.png){kind=link}
Tomtar och troll, drakar och döda som går igen. Sverige är fullt av sägner om övernaturliga varelser, och många av dem finns beskrivna lokalt. Mellan 1926 och 1939 skrev folkminnesinsamlare ner 103 sägner om övernaturliga väsen i Storfors.
Det finns 11 548 sägner om övernaturliga väsen nedtecknade i Institutet för språk och folkminnens (Isof) digitala arkiv Folke.
Berättelserna skildrar varelser som levde i skuggorna, och de äldsta är daterade så tidigt som 1839. Varelserna kunde orsaka olycka för vanligt folk, men också hjälpa till i vardagen för den som hade rent mjöl i påsen.
I databasen finns det hittills 103 sägner från två socknar som kan knytas till Storfors kommun. De är nedtecknade av fem folkminnesinsamlare och handlar om tolv olika typer av väsen. Flest, 18 stycken, handlar om skogsväsen.
I Bjurtjärns socken berättades det år 1926 om skogsväsen. Skogsrået, också känt som skogsfru, skogssnuva eller skogsjungfru, var en vacker kvinna framifrån men ihålig som en murken stubbe baktill. Hon lockade till sig kolare och jägare, och den som föll för henne kunde bli förtrollad för livet. Den som behandlade henne väl kunde i stället få jaktlycka.
Det var en man som stulit, han tog sin tillflykt till skogen och kom till ett kluvet berg. Där var som en mossbädd, och där lade han sig. Men då kom en björn dit och lade sig framför mannen med fötterna ut. Sen gick han åt skogen efter vilt som han gav mannen till mat. På kvällen kom skogsrån till björnen med en skål mjölk som han drack av och dela' med mannen. Så gjorde hon var kväll, men en gång när hon kom var skålen full med blod i stället. Men då blev björnen arg och slog ut skålen. Men folk hade fått reda på "slaga" (spåren) av björnen, och på morron efter kom de, narra ut björnen och sköt honom. Så det sista målet var ett förebud till döden.
Sägnen hos Isof ( sida 45 av 63 i volymen)
Sägnerna kunde också handla om troll och jättar. Troll och jättar bodde ofta i berg, stora stenar och i skogar. Sägner om dessa varelser kan till exempel förklara varför ett stort stenblock eller berg ligger där det ligger – för att en jätte kastat det. Trollen kunde lura in människor i berget eller byta ut barn mot sina egna. Den här berättades i Lungsunds socken år 1928:
Det fanns rår i sjön och i skogen och i varenda bergknalle. Ja några bergknallar finns det inte förresten utan de är ihåliga varenda en och ibland hade bergrårna portarna öppna och vädrade sina skatter. De som var "synska", och det var de som var födda på en söndag, kunde nog få se det ibland om de hade sina vägar förbi där; annars kunde vem som helst få se det, om man kom till ett sådant ställe på midsommarnatten, för då stod berget alltid öppet. Vid Tyskas har rårna drivit sitt spel förfärligt mycket. Där finns det väldiga skatter som folket vid Bro x) bar dit en gång det blev ofred. De täckte över gruvhålet med ekplankor, men kriget måtte ha varat länge för rårna fick makt över alltihop och det är många som har letat efter gruvan, men ingen som har hittat den. …
Läs fortsättningen hos Isof ( sida 11 av 30 i volymen)
Tomten var gårdens väsen, en liten gubbe som skötte djuren och gav gården lycka. Men han var lättstött. Blev han illa behandlad, till exempel om han inte fick smör i julgröten, kunde han straffa folket eller flytta och ta lyckan med sig. Så här kunde det låta när man i Bjurtjärns socken berättade om dem år 1926:
Det var en som tjänte dräng i Granviken (Bjurtjärn). Då sa' husbonden åt honom att han skulle ligga i stallet om nätterna. "Men i en tom spilta där får du inte ligga, där har tomtera sin uppgång," sa' han. Drängen la' sig där i alla fall, men när han vakna låg han på gödselstacken. Han gick in, la' sig i samma spilta och somna', men vakna på gödselstacken för andra gången. På morron tala' han om det för husbonden. "Du skulle ha lytt mäj," sa han. På kvällen ställde drängen en häst i spiltan, han stod alldeles löddrig på morron. Nästa kväll ställde drängen dit hästen igen, och så låg han vaken under natten. Då fick han se en liten gubbe som stod och slog hästen. "Varför gör du så?" sa' drängen. "Jo för han staller på vårt bord," sa' tomten. Men sen ställde han hästen på rätt plats och låg inte själv i spiltan heller, och då stod tomten och rykta hästarna under natten.
Sägnen hos Isof ( sida 56 av 63 i volymen)
| Väsen | Antal sägner | Exempel |
|---|---|---|
| Skogsväsen | 18 | Det var en som måste springa undan… (”Skogsväsen”, sida 21 av 100) |
| Troll och jättar | 16 | "Berghunden" hade trollen och släppte ut… (”Bergväsen”, sida 4 av 35) |
| Tomtar | 14 | Det hände att de fick flytta både hästar… (”Tomtar”, sida 46 av 100) |
| Vattenväsen | 13 | De som lärde sig spela av strömgubben var… (”Strömgubben”, sida 42 av 63) |
| Häxor och trollkarlar | 12 | … Påskkäringarna for till kyrkklockan på… (”Häxor och trollkarlar”, sida 16 av 108) |
| Spöken och gastar | 11 | Gasten uppkommer på en plats där de… (”Gastar”, sida 3 av 108) |
| Djävulen | 8 | Det var en i Smedstorp (Bjurtjärn) som… (”"Satans polka"”, sida 33 av 63) |
| Drakar och övernaturliga djur | 4 | Förr i tiden fanns det stora ormar. Det… (”Stora ormar”, sida 1 av 69) |
| Maran och varulven | 2 | Man får aldrig sätta skorna med tårna… (”Mara”, sida 9 av 108) |
| Tjuvmjölkande väsen | 2 | Om en kom att se på stubbar, så var det… (”Bjäran”, sida 10 av 35) |
| De underjordiska | 2 | Det var på ett ställe som de höll på att… (”Vättar”, sida 7 av 35) |
| Oden och osynliga hundar | 1 | Det var en som hette Tor, han sköt ihjäl… (”Odens jakt”, sida 8 av 100) |
Platsen har betydelse
Isofs arkiv innehåller miljontals sidor text och omkring 25 000 timmar inspelat material. Mycket återstår fortfarande att digitalisera. De 11 548 sägner som vi utgår från i den här artikeln står bara för en bråkdel av allt material.
Det är framför allt Västsverige som är överrepresenterat. Enligt Tommy Kuusela, folklorist och forskningsarkivarie vid Isof, beror det på att digitaliseringen utvecklades vid myndighetens arkiv i Göteborg, som historiskt har fokuserat på västsvenska folkminnen.
– Arkivet här i Uppsala är mer än tio gånger så stort, men vi har knappt börjat digitalisera det materialet, säger han.
Men trots luckorna i det digitala materialet finns det geografiska skillnader i själva folktron, berättar Tommy Kuusela.
– Ett exempel är de underjordiska. Det handlar om väsen som lever som människor, föder barn och gifter sig, festar och arbetar, men som oftast är osynliga och lever under jorden, nära människan. I Norrland är de ofta stora som människor, medan de i södra Sverige oftare beskrivs som små pysslingar.
De underjordiska kunde också ha olika namn. I Dalarna och Norrland talade man exempelvis om vittror, medan andra benämningar användes längre söderut.
I de digitaliserade sägner som går att knyta till Norrland är det just vittrorna som dominerar. I Ångermanland, Hälsingland och Härjedalen handlar fler av de registrerade sägnerna om dem än om något annat väsen.
Längs kusterna är det i materialet något vanligare med spöken än i inlandet. En möjlig förklaring är berättelserna om drunknade sjömän och fiskare som inte fått någon grav och därför sades gå igen.
Sägner om spöken och gastar, följt av troll och jättar, är vanligast i det digitaliserade materialet sett till landet som helhet.
Folktron lever vidare
Men sägnerna handlade inte bara om skrämmande varelser. De kunde också hjälpa människor att förstå sin omgivning och sätta upp regler för hur man skulle bete sig.
– Det man kan säga är att sägnerna ofta användes för att förklara sin omgivning. Det som var oförklarligt förklarade man genom folktron, säger Tommy Kuusela.
Ett exempel är gårdstomten, som förekommer i stora delar av Norden. Han tog hand om djuren och såg till att ordningen upprätthölls på gården. Den som misskötte sina sysslor kunde straffas. Men på Island saknas de här historierna helt, eftersom man inte har bondgårdar på samma sätt och därmed inget behov av en gårdstomte.
Och de övernaturliga berättelserna hänger kvar än i dag – men i modifierad form.
Under hösten har till exempel skräckhistorier om Katten i hatten spridits bland barn och unga på sociala medier. Inläggen spred falska rykten om att den välkända barnboksfiguren befann sig vid, eller var på väg till, olika skolor och att något hemskt skulle inträffa där.
Tommy Kuusela ser likheter med äldre tiders folktro. Förr var skogarna och naturen fyllda av okända väsen. I dag kan skräckberättelserna i stället spridas genom internet.
– Katten i hatten är ju uppenbart övernaturlig, men i de här klippen och i barnens föreställningsvärld så blir den levande. Och då blir föräldrar rädda för att det ska hända saker.
Han jämför med de stora clownlarmen som spreds över stora delar av världen för omkring tio år sedan.
– De var bara aktiva när det var mörkt och dök upp på alla möjliga konstiga platser. Polisen åkte på jättemånga larm men hittade inga clowner.
Storfors kommun ligger i trakterna kring Bergslagen, nära Filipstad och Storfors. I socknar häromkring återkommer många sägner om skogsrået.