Tomtar och troll, drakar och döda som går igen. Sverige är fullt av sägner om övernaturliga varelser, och många av dem finns beskrivna lokalt. Mellan 1924 och 1962 skrev folkminnesinsamlare ner 104 sägner om övernaturliga väsen i Göteborg.
Det finns 11 548 sägner om övernaturliga väsen nedtecknade i Institutet för språk och folkminnens (Isof) digitala arkiv Folke.
Berättelserna skildrar varelser som levde i skuggorna, och de äldsta är daterade så tidigt som 1839. Varelserna kunde orsaka olycka för vanligt folk, men också hjälpa till i vardagen för den som hade rent mjöl i påsen.
I databasen finns det hittills 104 sägner från elva socknar som kan knytas till Göteborgs kommun. De är nedtecknade av 18 folkminnesinsamlare och handlar om tio olika typer av väsen. Flest, 40 stycken, handlar om spöken och gastar.
I Göteborgs stad berättades det år 1927 om spöken och gastar. Spöken är döda som inte fått ro. Gastar kunde gå igen där någon omkommit, ofta i hus eller vid stränder och vägar, och mylingar var själar av barn som dödats i hemlighet och därför ropade tills de fick en begravning. Hit hör också lyktgubbarna, ljus som syntes över myrar om natten och som sades vara döda som flyttat gränsstenar medan de levde. Många döda kom tillbaka för att ställa något till rätta.
Gasten var en död människas ande. Den uppträdde endast på land eller på båtarna när de voro i hamn. Gasten gav sig alltid till känna, när det skulle bli oväder, genom något oljud. Ber. av Axel Johansson, Åkered, 40 år. Vid Vreten utanför Råö brukade gastarna hålla till. De ställde till med allt möjligt stollaty för den som landat där. Båtarna brukade de dra upp på land. På samma sätt var det vid Tistlarna. Ber. av Edvin Eriksson, Åkered. omkr. 40 år.
Sägnen hos Isof ( sida 1 i volymen i volymen)
Sägnerna kunde också handla om troll och jättar. Troll och jättar bodde ofta i berg, stora stenar och i skogar. Sägner om dessa varelser kan till exempel förklara varför ett stort stenblock eller berg ligger där det ligger – för att en jätte kastat det. Trollen kunde lura in människor i berget eller byta ut barn mot sina egna. Den här berättades i Göteborgs stad år 1927:
Det var en gång ett brudpar, som hade varit i kyrkan och vigt sig. När de voro på återvägen mötte de några troll, som gåvo dem vin allesamman. Men när trollen kommo till den siste ryttaren, slog han glaset i vägen och red undan. Trollen sprang efter honom men han red in på kyrkogården, och där hade trollen ingen makt över honom. Alla de andra i följet blevo troll. Ingrid Larsson, Näset, berättade: Vid Kvarnberget är ett hål i berget. En kväll hade några pojkar lagt stenar i hålet, men på morgonen voro stenarna borta. Då tänkte pojkarna, att det var trollen, som plockat bort stenarna, och sedan dess har hålet fått heta "Trollhålet".
Sägnen hos Isof ( sida 40 i volymen i volymen)
Tomten var gårdens väsen, en liten gubbe som skötte djuren och gav gården lycka. Men han var lättstött. Blev han illa behandlad, till exempel om han inte fick smör i julgröten, kunde han straffa folket eller flytta och ta lyckan med sig. Så här kunde det låta när man i Göteborgs stad berättade om dem år 1941:
Det fanns allt folk som satte ut mat till tomtarna förr. Somma sa att tomtarna hade tur med sig, men andra sa att tomtarna drog ifrån dom. Det var la så'na som satte ut mat till dom som di hjälpte, men di som avskydde tomtarna, di fick ingen tur med dom. Jag har sett en tomte en gång, när jag var barn. Jag skulle ta fram bröd, som vi hade i en byrålåda. När jag drog ut lådan så, var det något som hoppa opp och ner, opp och ner i lådan. Det var som en lite gubbe, han var svart och lång som min hand, med en röd luva. Jag blev så rädd, jag sprang därifrån. "Det var la tomten som ville ha en bit bröd" sa' far, "Men kanske han vill dra bröd ifrån oss."
Sägnen hos Isof ( sida 1 av 96 i volymen)
| Väsen | Antal sägner | Exempel |
|---|---|---|
| Spöken och gastar | 40 | … När en skata skrattar på natten, så ser… (”Spöken och gastar.”, sida 5 i volymen) |
| Troll och jättar | 24 | … På natten, när folket sov, hade trollen… (”Troll”, sida 39 i volymen) |
| Tomtar | 12 | Det var en som hade en tomte. Så väntade… (”Tomten”, sida 8 av 56) |
| Vattenväsen | 8 | De skulle lära sig att spela av… (”Vattenväsen”, sida 2 i volymen) |
| Maran och varulven | 6 | … Jo, maran hade kommit in genom… (”maran m.m.”, sida 16 i volymen) |
| Häxor och trollkarlar | 5 | … Fram på natten vaknade knallen vid att… (”Blåkullafärd”, sida 1 av 28) |
| Djävulen | 5 | Några gubbar som voro mycket begivna på… (”Kortspel och en stor, svart hund. Djävulen”, sida 1 i volymen) |
| Skogsväsen | 2 | Skogsrå såg ut som en vacker flicka, när… (”Skogsrå”, sida 5 av 104) |
| Tjuvmjölkande väsen | 1 | … De förstodo att kon mjölkades av… (”"Mjölkhare dödas med psalmbok"”, sida 2 av 32) |
| Drakar och övernaturliga djur | 1 | … De såg som en blixt, och när det kom… (”Drakar”, sida 9 av 56) |
Platsen har betydelse
Isofs arkiv innehåller miljontals sidor text och omkring 25 000 timmar inspelat material. Mycket återstår fortfarande att digitalisera. De 11 548 sägner som vi utgår från i den här artikeln står bara för en bråkdel av allt material.
Det är framför allt Västsverige som är överrepresenterat. Enligt Tommy Kuusela, folklorist och forskningsarkivarie vid Isof, beror det på att digitaliseringen utvecklades vid myndighetens arkiv i Göteborg, som historiskt har fokuserat på västsvenska folkminnen.
– Arkivet här i Uppsala är mer än tio gånger så stort, men vi har knappt börjat digitalisera det materialet, säger han.
Men trots luckorna i det digitala materialet finns det geografiska skillnader i själva folktron, berättar Tommy Kuusela.
– Ett exempel är de underjordiska. Det handlar om väsen som lever som människor, föder barn och gifter sig, festar och arbetar, men som oftast är osynliga och lever under jorden, nära människan. I Norrland är de ofta stora som människor, medan de i södra Sverige oftare beskrivs som små pysslingar.
De underjordiska kunde också ha olika namn. I Dalarna och Norrland talade man exempelvis om vittror, medan andra benämningar användes längre söderut.
I de digitaliserade sägner som går att knyta till Norrland är det just vittrorna som dominerar. I Ångermanland, Hälsingland och Härjedalen handlar fler av de registrerade sägnerna om dem än om något annat väsen.
Längs kusterna är det i materialet något vanligare med spöken än i inlandet. En möjlig förklaring är berättelserna om drunknade sjömän och fiskare som inte fått någon grav och därför sades gå igen.
Sägner om spöken och gastar, följt av troll och jättar, är vanligast i det digitaliserade materialet sett till landet som helhet.
Folktron lever vidare
Men sägnerna handlade inte bara om skrämmande varelser. De kunde också hjälpa människor att förstå sin omgivning och sätta upp regler för hur man skulle bete sig.
– Det man kan säga är att sägnerna ofta användes för att förklara sin omgivning. Det som var oförklarligt förklarade man genom folktron, säger Tommy Kuusela.
Ett exempel är gårdstomten, som förekommer i stora delar av Norden. Han tog hand om djuren och såg till att ordningen upprätthölls på gården. Den som misskötte sina sysslor kunde straffas. Men på Island saknas de här historierna helt, eftersom man inte har bondgårdar på samma sätt och därmed inget behov av en gårdstomte.
Och de övernaturliga berättelserna hänger kvar än i dag – men i modifierad form.
Under hösten har till exempel skräckhistorier om Katten i hatten spridits bland barn och unga på sociala medier. Inläggen spred falska rykten om att den välkända barnboksfiguren befann sig vid, eller var på väg till, olika skolor och att något hemskt skulle inträffa där.
Tommy Kuusela ser likheter med äldre tiders folktro. Förr var skogarna och naturen fyllda av okända väsen. I dag kan skräckberättelserna i stället spridas genom internet.
– Katten i hatten är ju uppenbart övernaturlig, men i de här klippen och i barnens föreställningsvärld så blir den levande. Och då blir föräldrar rädda för att det ska hända saker.
Han jämför med de stora clownlarmen som spreds över stora delar av världen för omkring tio år sedan.
– De var bara aktiva när det var mörkt och dök upp på alla möjliga konstiga platser. Polisen åkte på jättemånga larm men hittade inga clowner.