Tomtar och troll, drakar och döda som går igen. Sverige är fullt av sägner om övernaturliga varelser, och många av dem finns beskrivna lokalt. Mellan 1929 och 1938 skrev folkminnesinsamlare ner 64 sägner om övernaturliga väsen i Trollhättan.
Det finns 11 548 sägner om övernaturliga väsen nedtecknade i Institutet för språk och folkminnens (Isof) digitala arkiv Folke.
Berättelserna skildrar varelser som levde i skuggorna, och de äldsta är daterade så tidigt som 1839. Varelserna kunde orsaka olycka för vanligt folk, men också hjälpa till i vardagen för den som hade rent mjöl i påsen.
I databasen finns det hittills 64 sägner från sex socknar som kan knytas till Trollhättans kommun. De är nedtecknade av fyra folkminnesinsamlare och handlar om tolv olika typer av väsen. Flest, 14 stycken, handlar om vattenväsen.
I Gärdhems socken berättades det år 1934 om vattenväsen. Näcken satt naken i forsar och bäckar och spelade fiol. Han kunde lära ut sin musik, men också locka ner människor i vattnet. Bäckahästen var en vit häst som red ner i sjön med den som satt upp på den, och i hav och sjöar fanns havsfrun och sjörået. Sägnerna varnar ofta för att drunkna.
I Hovgårdssjön här har funnits sjörå. Hon kom egentligen från Åkers sjö vid Trollhättan. När de sprängde för Trollhätte kanal, tog inte skotten, ty hon förstörde för dem. Men så skulle en person tända och sedan hinna springa till ett hus i närheten där en havande kvinna var och gömma sig bakom henne, hann han detta, så skulle skotten gå. Han hann också, då flög sjöfrun från Åkers sjö och hit till Hovgårdssjön. När jag var en 12 à 13 år fick jag en bössa. Då kom jag till Hovgårdssjön en kväll, och då gick en gubbe där. "är du inte rädd för sjöråa?" sa han. "När jag kommer dit om mornarna, så sitter hon på vattnet och kammar håret." Men gubben ville nog bara skrämma mig, så att jag inte skulle skjuta på änderna där. En gammal skomakare som bodde här vid landsvägen, tala om en som fiska i Hovgårdssjön. Han hitta då en gädda, som hade en guldkedja om säj med en liten guldklocka på. Då ropa det ur sjön: "Släpp mi bjällerko!" …
Läs fortsättningen hos Isof ( sida 11 av 50 i volymen)
Sägnerna kunde också handla om drakar och övernaturliga djur. I sägnerna finns drakar och lindormar, jättelika ormar som vaktade skatter eller flög genom luften, och hjulormen som bet sig i svansen och rullade efter folk som ett hjul. Men även vanliga djur kunde ha övernaturliga krafter: ormar som drack mjölk ur barnens skålar, ormkungen, skator som hämnades och svin eller hundar som var spöken i djurskepnad. Den här berättades i Väne-Åsaka socken år 1934:
Snokar skulle de akta, det var tur med dem, men att de gav dem något vet jag inte om. Man skulle aldrig slå ihjäl den första orm man såg på våren, då fick man slå ihjäl ormar hela sommaren sedan. Ormar och daggmaskar lade de i brännvin, det på daggmaskarna kallades "markulja", det tog de för "värkar" (bölder). Om de fick tag på en viter orm, skulle de koka den och dricka spadet. Vad det var bra för, vet jag inte, men de var så glada åt det som åt guldklimpar.
Sägnen hos Isof ( sida 38 i volymen i volymen)
Maran red människor och djur om natten, så att de vaknade utmattade. Hästar ridna av maran var svettiga och tovade i manen på morgonen. Ofta var maran en levande kvinna med en förbannelse över sig. Varulven var ofta en man som förvandlade sig till varg. Så här kunde det låta när man i Gärdhems socken berättade om dem år 1934:
På maran var allmän tro här. Det var någon slags ond kraft, som kunde kvälja och prässa människorna, de höll på att förlora andan. Om hästar vantrivdes och blev raggiga, och håret blev vänt åt fel håll, så reds de av maran. Som skyddsmedel mot maran skulle en uggla spikas med uppspärrade vingar över stalldörren. Man kunde också lägga en pinnharv med pinnarna opp och sätta liar, slitna, över ingångsdörren, två stycken i kors ibland.
Sägnen hos Isof ( sida 47 av 50 i volymen)
| Väsen | Antal sägner | Exempel |
|---|---|---|
| Vattenväsen | 14 | Det är vissa åströmmar där näcken spelat,… (”Näcken”, sida 14 av 50) |
| Drakar och övernaturliga djur | 9 | Drake fanns i min uppväxt. Min mosterkarl… |
| Maran och varulven | 8 | … Men var det en pojk, hon fick, blev det… |
| Djävulen | 6 | … "Gammal-Erik" var ett namn på djävulen,… (”Djävulen”, sida 4 av 50) |
| Tjuvmjölkande väsen | 6 | Mjölkhare – man skulle gå ut i en… (”Bjäran”, sida 5 av 21) |
| Spöken och gastar | 4 | Gastar har man trott på här, de yttrade… (”Gastar”, sida 43 av 50) |
| Skogsväsen | 4 | … Han såg då en gång en skogsrå, jagad av… (”Skogsrå”, sida 22 av 50) |
| Häxor och trollkarlar | 4 | det var en gumma här som hade mjölkhare,… (”Häxor och trollkarlar”, sida 1 av 51) |
| Troll och jättar | 3 | Vid Skogsbosjön här är ett berg, och där… (”Jättar”, sida 23 av 50) |
| Tomtar | 3 | Tron på tomtar var allmän. När kvinnorna… (”Tomtar”, sida 31 av 50) |
| Oden och osynliga hundar | 2 | En morgon när gamle kvarn- Olle skulle gå… (”Odens jakt”, sida 14 i volymen) |
| De underjordiska | 1 | … Mor sa´, att det var utav "det… (”Vättar”, sida 1 av 2) |
Platsen har betydelse
Isofs arkiv innehåller miljontals sidor text och omkring 25 000 timmar inspelat material. Mycket återstår fortfarande att digitalisera. De 11 548 sägner som vi utgår från i den här artikeln står bara för en bråkdel av allt material.
Det är framför allt Västsverige som är överrepresenterat. Enligt Tommy Kuusela, folklorist och forskningsarkivarie vid Isof, beror det på att digitaliseringen utvecklades vid myndighetens arkiv i Göteborg, som historiskt har fokuserat på västsvenska folkminnen.
– Arkivet här i Uppsala är mer än tio gånger så stort, men vi har knappt börjat digitalisera det materialet, säger han.
Men trots luckorna i det digitala materialet finns det geografiska skillnader i själva folktron, berättar Tommy Kuusela.
– Ett exempel är de underjordiska. Det handlar om väsen som lever som människor, föder barn och gifter sig, festar och arbetar, men som oftast är osynliga och lever under jorden, nära människan. I Norrland är de ofta stora som människor, medan de i södra Sverige oftare beskrivs som små pysslingar.
De underjordiska kunde också ha olika namn. I Dalarna och Norrland talade man exempelvis om vittror, medan andra benämningar användes längre söderut.
I de digitaliserade sägner som går att knyta till Norrland är det just vittrorna som dominerar. I Ångermanland, Hälsingland och Härjedalen handlar fler av de registrerade sägnerna om dem än om något annat väsen.
Längs kusterna är det i materialet något vanligare med spöken än i inlandet. En möjlig förklaring är berättelserna om drunknade sjömän och fiskare som inte fått någon grav och därför sades gå igen.
Sägner om spöken och gastar, följt av troll och jättar, är vanligast i det digitaliserade materialet sett till landet som helhet.
Folktron lever vidare
Men sägnerna handlade inte bara om skrämmande varelser. De kunde också hjälpa människor att förstå sin omgivning och sätta upp regler för hur man skulle bete sig.
– Det man kan säga är att sägnerna ofta användes för att förklara sin omgivning. Det som var oförklarligt förklarade man genom folktron, säger Tommy Kuusela.
Ett exempel är gårdstomten, som förekommer i stora delar av Norden. Han tog hand om djuren och såg till att ordningen upprätthölls på gården. Den som misskötte sina sysslor kunde straffas. Men på Island saknas de här historierna helt, eftersom man inte har bondgårdar på samma sätt och därmed inget behov av en gårdstomte.
Och de övernaturliga berättelserna hänger kvar än i dag – men i modifierad form.
Under hösten har till exempel skräckhistorier om Katten i hatten spridits bland barn och unga på sociala medier. Inläggen spred falska rykten om att den välkända barnboksfiguren befann sig vid, eller var på väg till, olika skolor och att något hemskt skulle inträffa där.
Tommy Kuusela ser likheter med äldre tiders folktro. Förr var skogarna och naturen fyllda av okända väsen. I dag kan skräckberättelserna i stället spridas genom internet.
– Katten i hatten är ju uppenbart övernaturlig, men i de här klippen och i barnens föreställningsvärld så blir den levande. Och då blir föräldrar rädda för att det ska hända saker.
Han jämför med de stora clownlarmen som spreds över stora delar av världen för omkring tio år sedan.
– De var bara aktiva när det var mörkt och dök upp på alla möjliga konstiga platser. Polisen åkte på jättemånga larm men hittade inga clowner.