jag hade ju hört att det frascha' på soffebrädden. "Där har en gjort av med sej för några år se'n", sa' prästfrun.
Sägnen hos Isof ( sida 8 av 24 i volymen)
Skogsrået, också känt som skogsfru, skogssnuva eller skogsjungfru, var en vacker kvinna framifrån men ihålig som en murken stubbe baktill. Hon lockade till sig kolare och jägare, och den som föll för henne kunde bli förtrollad för livet. Den som behandlade henne väl kunde i stället få jaktlycka. Så här kunde det låta när man i Nysunds socken berättade om dem år 1936:
Jag var med far i skogen o kola, o rätt va dä va en kväll så ropa dä på far "Erker", en gång, två gånger, tredje gången åkte dörra av. Då var det ett litet hål vid foten på milan. En kolare i en koja fick besök av en skogsrå, o hon fråga vad han hette. Han sa' att han hette "Själver." Det låg en gammal bibel på hyllan, hon tog eldgaffeln o peka på den, hon ville ha bort den. Men då förstod han vem det var, så han tog en eldbrand o kasta i ändan på henne. Då skrek hon: "Själver brände mäj!" "När du själv brände däj, har du ingen å skylle!" sa Busen i skogen. Min farfar skulle gå till kyrkan en söndag, han bodde i Sirbo här i Nysund. Då blev det ett starkt åskväder, o han kröp under en gran. Men då kom det två fina fruntimmer till 'en under grana, o de skalv så. Men han gick därifrån, o rätt vad det var, slog åskan ner i granen, o det blev bara lite rask kvar av de fina fruntimmerna. …
Läs fortsättningen hos Isof ( sida 12 av 102 i volymen)
| Väsen | Antal sägner | Exempel |
|---|---|---|
| Troll och jättar | 34 | Vid Prästfallet här i Nysund är ett berg,… (”Jättar”, sida 29 av 102) |
| Spöken och gastar | 28 | Det hörde jag mina gamla släktingar tala… (”Gastar”, sida 38 av 100) |
| Skogsväsen | 24 | Fars farbror mötte skogsråa varenda dag… (”Skogsväsen”, sida 1 av 16) |
| Vattenväsen | 18 | Det var en gammal gumma som tala om, att… (”Vattenväsen”, sida 3 av 102) |
| Tomtar | 17 | … Då var det tomtegubbarna, som voro… (”Tomtegubbar”, sida 51 av 58) |
| Häxor och trollkarlar | 13 | Liar sattes opp över lagårdsdörrarna eller… (”Häxor och trollkarlar”, sida 17 av 96) |
| Maran och varulven | 8 | … Hon gick till en trollgumma, o denna… (”Varulv”, sida 50 av 102) |
| De underjordiska | 6 | … De sa', att jag hade byggt vedhuset på… (”Älvor”, sida 1 av 6) |
| Djävulen | 4 | Det var en fabel att en skomakare ingått… (”Djävulen”, sida 2 av 102) |
| Drakar och övernaturliga djur | 3 | … Det sägs att de kan fånga en huggorm… |
| Tjuvmjölkande väsen | 1 | Samma år, som Maria Pehrsdotter blifvit… |
Platsen har betydelse
Isofs arkiv innehåller miljontals sidor text och omkring 25 000 timmar inspelat material. Mycket återstår fortfarande att digitalisera. De 11 548 sägner som vi utgår från i den här artikeln står bara för en bråkdel av allt material.
Det är framför allt Västsverige som är överrepresenterat. Enligt Tommy Kuusela, folklorist och forskningsarkivarie vid Isof, beror det på att digitaliseringen utvecklades vid myndighetens arkiv i Göteborg, som historiskt har fokuserat på västsvenska folkminnen.
– Arkivet här i Uppsala är mer än tio gånger så stort, men vi har knappt börjat digitalisera det materialet, säger han.
Men trots luckorna i det digitala materialet finns det geografiska skillnader i själva folktron, berättar Tommy Kuusela.
– Ett exempel är de underjordiska. Det handlar om väsen som lever som människor, föder barn och gifter sig, festar och arbetar, men som oftast är osynliga och lever under jorden, nära människan. I Norrland är de ofta stora som människor, medan de i södra Sverige oftare beskrivs som små pysslingar.
De underjordiska kunde också ha olika namn. I Dalarna och Norrland talade man exempelvis om vittror, medan andra benämningar användes längre söderut.
I de digitaliserade sägner som går att knyta till Norrland är det just vittrorna som dominerar. I Ångermanland, Hälsingland och Härjedalen handlar fler av de registrerade sägnerna om dem än om något annat väsen.
Längs kusterna är det i materialet något vanligare med spöken än i inlandet. En möjlig förklaring är berättelserna om drunknade sjömän och fiskare som inte fått någon grav och därför sades gå igen.
Sägner om spöken och gastar, följt av troll och jättar, är vanligast i det digitaliserade materialet sett till landet som helhet.
Folktron lever vidare
Men sägnerna handlade inte bara om skrämmande varelser. De kunde också hjälpa människor att förstå sin omgivning och sätta upp regler för hur man skulle bete sig.
– Det man kan säga är att sägnerna ofta användes för att förklara sin omgivning. Det som var oförklarligt förklarade man genom folktron, säger Tommy Kuusela.
Ett exempel är gårdstomten, som förekommer i stora delar av Norden. Han tog hand om djuren och såg till att ordningen upprätthölls på gården. Den som misskötte sina sysslor kunde straffas. Men på Island saknas de här historierna helt, eftersom man inte har bondgårdar på samma sätt och därmed inget behov av en gårdstomte.
Och de övernaturliga berättelserna hänger kvar än i dag – men i modifierad form.
Under hösten har till exempel skräckhistorier om Katten i hatten spridits bland barn och unga på sociala medier. Inläggen spred falska rykten om att den välkända barnboksfiguren befann sig vid, eller var på väg till, olika skolor och att något hemskt skulle inträffa där.
Tommy Kuusela ser likheter med äldre tiders folktro. Förr var skogarna och naturen fyllda av okända väsen. I dag kan skräckberättelserna i stället spridas genom internet.
– Katten i hatten är ju uppenbart övernaturlig, men i de här klippen och i barnens föreställningsvärld så blir den levande. Och då blir föräldrar rädda för att det ska hända saker.
Han jämför med de stora clownlarmen som spreds över stora delar av världen för omkring tio år sedan.
– De var bara aktiva när det var mörkt och dök upp på alla möjliga konstiga platser. Polisen åkte på jättemånga larm men hittade inga clowner.