Tomtar och troll, drakar och döda som går igen. Sverige är fullt av sägner om övernaturliga varelser, och många av dem finns beskrivna lokalt. År 1942 skrev folkminnesinsamlare ner nio sägner om övernaturliga väsen i Sorsele.
Det finns 11 548 sägner om övernaturliga väsen nedtecknade i Institutet för språk och folkminnens (Isof) digitala arkiv Folke.
Berättelserna skildrar varelser som levde i skuggorna, och de äldsta är daterade så tidigt som 1839. Varelserna kunde orsaka olycka för vanligt folk, men också hjälpa till i vardagen för den som hade rent mjöl i påsen.
I Sorsele kommun finns få nedtecknade sägner. Det betyder inte att berättelserna inte förekom här, utan beror sannolikt på att de inte har samlats in eller ännu inte har digitaliserats. I Isofs arkiv finns ännu många berättelser som inte har digitaliserats, men som ibland går att läsa i inscannade dokument.
Det finns hittills nio sägner i databasen som kan kopplas till Sorsele kommun. De är upptecknade av en folkminnesinsamlare. Flest handlar om häxor och trollkarlar och om de underjordiska.
I Sorsele socken berättades det år 1942 om häxor och trollkarlar. Häxor och trollkarlar kunde vara vanliga människor, men med kunskap om trolldom. De är ofta onda. I sägnerna stjäl de mjölk och smör från grannarnas kor, skadar deras boskap och far till Blåkulla på påsken.
Hä var en lapp noli [i norr] här, en renlapp — men hättna [det där] tycker jag då låter unnerligt, int vet jag om det kan ha hänt — och han hade flyttat neråt, och då han skulle hem hade han lämnat flickan hans åt något svenskfolk, som ville ha henne till jetare. Det skulle vara i Degerfors socken (Västerbotten). Men flickan hon ville inte stanna, men då sa han åt henne, att hon skulle inte vara ledsen, han skulle då lova att på midsommarsmorgon skulle hon få äta fet och god fjällfisk. Och så på midsommarsmorgon så kom det en stor kittel med fetrödingen till henne. Men hättna tycker jag då låter konstigt!
Sägnerna kunde också handla om de underjordiska. De kallas också vittror och levde osynliga under jorden, ofta rakt under gården. Den som hällde ut hett vatten eller byggde på fel plats kunde bli sjuk. De kunde också byta ut ett odöpt barn mot ett av sina egna, en bortbyting. Den här berättades i Sorsele socken år 1942:
Saiva finns väl här i Ammarfjäll! Det är ju de underjordiska. Dom hade både renar och koer. Dom (dvs. folk) kunn få en ren, eller till och med en flicka, om dom kasta stål över. Där saiva finns under jorden, där är kräken orolig. Det har varit på flera ställen dom har fått flytt lagårn därför att det har kommit spillning på deras bord.
Mjölkharen, bjäran och puken var väsen som en häxa skapade för att stjäla mjölk från grannarnas kor. Bjäran gjordes av garn, stickor eller trasor och fick liv genom trolldom. Många sägner handlar om hur någon sköt en mjölkhare med silverkulor. Så här kunde det låta när man i Sorsele socken berättade om dem år 1942:
Barun skulle bära från granngårn. Det var ett trådnystan eller ett slarvnystan (trasnystan), och den som gjorde det skulle skära sej i lillfingret och droppa bion på det och läsa nånting. Sen kullra det i väg och bar mjölka och smöre från annren. Men han bruka skita, det var vitsådda (vita suddar) som såg ut just som kärnsmöre då det börjar på skära sej. Var det nån som hade tocka sådda nära stugubron så sa dem: "Dem ha baran." Och dem fick mycke då (från ladugården), men grannarna hade lite.
| Väsen | Socken | År | Läs vidare |
|---|---|---|---|
| De underjordiska | Sorsele | 1942 | Saiva finns väl här i Ammarfjäll! Det är… |
| De underjordiska | Sorsele | 1942 | Hä var en gumma, hä var väl en bofast… |
| De underjordiska | Sorsele | 1942 | Då vi var nere vid kusten en gång hörde… |
| Häxor och trollkarlar | Sorsele | 1942 | Hä var en lapp noli [i norr] här, en… |
| Häxor och trollkarlar | Sorsele | 1942 | Jag har hört berättas om en lapp som bruka… |
| Häxor och trollkarlar | Sorsele | 1942 | "Nallso", så kallades Stor-Nila på lapska.… |
| Tjuvmjölkande väsen | Sorsele | 1942 | Barun skulle bära från granngårn. Det var… |
| Tjuvmjölkande väsen | Sorsele | 1942 | Jo, nog har dom kunnat! Det var en här i… |
| Troll och jättar | Sorsele | 1942 | Jéahna det var jättarna. Och Umeå… |
Platsen har betydelse
Isofs arkiv innehåller miljontals sidor text och omkring 25 000 timmar inspelat material. Mycket återstår fortfarande att digitalisera. De 11 548 sägner som vi utgår från i den här artikeln står bara för en bråkdel av allt material.
Det är framför allt Västsverige som är överrepresenterat. Enligt Tommy Kuusela, folklorist och forskningsarkivarie vid Isof, beror det på att digitaliseringen utvecklades vid myndighetens arkiv i Göteborg, som historiskt har fokuserat på västsvenska folkminnen.
– Arkivet här i Uppsala är mer än tio gånger så stort, men vi har knappt börjat digitalisera det materialet, säger han.
Men trots luckorna i det digitala materialet finns det geografiska skillnader i själva folktron, berättar Tommy Kuusela.
– Ett exempel är de underjordiska. Det handlar om väsen som lever som människor, föder barn och gifter sig, festar och arbetar, men som oftast är osynliga och lever under jorden, nära människan. I Norrland är de ofta stora som människor, medan de i södra Sverige oftare beskrivs som små pysslingar.
De underjordiska kunde också ha olika namn. I Dalarna och Norrland talade man exempelvis om vittror, medan andra benämningar användes längre söderut.
I de digitaliserade sägner som går att knyta till Norrland är det just vittrorna som dominerar. I Ångermanland, Hälsingland och Härjedalen handlar fler av de registrerade sägnerna om dem än om något annat väsen.
Längs kusterna är det i materialet något vanligare med spöken än i inlandet. En möjlig förklaring är berättelserna om drunknade sjömän och fiskare som inte fått någon grav och därför sades gå igen.
Sägner om spöken och gastar, följt av troll och jättar, är vanligast i det digitaliserade materialet sett till landet som helhet.
Folktron lever vidare
Men sägnerna handlade inte bara om skrämmande varelser. De kunde också hjälpa människor att förstå sin omgivning och sätta upp regler för hur man skulle bete sig.
– Det man kan säga är att sägnerna ofta användes för att förklara sin omgivning. Det som var oförklarligt förklarade man genom folktron, säger Tommy Kuusela.
Ett exempel är gårdstomten, som förekommer i stora delar av Norden. Han tog hand om djuren och såg till att ordningen upprätthölls på gården. Den som misskötte sina sysslor kunde straffas. Men på Island saknas de här historierna helt, eftersom man inte har bondgårdar på samma sätt och därmed inget behov av en gårdstomte.
Och de övernaturliga berättelserna hänger kvar än i dag – men i modifierad form.
Under hösten har till exempel skräckhistorier om Katten i hatten spridits bland barn och unga på sociala medier. Inläggen spred falska rykten om att den välkända barnboksfiguren befann sig vid, eller var på väg till, olika skolor och att något hemskt skulle inträffa där.
Tommy Kuusela ser likheter med äldre tiders folktro. Förr var skogarna och naturen fyllda av okända väsen. I dag kan skräckberättelserna i stället spridas genom internet.
– Katten i hatten är ju uppenbart övernaturlig, men i de här klippen och i barnens föreställningsvärld så blir den levande. Och då blir föräldrar rädda för att det ska hända saker.
Han jämför med de stora clownlarmen som spreds över stora delar av världen för omkring tio år sedan.
– De var bara aktiva när det var mörkt och dök upp på alla möjliga konstiga platser. Polisen åkte på jättemånga larm men hittade inga clowner.