Tomtar och troll, drakar och döda som går igen. Sverige är fullt av sägner om övernaturliga varelser, och många av dem finns beskrivna lokalt. Mellan 1924 och 1951 skrev folkminnesinsamlare ner 694 sägner om övernaturliga väsen i Kungsbacka.
Det finns 11 548 sägner om övernaturliga väsen nedtecknade i Institutet för språk och folkminnens (Isof) digitala arkiv Folke.
Berättelserna skildrar varelser som levde i skuggorna, och de äldsta är daterade så tidigt som 1839. Varelserna kunde orsaka olycka för vanligt folk, men också hjälpa till i vardagen för den som hade rent mjöl i påsen.
I databasen finns det hittills 694 sägner från 13 socknar som kan knytas till Kungsbacka kommun. De är nedtecknade av 30 folkminnesinsamlare och handlar om tolv olika typer av väsen. Flest, 235 stycken, handlar om spöken och gastar.
I Frillesås socken berättades det år 1936 om spöken och gastar. Spöken är döda som inte fått ro. Gastar kunde gå igen där någon omkommit, ofta i hus eller vid stränder och vägar, och mylingar var själar av barn som dödats i hemlighet och därför ropade tills de fick en begravning. Hit hör också lyktgubbarna, ljus som syntes över myrar om natten och som sades vara döda som flyttat gränsstenar medan de levde. Många döda kom tillbaka för att ställa något till rätta.
Det var i Läppared som en bonde fick höra två gastar, som slogs. Rätt vad det var kom den ene gasten fram till honom - det var min morbror - och sa: "Sågs du huru jag gasta´n ?" "Ja, gastan mer!" sa morbror. Då sprang gasten fatt den andre och de slogs igen. Morbror sprang in och stängde dörren efter sej, och strax efter slog det till i dörren. Han trodde det var den gasten, som han inte hade talat med. Var det så att någon schäckte efter gasten, kom gasten och gav honom en örfil. Kunde man koma in på en kyrkogård, var man fredad för honom. Hade en gast satt sej på lasset, skulle man gå fram och titta genom betslet vid ögonen på hästen, men skynte man sej inte då, fick man en örfil. Då blev man var vad det var, och då gick gasten av och blev borte. Gasten var spöke efter en sådan, som inte hade kommit i vigs jord.
Sägnen hos Isof ( sida 27 av 100 i volymen)
Sägnerna kunde också handla om troll och jättar. Troll och jättar bodde ofta i berg, stora stenar och i skogar. Sägner om dessa varelser kan till exempel förklara varför ett stort stenblock eller berg ligger där det ligger – för att en jätte kastat det. Trollen kunde lura in människor i berget eller byta ut barn mot sina egna. Den här berättades i Fjärås socken år 1927:
Det var en gång en gubbe, som gick och slog nedanför Deberg när åskan gick. Då hörde han hur det ropade tre gånger ur berget. "Släng orvet". Det gjorde han, men han var inte väl undan, så slog åskan ner i orvet. Då hade en lite trollunge krupit in och gömt sig i knaggen på orvet, och se åskan slog alltid ner på trollen.
Sägnen hos Isof ( sida 11 av 79 i volymen)
Näcken satt naken i forsar och bäckar och spelade fiol. Han kunde lära ut sin musik, men också locka ner människor i vattnet. Bäckahästen var en vit häst som red ner i sjön med den som satt upp på den, och i hav och sjöar fanns havsfrun och sjörået. Sägnerna varnar ofta för att drunkna. Så här kunde det låta när man i Idala socken berättade om dem år 1936:
Det skulle vara en sjörå i Aborresjön så var det en jägare, som bodde vid Varkulla. Jag vet inte vad han hette. Han var så djärv, så han gick dit upp och skulle skjuta henne med en silverkula för det var inget annat som tog på det trollet. Men som han hade lossat skottet, kastade han sej baklänges, för annars hade kulan kommit tillbaka och dödat honom. Sjöråa satt på ett berg, men när han sköt, for han ut i sjön ett brak, och det var ingen som såg henne se´ n. Hon var så förfärligt vacker att se på. Min mor sa att strömkarlen satt under Rysstorpa bro och spelade fiol och att om man offrade en peng till honom, så fick man lära sej spela utav honom.
Sägnen hos Isof ( sida 10 av 102 i volymen)
| Väsen | Antal sägner | Exempel |
|---|---|---|
| Spöken och gastar | 235 | … Sen spökade det i huset oupphörligt,… (”Spökeri.”, sida 40 av 100) |
| Troll och jättar | 151 | … Troll kom med dricka i en bägare för å… (”sägner om troll”, sida 22 av 68) |
| Vattenväsen | 67 | Mamma sa att när di spela "Näcken polska… (”Näcken”, sida 2 i volymen) |
| Tomtar | 66 | … Det var en bonde i Hult i Idala, som… (”Tomtar.”, sida 44 i volymen) |
| Maran och varulven | 40 | Det var te Tassa-Olles i Allatorp i… (”Varulv”, sida 20 av 116) |
| Drakar och övernaturliga djur | 29 | Det var en hjulorm som bodde i bergen… (”Drakar, ormar.”, sida 1 av 116) |
| Djävulen | 25 | … Det var många gånger jag hörde folk… (”Djävulen.”, sida 2 av 112) |
| Häxor och trollkarlar | 23 | Det var en gumma som skulle resa till… (”Blåkullafärder. Häxor.”, sida 1 av 75) |
| Tjuvmjölkande väsen | 22 | Det fanns nog elaka kvinnfolk, som kunde… (”mjölkharen”, sida 19 av 79) |
| Oden och osynliga hundar | 15 | Pappa hade hört Odens jakt. Den jakten… (”Odens jakt”, sida 35 i volymen) |
| Skogsväsen | 11 | När di låg i skogen och kola var det ofta… (”Skogsrået”, sida 14 av 68) |
| De underjordiska | 10 | … Hon var ute och mjölka och så satte hon… (”Älvor”, sida 36 av 68) |
Platsen har betydelse
Isofs arkiv innehåller miljontals sidor text och omkring 25 000 timmar inspelat material. Mycket återstår fortfarande att digitalisera. De 11 548 sägner som vi utgår från i den här artikeln står bara för en bråkdel av allt material.
Det är framför allt Västsverige som är överrepresenterat. Enligt Tommy Kuusela, folklorist och forskningsarkivarie vid Isof, beror det på att digitaliseringen utvecklades vid myndighetens arkiv i Göteborg, som historiskt har fokuserat på västsvenska folkminnen.
– Arkivet här i Uppsala är mer än tio gånger så stort, men vi har knappt börjat digitalisera det materialet, säger han.
Men trots luckorna i det digitala materialet finns det geografiska skillnader i själva folktron, berättar Tommy Kuusela.
– Ett exempel är de underjordiska. Det handlar om väsen som lever som människor, föder barn och gifter sig, festar och arbetar, men som oftast är osynliga och lever under jorden, nära människan. I Norrland är de ofta stora som människor, medan de i södra Sverige oftare beskrivs som små pysslingar.
De underjordiska kunde också ha olika namn. I Dalarna och Norrland talade man exempelvis om vittror, medan andra benämningar användes längre söderut.
I de digitaliserade sägner som går att knyta till Norrland är det just vittrorna som dominerar. I Ångermanland, Hälsingland och Härjedalen handlar fler av de registrerade sägnerna om dem än om något annat väsen.
Längs kusterna är det i materialet något vanligare med spöken än i inlandet. En möjlig förklaring är berättelserna om drunknade sjömän och fiskare som inte fått någon grav och därför sades gå igen.
Sägner om spöken och gastar, följt av troll och jättar, är vanligast i det digitaliserade materialet sett till landet som helhet.
Folktron lever vidare
Men sägnerna handlade inte bara om skrämmande varelser. De kunde också hjälpa människor att förstå sin omgivning och sätta upp regler för hur man skulle bete sig.
– Det man kan säga är att sägnerna ofta användes för att förklara sin omgivning. Det som var oförklarligt förklarade man genom folktron, säger Tommy Kuusela.
Ett exempel är gårdstomten, som förekommer i stora delar av Norden. Han tog hand om djuren och såg till att ordningen upprätthölls på gården. Den som misskötte sina sysslor kunde straffas. Men på Island saknas de här historierna helt, eftersom man inte har bondgårdar på samma sätt och därmed inget behov av en gårdstomte.
Och de övernaturliga berättelserna hänger kvar än i dag – men i modifierad form.
Under hösten har till exempel skräckhistorier om Katten i hatten spridits bland barn och unga på sociala medier. Inläggen spred falska rykten om att den välkända barnboksfiguren befann sig vid, eller var på väg till, olika skolor och att något hemskt skulle inträffa där.
Tommy Kuusela ser likheter med äldre tiders folktro. Förr var skogarna och naturen fyllda av okända väsen. I dag kan skräckberättelserna i stället spridas genom internet.
– Katten i hatten är ju uppenbart övernaturlig, men i de här klippen och i barnens föreställningsvärld så blir den levande. Och då blir föräldrar rädda för att det ska hända saker.
Han jämför med de stora clownlarmen som spreds över stora delar av världen för omkring tio år sedan.
– De var bara aktiva när det var mörkt och dök upp på alla möjliga konstiga platser. Polisen åkte på jättemånga larm men hittade inga clowner.