Tomtar och troll, drakar och döda som går igen. Sverige är fullt av sägner om övernaturliga varelser, och många av dem finns beskrivna lokalt. År 1940 skrev folkminnesinsamlare ner tio sägner om övernaturliga väsen i Trelleborg.
Det finns 11 548 sägner om övernaturliga väsen nedtecknade i Institutet för språk och folkminnens (Isof) digitala arkiv Folke.
Berättelserna skildrar varelser som levde i skuggorna, och de äldsta är daterade så tidigt som 1839. Varelserna kunde orsaka olycka för vanligt folk, men också hjälpa till i vardagen för den som hade rent mjöl i påsen.
I databasen finns det hittills tio sägner från två socknar som kan knytas till Trelleborgs kommun. De är nedtecknade av en folkminnesinsamlare och handlar om sex olika typer av väsen. Flest, tre stycken, handlar om spöken och gastar.
I Dalköpinge socken berättades det år 1940 om spöken och gastar. Spöken är döda som inte fått ro. Gastar kunde gå igen där någon omkommit, ofta i hus eller vid stränder och vägar, och mylingar var själar av barn som dödats i hemlighet och därför ropade tills de fick en begravning. Hit hör också lyktgubbarna, ljus som syntes över myrar om natten och som sades vara döda som flyttat gränsstenar medan de levde. Många döda kom tillbaka för att ställa något till rätta.
Kyrkogrim. Det skulle vara så att då de fått kyrkan riktigt färdig, skulle de gå ut och se. Den förste de mötte, människa eller djur, skulle de begrava levande i tornet. I alla kyrkor fanns kyrkogrim. Jag tjänte i prästegården i Dalköpinge. Jag var i ladan och skulle ta halm att elda med. Jag fick fatt i något ludet; jag trodde det var en hund. Jag talte om'et sedan. "Det var kyrkogrimmen", sa de. Det var allt en hund.
Sägnen hos Isof ( sida 1 av 3 i volymen)
Sägnerna kunde också handla om troll och jättar. Troll och jättar bodde ofta i berg, stora stenar och i skogar. Sägner om dessa varelser kan till exempel förklara varför ett stort stenblock eller berg ligger där det ligger – för att en jätte kastat det. Trollen kunde lura in människor i berget eller byta ut barn mot sina egna. Den här berättades i Gislövs socken år 1940:
Det var en byggmästare, som hade ålagt sig att bygga domkyrkan i Lund. Det var ett svårt företag, och han gick och grämde sig. Då kom en jätte till honom och sa: "Jag skall hjälpa dej, om jag får sol och måne, eller ditt eget hjärteblod. Men om du kan säga mej mitt namn, innan kyrkan är färdig, får du behålla livet. " Det gick byggmästaren in på, och jätten hjälpte honom med de stora stenarna, och det gick så fort. Så var det dagen innan kyrkan skulle bli färdig. Då gick byggmästaren på Allhelgonabacken och var så bekymrad. Då kom en kärring och frågade honom, hur det var fatt. När hon fått veta det, sa hon: "Det är inte farligt. Gå dit och sätt dej och lyss väl efter, vad det säger inne i berget!" …
Läs fortsättningen hos Isof ( sida 4 av 98 i volymen)
Tomten var gårdens väsen, en liten gubbe som skötte djuren och gav gården lycka. Men han var lättstött. Blev han illa behandlad, till exempel om han inte fick smör i julgröten, kunde han straffa folket eller flytta och ta lyckan med sig. Så här kunde det låta när man i Gislövs socken berättade om dem år 1940:
Goenisse, somliga hade honom på vinden, andra på logen. De fick honom på så sätt, att de klagade och sa' att de inte kunde reda sej, då kom en liten rödhuvad gubbe till dem och sa', att om de ville ge honom det eller det, skulle han komma till dem och hjälpa dem. Men det var ju detsamma som att sälja sej till Skam. Han skulle ha gröt och mjölk varje kväll. Det var på ett ställe, det hade kommit nytt folk. De ville inte ha med Skam att göra. Där fanns en goenisse, men de gav honom ingen mat. Då drog han ifrån dem i stället och allting gick galet för dem. …
Läs fortsättningen hos Isof ( sida 9 av 98 i volymen)
| Väsen | Socken | År | Läs vidare |
|---|---|---|---|
| De underjordiska | Gislövs | 1940 | I Fjärdingslöv var det en karl som skulle… (”Vättar”, sida 7 av 98) |
| Häxor och trollkarlar | Gislövs | 1940 | Horrelvinn – var de rädda för. Den kunde… (”Häxor och trollkarlar”, sida 18 av 98) |
| Oden och osynliga hundar | Gislövs | 1940 | Odens jakt – det lät som om det kom ett… (”Odens jakt”, sida 2 av 98) |
| Oden och osynliga hundar | Gislövs | 1940 | Odens jakt – det lät som om det kom ett… (”Odens jakt”, sida 3 av 98) |
| Spöken och gastar | Dalköpinge | 1940 | Kyrkogrim. Det skulle vara så att då de… (”Kyrkogrim”, sida 1 av 3) |
| Spöken och gastar | Gislövs | 1940 | Det var en domare, som hade dömt… (”Spöksägner”, sida 12 av 98) |
| Spöken och gastar | Gislövs | 1940 | En gång hörde jag att det var en fru, som… (”Spöksägner”, sida 13 av 98) |
| Tomtar | Gislövs | 1940 | Goenisse, somliga hade honom på vinden,… (”Tomtar”, sida 9 av 98) |
| Troll och jättar | Gislövs | 1940 | Det var en byggmästare, som hade ålagt… (”Jättar”, sida 4 av 98) |
| Troll och jättar | Gislövs | 1940 | Det var på ett ställe de hade en… (”Troll”, sida 6 av 98) |
Platsen har betydelse
Isofs arkiv innehåller miljontals sidor text och omkring 25 000 timmar inspelat material. Mycket återstår fortfarande att digitalisera. De 11 548 sägner som vi utgår från i den här artikeln står bara för en bråkdel av allt material.
Det är framför allt Västsverige som är överrepresenterat. Enligt Tommy Kuusela, folklorist och forskningsarkivarie vid Isof, beror det på att digitaliseringen utvecklades vid myndighetens arkiv i Göteborg, som historiskt har fokuserat på västsvenska folkminnen.
– Arkivet här i Uppsala är mer än tio gånger så stort, men vi har knappt börjat digitalisera det materialet, säger han.
Men trots luckorna i det digitala materialet finns det geografiska skillnader i själva folktron, berättar Tommy Kuusela.
– Ett exempel är de underjordiska. Det handlar om väsen som lever som människor, föder barn och gifter sig, festar och arbetar, men som oftast är osynliga och lever under jorden, nära människan. I Norrland är de ofta stora som människor, medan de i södra Sverige oftare beskrivs som små pysslingar.
De underjordiska kunde också ha olika namn. I Dalarna och Norrland talade man exempelvis om vittror, medan andra benämningar användes längre söderut.
I de digitaliserade sägner som går att knyta till Norrland är det just vittrorna som dominerar. I Ångermanland, Hälsingland och Härjedalen handlar fler av de registrerade sägnerna om dem än om något annat väsen.
Längs kusterna är det i materialet något vanligare med spöken än i inlandet. En möjlig förklaring är berättelserna om drunknade sjömän och fiskare som inte fått någon grav och därför sades gå igen.
Sägner om spöken och gastar, följt av troll och jättar, är vanligast i det digitaliserade materialet sett till landet som helhet.
Folktron lever vidare
Men sägnerna handlade inte bara om skrämmande varelser. De kunde också hjälpa människor att förstå sin omgivning och sätta upp regler för hur man skulle bete sig.
– Det man kan säga är att sägnerna ofta användes för att förklara sin omgivning. Det som var oförklarligt förklarade man genom folktron, säger Tommy Kuusela.
Ett exempel är gårdstomten, som förekommer i stora delar av Norden. Han tog hand om djuren och såg till att ordningen upprätthölls på gården. Den som misskötte sina sysslor kunde straffas. Men på Island saknas de här historierna helt, eftersom man inte har bondgårdar på samma sätt och därmed inget behov av en gårdstomte.
Och de övernaturliga berättelserna hänger kvar än i dag – men i modifierad form.
Under hösten har till exempel skräckhistorier om Katten i hatten spridits bland barn och unga på sociala medier. Inläggen spred falska rykten om att den välkända barnboksfiguren befann sig vid, eller var på väg till, olika skolor och att något hemskt skulle inträffa där.
Tommy Kuusela ser likheter med äldre tiders folktro. Förr var skogarna och naturen fyllda av okända väsen. I dag kan skräckberättelserna i stället spridas genom internet.
– Katten i hatten är ju uppenbart övernaturlig, men i de här klippen och i barnens föreställningsvärld så blir den levande. Och då blir föräldrar rädda för att det ska hända saker.
Han jämför med de stora clownlarmen som spreds över stora delar av världen för omkring tio år sedan.
– De var bara aktiva när det var mörkt och dök upp på alla möjliga konstiga platser. Polisen åkte på jättemånga larm men hittade inga clowner.