Tomtar och troll, drakar och döda som går igen. Sverige är fullt av sägner om övernaturliga varelser, och många av dem finns beskrivna lokalt. Mellan 1924 och 1943 skrev folkminnesinsamlare ner 87 sägner om övernaturliga väsen i Borås.
Det finns 11 548 sägner om övernaturliga väsen nedtecknade i Institutet för språk och folkminnens (Isof) digitala arkiv Folke.
Berättelserna skildrar varelser som levde i skuggorna, och de äldsta är daterade så tidigt som 1839. Varelserna kunde orsaka olycka för vanligt folk, men också hjälpa till i vardagen för den som hade rent mjöl i påsen.
I databasen finns det hittills 87 sägner från 13 socknar som kan knytas till Borås kommun. De är nedtecknade av 13 folkminnesinsamlare och handlar om tolv olika typer av väsen. Flest, 25 stycken, handlar om spöken och gastar.
I Seglora socken berättades det år 1927 om spöken och gastar. Spöken är döda som inte fått ro. Gastar kunde gå igen där någon omkommit, ofta i hus eller vid stränder och vägar, och mylingar var själar av barn som dödats i hemlighet och därför ropade tills de fick en begravning. Hit hör också lyktgubbarna, ljus som syntes över myrar om natten och som sades vara döda som flyttat gränsstenar medan de levde. Många döda kom tillbaka för att ställa något till rätta.
Tidigt lärde jag läsa och var vetgirig att forska i mystiska sagor och berättelser som voro mycket i bruk vid brasans sken, om kvällarna när familjen var samlad och mesta dels handlade det om sjörån, gastar och troll lyktegubbar, som vakade över dolda skatter och spöken, som motade folk nattetid så att det var omöjligt att komma fram. Allt detta satte ett barns tankar i bryderi och besynnerligt nog går det ej att utplåna ur folktron den dag som i dag är. Men det ser ut som det skulle försvagas för varje år som går och tiden skrider till fullbordan. Av min egen erfarenhet kan jag sanningsenligt intyga att det finns mycket mellan himmel och jord, som vetenskapen ej kan förklara. Ett exempel som är sant vill anföras om vålnader, som visat sig vid vaket fullkomligt friskt vigör. En tid efter det jag såg vålnaden gick allt i uppfyllelse och i verkligheten fick jag se samma händelse som jag förut sett och allt var uti minsta detalj lika. Det man sett genom vålnad skall alltid slå in inom årets solvarv. …
Läs fortsättningen hos Isof ( sida 11 i volymen i volymen)
Sägnerna kunde också handla om troll och jättar. Troll och jättar bodde ofta i berg, stora stenar och i skogar. Sägner om dessa varelser kan till exempel förklara varför ett stort stenblock eller berg ligger där det ligger – för att en jätte kastat det. Trollen kunde lura in människor i berget eller byta ut barn mot sina egna. Den här berättades i Seglora socken år 1927:
Det var en gång en jätte i Upptröst som skulle gå till Göteborg och köpa salt. Moran hade bagat till matsäck åt honom som han skulle ha med sig. Utkommen genom dörren satte han sig på trappan och åt upp maten, det var sju kakor bröd och en halv ost. När han ätit upp detta slängde han säcken på taköfsan och se'n gick han. Nerkommen till Göteborg köpte han en säck salt. Handlaren frågade honom: "Du har väl dragare med dig?" - "Nej", svarade han, "detta är inte mer än jag gott bär på ryggen". …
Läs fortsättningen hos Isof ( sida 15 av 84 i volymen)
Mjölkharen, bjäran och puken var väsen som en häxa skapade för att stjäla mjölk från grannarnas kor. Bjäran gjordes av garn, stickor eller trasor och fick liv genom trolldom. Många sägner handlar om hur någon sköt en mjölkhare med silverkulor. Så här kunde det låta när man i Bredareds socken berättade om dem år 1934:
Det var en käring i Broska, som hade mjölkhare. Gamle Häradsdomarn Samuel Svensson jagade mycket, och han var efter honom flera gånger, men haren sprang ner i Skattagårds åker, och där förlorade hundarna spåret. Men nu gång satte de en karl till att vakta intill där gumman bodde. Gumman kom ur och höll upp förklät, och haren kom och hoppade upp i förklät, och sen bar gumman in honom i lagårn. Till slut sköt de honom, men då hade de sömhuve' och silver i bössan, och det blev bara stickeblôs av Broska mjölkhare. Spiritus och bodrag okända. Tomtar likaså.
Sägnen hos Isof ( sida 10 av 49 i volymen)
| Väsen | Antal sägner | Exempel |
|---|---|---|
| Spöken och gastar | 25 | Lyktgubbar sprang utmed kärrdrågena, och… (”Lyktgubbar”, sida 11 i volymen) |
| Troll och jättar | 19 | Det var en hyrkoherde i Bredared, som red… (”Troll”, sida 7 av 49) |
| Tjuvmjölkande väsen | 9 | Främmande fick icke gå in i ladugården… (”Mjölkharar och annan vidskepelse”, sida 2 i volymen) |
| Vattenväsen | 8 | … Det var sjörån. De hade sett dem där… (”Vattenväsen”, sida 2 av 66) |
| Tomtar | 4 | Tomtarna stodo för att dra till huset om… (”Sägen om tomtarna.”, sida 5 av 27) |
| Häxor och trollkarlar | 4 | Man skall taga ett trefotat bord, bordets… (”Trolldom. Svartkonst”, sida 10 i volymen) |
| Djävulen | 4 | Det var en ogudaktig människa, som hade… |
| Drakar och övernaturliga djur | 4 | När Rångedala kyrka byggdes, fanns det… (”Drakar”, sida 5 i volymen) |
| Maran och varulven | 3 | De som reds av maran, tyckte det kändes… (”Sägen om maran.”, sida 31 i volymen) |
| Oden och osynliga hundar | 3 | 1. Jag vet inte, vad jag ska säga, men… (”Odens jakt.”, sida 4 i volymen) |
| Skogsväsen | 2 | När de tala om troll och skogsrå och sånt… (”Skogsväsen.”, sida 7 av 90) |
| De underjordiska | 2 | Ingrids föräldrar bodde på Silkesåsen som… (”Ingrid på Berget. En bild ur småfolkets liv i slutet a 17 o i början på 1800 talet”, sida 44 av 84) |
Platsen har betydelse
Isofs arkiv innehåller miljontals sidor text och omkring 25 000 timmar inspelat material. Mycket återstår fortfarande att digitalisera. De 11 548 sägner som vi utgår från i den här artikeln står bara för en bråkdel av allt material.
Det är framför allt Västsverige som är överrepresenterat. Enligt Tommy Kuusela, folklorist och forskningsarkivarie vid Isof, beror det på att digitaliseringen utvecklades vid myndighetens arkiv i Göteborg, som historiskt har fokuserat på västsvenska folkminnen.
– Arkivet här i Uppsala är mer än tio gånger så stort, men vi har knappt börjat digitalisera det materialet, säger han.
Men trots luckorna i det digitala materialet finns det geografiska skillnader i själva folktron, berättar Tommy Kuusela.
– Ett exempel är de underjordiska. Det handlar om väsen som lever som människor, föder barn och gifter sig, festar och arbetar, men som oftast är osynliga och lever under jorden, nära människan. I Norrland är de ofta stora som människor, medan de i södra Sverige oftare beskrivs som små pysslingar.
De underjordiska kunde också ha olika namn. I Dalarna och Norrland talade man exempelvis om vittror, medan andra benämningar användes längre söderut.
I de digitaliserade sägner som går att knyta till Norrland är det just vittrorna som dominerar. I Ångermanland, Hälsingland och Härjedalen handlar fler av de registrerade sägnerna om dem än om något annat väsen.
Längs kusterna är det i materialet något vanligare med spöken än i inlandet. En möjlig förklaring är berättelserna om drunknade sjömän och fiskare som inte fått någon grav och därför sades gå igen.
Sägner om spöken och gastar, följt av troll och jättar, är vanligast i det digitaliserade materialet sett till landet som helhet.
Folktron lever vidare
Men sägnerna handlade inte bara om skrämmande varelser. De kunde också hjälpa människor att förstå sin omgivning och sätta upp regler för hur man skulle bete sig.
– Det man kan säga är att sägnerna ofta användes för att förklara sin omgivning. Det som var oförklarligt förklarade man genom folktron, säger Tommy Kuusela.
Ett exempel är gårdstomten, som förekommer i stora delar av Norden. Han tog hand om djuren och såg till att ordningen upprätthölls på gården. Den som misskötte sina sysslor kunde straffas. Men på Island saknas de här historierna helt, eftersom man inte har bondgårdar på samma sätt och därmed inget behov av en gårdstomte.
Och de övernaturliga berättelserna hänger kvar än i dag – men i modifierad form.
Under hösten har till exempel skräckhistorier om Katten i hatten spridits bland barn och unga på sociala medier. Inläggen spred falska rykten om att den välkända barnboksfiguren befann sig vid, eller var på väg till, olika skolor och att något hemskt skulle inträffa där.
Tommy Kuusela ser likheter med äldre tiders folktro. Förr var skogarna och naturen fyllda av okända väsen. I dag kan skräckberättelserna i stället spridas genom internet.
– Katten i hatten är ju uppenbart övernaturlig, men i de här klippen och i barnens föreställningsvärld så blir den levande. Och då blir föräldrar rädda för att det ska hända saker.
Han jämför med de stora clownlarmen som spreds över stora delar av världen för omkring tio år sedan.
– De var bara aktiva när det var mörkt och dök upp på alla möjliga konstiga platser. Polisen åkte på jättemånga larm men hittade inga clowner.
Borås kommun ligger i trakterna där Västergötland, Halland och Småland möts. Sägner om Odens jakt med osynliga hundarna återkommer i totalt 37 socknar i det här området.