Tomtar och troll, drakar och döda som går igen. Sverige är fullt av sägner om övernaturliga varelser, och många av dem finns beskrivna lokalt. I Robertsfors kommun kallades de underjordiska vittra. Ordet förekommer i fyra av de sägner som samlades in här.
Det finns 11 548 sägner om övernaturliga väsen nedtecknade i Institutet för språk och folkminnens (Isof) digitala arkiv Folke.
Berättelserna skildrar varelser som levde i skuggorna, och de äldsta är daterade så tidigt som 1839. Varelserna kunde orsaka olycka för vanligt folk, men också hjälpa till i vardagen för den som hade rent mjöl i påsen.
I databasen finns det hittills 13 sägner från två socknar som kan knytas till Robertsfors kommun. De är nedtecknade av två folkminnesinsamlare och handlar om fem olika typer av väsen. Flest, fyra stycken, handlar om de underjordiska.
I Bygdeå socken berättades det år 1931 om de underjordiska. De kallas också vittror och levde osynliga under jorden, ofta rakt under gården. Den som hällde ut hett vatten eller byggde på fel plats kunde bli sjuk. De kunde också byta ut ett odöpt barn mot ett av sina egna, en bortbyting.
Det var innan de vart utdrivna ur paradiset. Gud kom in till Eva och frågade efter hennes barn. "Ja, det är dem jag nu har inne", sa hon. Men hon hade ju en massa ute, men dem hade ju inte några kläder, dem var naken, så hon ville inte visa dem. "Dem som då är ute, dem ska också få vara ute", sa Gud då. Och det vart vittren då.
Sägnerna kunde också handla om spöken och gastar. Spöken är döda som inte fått ro. Gastar kunde gå igen där någon omkommit, ofta i hus eller vid stränder och vägar, och mylingar var själar av barn som dödats i hemlighet och därför ropade tills de fick en begravning. Hit hör också lyktgubbarna, ljus som syntes över myrar om natten och som sades vara döda som flyttat gränsstenar medan de levde. Många döda kom tillbaka för att ställa något till rätta. Den här berättades i Bygdeå socken år 1931:
Det var en bonde, och det är inte alls många år sedan, som for ner till Umeå. Och då på ett ställe på vägen där — det var långt mellan grannarna — så börje hästen på dra så tungt, och hur han slog på fick han inte fram'en. Då hade han gått fram till betslet, och då han ledde hästen då gick det, men då han släppte den var det likadant. Men då vet jag inte hur det var, men han fick se att det satt fullt med folk på lasset, men då hade dom försvunnit. Han hade sagt hemma, att det var det värsta han hade varit med om. Men det är ett ställe där på Umevägen som det är spökigt. Här i Öndebyn var det också en som kom och körde, och då föll bägge skacklarna ner på en gång. Där det går så där, där ska nånting ha hänt. Därför säj dem att det spökar där eller att det är oknytt
Mjölkharen, bjäran och puken var väsen som en häxa skapade för att stjäla mjölk från grannarnas kor. Bjäran gjordes av garn, stickor eller trasor och fick liv genom trolldom. Många sägner handlar om hur någon sköt en mjölkhare med silverkulor. Så här kunde det låta när man i Bygdeå socken berättade om dem år 1931:
Det var en i Sikeå, Zakri Anders mor, som hade baran. Gamfolket for till kyrkan en gång, och pigan skulle mjölka, annars gjorde hon alltid det själv, och så sa hon åt pigan att då hon hade mjölkat skulle hon slå mjölken i några småhoar som stod på nån hylla där. Vad skulle hon göra det för, undra pigan på. "Ja, det är fäll några småkissar som kommer och ska ha", sa käringen. Men då var det en sjöman där och nån annan pojke också, och dem tog och vakte ut det, och då kom tre nystan och skulle ha mjölken. Men då hade de skurit sej några käppar utav olika slag och piske dem [nystanen]. Och käringen, hon vart så sjuk inne i kyrkan, så dem gatt [måste] föra ut henne och fara hem med henne. Och det skulle ha varit strax innan dem skulle gå fram till nattvarden.
| Väsen | Socken | År | Läs vidare |
|---|---|---|---|
| De underjordiska | Bygdeå | 1931 | Det var innan de vart utdrivna ur… |
| De underjordiska | Bygdeå | 1931 | Vittren brukar visa sej före regnilar… |
| De underjordiska | Bygdeå | 1931 | Jag minns att min egen far — jag var… |
| De underjordiska | Bygdeå | 1934 | Det var en som vart vittertagen, jag minns… |
| Spöken och gastar | Bygdeå | 1931 | Det var en bonde, och det är inte alls… |
| Spöken och gastar | Bygdeå | 1931 | Det var en på Skinnarbyn jänna [här],… |
| Spöken och gastar | Bygdeå | 1931 | Det var en från Bäck som kom och körde… |
| Tjuvmjölkande väsen | Bygdeå | 1931 | Då dem skulle göra baran, då klippte dem… |
| Tjuvmjölkande väsen | Bygdeå | 1931 | Mormora tala om att hon tjänte i Önbyn,… |
| Tjuvmjölkande väsen | Bygdeå | 1931 | Det var en i Sikeå, Zakri Anders mor, som… |
| Tomtar | Bygdeå | 1931 | Dom har talat om tomten här. Då han arbeta… |
| Tomtar | Bygdeå | 1931 | Tomten han bar korn, otröskad säd på… |
| Vattenväsen | Nysätra | 1932 | Det var vittra i alla sjöar. Var det någon… (”Vattenväsen”, sida 1 av 12) |
Platsen har betydelse
Isofs arkiv innehåller miljontals sidor text och omkring 25 000 timmar inspelat material. Mycket återstår fortfarande att digitalisera. De 11 548 sägner som vi utgår från i den här artikeln står bara för en bråkdel av allt material.
Det är framför allt Västsverige som är överrepresenterat. Enligt Tommy Kuusela, folklorist och forskningsarkivarie vid Isof, beror det på att digitaliseringen utvecklades vid myndighetens arkiv i Göteborg, som historiskt har fokuserat på västsvenska folkminnen.
– Arkivet här i Uppsala är mer än tio gånger så stort, men vi har knappt börjat digitalisera det materialet, säger han.
Men trots luckorna i det digitala materialet finns det geografiska skillnader i själva folktron, berättar Tommy Kuusela.
– Ett exempel är de underjordiska. Det handlar om väsen som lever som människor, föder barn och gifter sig, festar och arbetar, men som oftast är osynliga och lever under jorden, nära människan. I Norrland är de ofta stora som människor, medan de i södra Sverige oftare beskrivs som små pysslingar.
De underjordiska kunde också ha olika namn. I Dalarna och Norrland talade man exempelvis om vittror, medan andra benämningar användes längre söderut.
I de digitaliserade sägner som går att knyta till Norrland är det just vittrorna som dominerar. I Ångermanland, Hälsingland och Härjedalen handlar fler av de registrerade sägnerna om dem än om något annat väsen.
Längs kusterna är det i materialet något vanligare med spöken än i inlandet. En möjlig förklaring är berättelserna om drunknade sjömän och fiskare som inte fått någon grav och därför sades gå igen.
Sägner om spöken och gastar, följt av troll och jättar, är vanligast i det digitaliserade materialet sett till landet som helhet.
Folktron lever vidare
Men sägnerna handlade inte bara om skrämmande varelser. De kunde också hjälpa människor att förstå sin omgivning och sätta upp regler för hur man skulle bete sig.
– Det man kan säga är att sägnerna ofta användes för att förklara sin omgivning. Det som var oförklarligt förklarade man genom folktron, säger Tommy Kuusela.
Ett exempel är gårdstomten, som förekommer i stora delar av Norden. Han tog hand om djuren och såg till att ordningen upprätthölls på gården. Den som misskötte sina sysslor kunde straffas. Men på Island saknas de här historierna helt, eftersom man inte har bondgårdar på samma sätt och därmed inget behov av en gårdstomte.
Och de övernaturliga berättelserna hänger kvar än i dag – men i modifierad form.
Under hösten har till exempel skräckhistorier om Katten i hatten spridits bland barn och unga på sociala medier. Inläggen spred falska rykten om att den välkända barnboksfiguren befann sig vid, eller var på väg till, olika skolor och att något hemskt skulle inträffa där.
Tommy Kuusela ser likheter med äldre tiders folktro. Förr var skogarna och naturen fyllda av okända väsen. I dag kan skräckberättelserna i stället spridas genom internet.
– Katten i hatten är ju uppenbart övernaturlig, men i de här klippen och i barnens föreställningsvärld så blir den levande. Och då blir föräldrar rädda för att det ska hända saker.
Han jämför med de stora clownlarmen som spreds över stora delar av världen för omkring tio år sedan.
– De var bara aktiva när det var mörkt och dök upp på alla möjliga konstiga platser. Polisen åkte på jättemånga larm men hittade inga clowner.