Tomtar och troll, drakar och döda som går igen. Sverige är fullt av sägner om övernaturliga varelser, och många av dem finns beskrivna lokalt. Mellan 1905 och 1952 skrev folkminnesinsamlare ner 453 sägner om övernaturliga väsen i Årjäng.
Det finns 11 548 sägner om övernaturliga väsen nedtecknade i Institutet för språk och folkminnens (Isof) digitala arkiv Folke.
Berättelserna skildrar varelser som levde i skuggorna, och de äldsta är daterade så tidigt som 1839. Varelserna kunde orsaka olycka för vanligt folk, men också hjälpa till i vardagen för den som hade rent mjöl i påsen.
I databasen finns det hittills 453 sägner från nio socknar som kan knytas till Årjängs kommun. De är nedtecknade av tolv folkminnesinsamlare och handlar om tolv olika typer av väsen. Flest, 84 stycken, handlar om troll och jättar.
I Silleruds socken berättades det år 1926 om troll och jättar. Troll och jättar bodde ofta i berg, stora stenar och i skogar. Sägner om dessa varelser kan till exempel förklara varför ett stort stenblock eller berg ligger där det ligger – för att en jätte kastat det. Trollen kunde lura in människor i berget eller byta ut barn mot sina egna.
Det var en socken som skulle bygga kyrka. De skulle bygga den av sten, som skulle tagas i fjellen omkring där kyrkan skulle stå. En bonde träffade jätten som bodde i närheten, och frågade jätten om han ville bygga upp kyrkan, ty jätten var mägta stark och skulle nog snart mura upp en kyrka åt sockenborna. Jätten sade då. Om den som legt mig att bygga kyrkan kan gissa mitt namn så skall jag ej ha något för arbetet, men om de inte kan gissa det innan kyrkan är färdig så river han ned, kyrkan, och så så skall han ha den som legt honom att bygga kyrkan. Härpå jingo församlingsborna in och jätten började sitt arbete. När det började att lida mot slutet och kyrkan var nära färdig, började mannen som lejt jätten att bli rädd, ty om han ej kunde gissa namnet på jätten skulle han säkert komma och ta honom. …
Läs fortsättningen hos Isof ( sida 1 i volymen i volymen)
Sägnerna kunde också handla om spöken och gastar. Spöken är döda som inte fått ro. Gastar kunde gå igen där någon omkommit, ofta i hus eller vid stränder och vägar, och mylingar var själar av barn som dödats i hemlighet och därför ropade tills de fick en begravning. Hit hör också lyktgubbarna, ljus som syntes över myrar om natten och som sades vara döda som flyttat gränsstenar medan de levde. Många döda kom tillbaka för att ställa något till rätta. Den här berättades i Silbodals socken år 1936:
Det var ljus som gick upp ur jorden. Det var lyktgubbarna som folk såg. - Hur var det med de gamles tro på dessa ljus? - Di gamle trodde att det var döingar som var fastlåsta på platser där de hade gjort något ont i livet. Så fick de fara å flacka fram å tillbaka. Å det var för det som ljusen flyttat sig fram och tillbaka från det ena stället till det andra.
Sägnen hos Isof ( sida 13 av 114 i volymen)
Tomten var gårdens väsen, en liten gubbe som skötte djuren och gav gården lycka. Men han var lättstött. Blev han illa behandlad, till exempel om han inte fick smör i julgröten, kunde han straffa folket eller flytta och ta lyckan med sig. Så här kunde det låta när man i Silleruds socken berättade om dem år 1926:
Det var på ett ställe här i Sillerud som heter Sandtegen, där fanns en tomte. Varje kväll sågs han ifärd med att elda i en stor asp, lågorna slog högt över toppen på aspen. Ingen vågade hugga omkull trädet, men en natt hade det blåst omkull. Trädstammen var ihålig och i dess inre fanns det rullar, som liknade brunt papper. När man lade dessa på elden så "rektit pep di å spratt å jämra säj". …
Läs fortsättningen hos Isof ( sida 44 av 70 i volymen)
| Väsen | Antal sägner | Exempel |
|---|---|---|
| Troll och jättar | 84 | Det var på ett ställe som det bodde en… (”Jättesägner”, sida 15 av 35) |
| Spöken och gastar | 83 | … Det var ett spöke. Det skulle vara… (”spöksägen.”, sida 16 av 114) |
| Tomtar | 81 | Det berättas att man i en gammal kvarn i… (”Tomten Tomtens nya kläder”, sida 47 av 71) |
| Skogsväsen | 43 | Det fanns i socknen en gammal gubbe, som… (”skogsväsen (tro ang. dess tillkomst).”, sida 20 av 71) |
| Vattenväsen | 40 | … Men näcken kunde inte spela mer än varje… (”vattenväsen.”, sida 13 av 112) |
| Djävulen | 25 | Det fanns i forna dagar här i socknen en… (”Djävulen. 4:de hjulet”, sida 1 av 71) |
| Häxor och trollkarlar | 23 | Det var på ett ställe på Kallebufjället,… (”Påskkäringar”, sida 13 av 35) |
| De underjordiska | 22 | Älver är ett slags mycket smått folk som… (”Älvor”, sida 31 av 71) |
| Maran och varulven | 21 | Maran har kunnat flyga på folk. Hon ville… (”Maran”, sida 1 i volymen) |
| Tjuvmjölkande väsen | 15 | … Jag mins när jag var liten gut, så var… (”bjäran.”, sida 52 av 112) |
| Oden och osynliga hundar | 11 | … "Men jag skall tala om för dig, att en… (”Odens jakt”, sida 1 i volymen) |
| Drakar och övernaturliga djur | 5 | Det fanns ett slags orm som bet sig i… (”Ormar, drakar, fiskar”, sida 1 av 94) |
Platsen har betydelse
Isofs arkiv innehåller miljontals sidor text och omkring 25 000 timmar inspelat material. Mycket återstår fortfarande att digitalisera. De 11 548 sägner som vi utgår från i den här artikeln står bara för en bråkdel av allt material.
Det är framför allt Västsverige som är överrepresenterat. Enligt Tommy Kuusela, folklorist och forskningsarkivarie vid Isof, beror det på att digitaliseringen utvecklades vid myndighetens arkiv i Göteborg, som historiskt har fokuserat på västsvenska folkminnen.
– Arkivet här i Uppsala är mer än tio gånger så stort, men vi har knappt börjat digitalisera det materialet, säger han.
Men trots luckorna i det digitala materialet finns det geografiska skillnader i själva folktron, berättar Tommy Kuusela.
– Ett exempel är de underjordiska. Det handlar om väsen som lever som människor, föder barn och gifter sig, festar och arbetar, men som oftast är osynliga och lever under jorden, nära människan. I Norrland är de ofta stora som människor, medan de i södra Sverige oftare beskrivs som små pysslingar.
De underjordiska kunde också ha olika namn. I Dalarna och Norrland talade man exempelvis om vittror, medan andra benämningar användes längre söderut.
I de digitaliserade sägner som går att knyta till Norrland är det just vittrorna som dominerar. I Ångermanland, Hälsingland och Härjedalen handlar fler av de registrerade sägnerna om dem än om något annat väsen.
Längs kusterna är det i materialet något vanligare med spöken än i inlandet. En möjlig förklaring är berättelserna om drunknade sjömän och fiskare som inte fått någon grav och därför sades gå igen.
Sägner om spöken och gastar, följt av troll och jättar, är vanligast i det digitaliserade materialet sett till landet som helhet.
Folktron lever vidare
Men sägnerna handlade inte bara om skrämmande varelser. De kunde också hjälpa människor att förstå sin omgivning och sätta upp regler för hur man skulle bete sig.
– Det man kan säga är att sägnerna ofta användes för att förklara sin omgivning. Det som var oförklarligt förklarade man genom folktron, säger Tommy Kuusela.
Ett exempel är gårdstomten, som förekommer i stora delar av Norden. Han tog hand om djuren och såg till att ordningen upprätthölls på gården. Den som misskötte sina sysslor kunde straffas. Men på Island saknas de här historierna helt, eftersom man inte har bondgårdar på samma sätt och därmed inget behov av en gårdstomte.
Och de övernaturliga berättelserna hänger kvar än i dag – men i modifierad form.
Under hösten har till exempel skräckhistorier om Katten i hatten spridits bland barn och unga på sociala medier. Inläggen spred falska rykten om att den välkända barnboksfiguren befann sig vid, eller var på väg till, olika skolor och att något hemskt skulle inträffa där.
Tommy Kuusela ser likheter med äldre tiders folktro. Förr var skogarna och naturen fyllda av okända väsen. I dag kan skräckberättelserna i stället spridas genom internet.
– Katten i hatten är ju uppenbart övernaturlig, men i de här klippen och i barnens föreställningsvärld så blir den levande. Och då blir föräldrar rädda för att det ska hända saker.
Han jämför med de stora clownlarmen som spreds över stora delar av världen för omkring tio år sedan.
– De var bara aktiva när det var mörkt och dök upp på alla möjliga konstiga platser. Polisen åkte på jättemånga larm men hittade inga clowner.