Tomtar och troll, drakar och döda som går igen. Sverige är fullt av sägner om övernaturliga varelser, och många av dem finns beskrivna lokalt. Mellan 1930 och 1935 skrev folkminnesinsamlare ner 14 sägner om övernaturliga väsen i Umeå.
Det finns 11 548 sägner om övernaturliga väsen nedtecknade i Institutet för språk och folkminnens (Isof) digitala arkiv Folke.
Berättelserna skildrar varelser som levde i skuggorna, och de äldsta är daterade så tidigt som 1839. Varelserna kunde orsaka olycka för vanligt folk, men också hjälpa till i vardagen för den som hade rent mjöl i påsen.
I databasen finns det hittills 14 sägner från tre socknar som kan knytas till Umeå kommun. De är nedtecknade av tre folkminnesinsamlare och handlar om sju olika typer av väsen. Flest, fyra stycken, handlar om de underjordiska.
I Holmöns socken berättades det år 1930 om de underjordiska. De kallas också vittror och levde osynliga under jorden, ofta rakt under gården. Den som hällde ut hett vatten eller byggde på fel plats kunde bli sjuk. De kunde också byta ut ett odöpt barn mot ett av sina egna, en bortbyting.
I gården där jag var fostre opp var det en piga som tala om, att hennes farmor kom till de underjordiska och hjälp´ till en gång. Hon var hjälpkvinna annars också. En karl kom och ville ha henne med till hustrun som var sjuk, men hon visste aldrig vart det bar iväg eller hur hon kom tillbaka. Fint var det där, och mat var framduke, men hon åt ingenting. Men bäst det var börje 'ne på skvala ner på bordet, och då hon fråga vad det var, så svara dom att det var så där då hästen stalla, så rann det ner på dem. Dem skulle flytta stalln. Och det gjorde dem nog också. Hon fick nog betalt också, men jag minns inte vad det var. Hon var i Degernäs, det där, nära Umeå.
Sägnerna kunde också handla om spöken och gastar. Spöken är döda som inte fått ro. Gastar kunde gå igen där någon omkommit, ofta i hus eller vid stränder och vägar, och mylingar var själar av barn som dödats i hemlighet och därför ropade tills de fick en begravning. Hit hör också lyktgubbarna, ljus som syntes över myrar om natten och som sades vara döda som flyttat gränsstenar medan de levde. Många döda kom tillbaka för att ställa något till rätta. Den här berättades i Umeå stad år 1931:
Int jag tror på något spökverk och int jag har sitt något, men något konstigt var det en gång då jag kom och körde från Överboda. På ett ställe, det bar ändå utför, så stanne hästen och gick inte fram. Jag hoppe ner själv, och jag slog på'n, men det hjälpt int. Men en piga, a Krestina denna (som följde med), hon sa jag skull vänt, och så gick hon och ställd sä framom hästen. "Hon denna bruk ju si", tänkt jag, "hä tör fäll vara na som int är som det skull vara." Hästen han börje på gå sen, men jag visste ju att dem int brukar tala om sånt där strax, så jag fråge ingenting. Men dan efter sa jag: "Va skull det vara till att int hästen gick fram igår?" — "Ja, det var a Jon-Ers-mor i Bodum som stod framom hästen", sa hon. Men jag vet int om hon sa eller gjorde nånting då hon stod framom där, a Krestina. Men hon skull ju si så mycket, hon denna, och hon till och med tala vä de döda. …
Tomten var gårdens väsen, en liten gubbe som skötte djuren och gav gården lycka. Men han var lättstött. Blev han illa behandlad, till exempel om han inte fick smör i julgröten, kunde han straffa folket eller flytta och ta lyckan med sig. Så här kunde det låta när man i Umeå stad berättade om dem år 1931:
Somliga hadd ju tomtar som skull dra åt sej. Och då skulle käringen i gården då koka ett stort grötfat och sätta på ett visst ställe, som han skulle ha. Det var nånstans det skulle ha skett, och drängen förärge sej över det - det var nog lite av maten på en del ställen — och han tog och gjorde sina ärenden i fatet då det var tomt, och tomten vart så arg, så han drog från gården sen, så det vart så eländigt för dem.
| Väsen | Socken | År | Läs vidare |
|---|---|---|---|
| De underjordiska | Holmöns | 1930 | Min bror skulle ut och skjuta fågel och… |
| De underjordiska | Holmöns | 1930 | Min mormor tala om att det var på ett… |
| De underjordiska | Holmöns | 1930 | I gården där jag var fostre opp var det… |
| De underjordiska | Umeå stad | 1931 | I närheten av Djäkneböle var det kvarnar,… |
| Häxor och trollkarlar | Umeå stad | 1931 | Det var en kapten Johansson på Lövön som… |
| Spöken och gastar | Sävars | 1930 | Strandgrensgården hiterst i Täftbyn kallar… |
| Spöken och gastar | Umeå stad | 1931 | Int jag tror på något spökverk och int… |
| Spöken och gastar | Umeå stad | 1935 | Det var en gång en kvinna som hade fött… |
| Tjuvmjölkande väsen | Holmöns | 1930 | Nisch Ors mora i Ytterboda (Sävar) hon… |
| Tjuvmjölkande väsen | Sävars | 1930 | Jag har burit bort tandvärken åt andra.… |
| Tomtar | Umeå stad | 1930 | Tomten hade ett öga mitt i pannan. Han… |
| Tomtar | Umeå stad | 1931 | Somliga hadd ju tomtar som skull dra åt… |
| Troll och jättar | Umeå stad | 1931 | Det är inte så länge sedan jag hörde talas… |
| Vattenväsen | Sävars | 1930 | Det har hänt för fartygen, att det har… |
Platsen har betydelse
Isofs arkiv innehåller miljontals sidor text och omkring 25 000 timmar inspelat material. Mycket återstår fortfarande att digitalisera. De 11 548 sägner som vi utgår från i den här artikeln står bara för en bråkdel av allt material.
Det är framför allt Västsverige som är överrepresenterat. Enligt Tommy Kuusela, folklorist och forskningsarkivarie vid Isof, beror det på att digitaliseringen utvecklades vid myndighetens arkiv i Göteborg, som historiskt har fokuserat på västsvenska folkminnen.
– Arkivet här i Uppsala är mer än tio gånger så stort, men vi har knappt börjat digitalisera det materialet, säger han.
Men trots luckorna i det digitala materialet finns det geografiska skillnader i själva folktron, berättar Tommy Kuusela.
– Ett exempel är de underjordiska. Det handlar om väsen som lever som människor, föder barn och gifter sig, festar och arbetar, men som oftast är osynliga och lever under jorden, nära människan. I Norrland är de ofta stora som människor, medan de i södra Sverige oftare beskrivs som små pysslingar.
De underjordiska kunde också ha olika namn. I Dalarna och Norrland talade man exempelvis om vittror, medan andra benämningar användes längre söderut.
I de digitaliserade sägner som går att knyta till Norrland är det just vittrorna som dominerar. I Ångermanland, Hälsingland och Härjedalen handlar fler av de registrerade sägnerna om dem än om något annat väsen.
Längs kusterna är det i materialet något vanligare med spöken än i inlandet. En möjlig förklaring är berättelserna om drunknade sjömän och fiskare som inte fått någon grav och därför sades gå igen.
Sägner om spöken och gastar, följt av troll och jättar, är vanligast i det digitaliserade materialet sett till landet som helhet.
Folktron lever vidare
Men sägnerna handlade inte bara om skrämmande varelser. De kunde också hjälpa människor att förstå sin omgivning och sätta upp regler för hur man skulle bete sig.
– Det man kan säga är att sägnerna ofta användes för att förklara sin omgivning. Det som var oförklarligt förklarade man genom folktron, säger Tommy Kuusela.
Ett exempel är gårdstomten, som förekommer i stora delar av Norden. Han tog hand om djuren och såg till att ordningen upprätthölls på gården. Den som misskötte sina sysslor kunde straffas. Men på Island saknas de här historierna helt, eftersom man inte har bondgårdar på samma sätt och därmed inget behov av en gårdstomte.
Och de övernaturliga berättelserna hänger kvar än i dag – men i modifierad form.
Under hösten har till exempel skräckhistorier om Katten i hatten spridits bland barn och unga på sociala medier. Inläggen spred falska rykten om att den välkända barnboksfiguren befann sig vid, eller var på väg till, olika skolor och att något hemskt skulle inträffa där.
Tommy Kuusela ser likheter med äldre tiders folktro. Förr var skogarna och naturen fyllda av okända väsen. I dag kan skräckberättelserna i stället spridas genom internet.
– Katten i hatten är ju uppenbart övernaturlig, men i de här klippen och i barnens föreställningsvärld så blir den levande. Och då blir föräldrar rädda för att det ska hända saker.
Han jämför med de stora clownlarmen som spreds över stora delar av världen för omkring tio år sedan.
– De var bara aktiva när det var mörkt och dök upp på alla möjliga konstiga platser. Polisen åkte på jättemånga larm men hittade inga clowner.