Tomtar och troll, drakar och döda som går igen. Sverige är fullt av sägner om övernaturliga varelser, och många av dem finns beskrivna lokalt. Mellan 1927 och 1945 skrev folkminnesinsamlare ner 185 sägner om övernaturliga väsen i Skövde.
Det finns 11 548 sägner om övernaturliga väsen nedtecknade i Institutet för språk och folkminnens (Isof) digitala arkiv Folke.
Berättelserna skildrar varelser som levde i skuggorna, och de äldsta är daterade så tidigt som 1839. Varelserna kunde orsaka olycka för vanligt folk, men också hjälpa till i vardagen för den som hade rent mjöl i påsen.
I databasen finns det hittills 185 sägner från 20 socknar som kan knytas till Skövde kommun. De är nedtecknade av åtta folkminnesinsamlare och handlar om tolv olika typer av väsen. Flest, 53 stycken, handlar om spöken och gastar.
I Skövde stad berättades det år 1938 om spöken och gastar. Spöken är döda som inte fått ro. Gastar kunde gå igen där någon omkommit, ofta i hus eller vid stränder och vägar, och mylingar var själar av barn som dödats i hemlighet och därför ropade tills de fick en begravning. Hit hör också lyktgubbarna, ljus som syntes över myrar om natten och som sades vara döda som flyttat gränsstenar medan de levde. Många döda kom tillbaka för att ställa något till rätta.
I Bjärby bodde en gång en sluger bonde som lurade till sig en massa silverpjäser från Lyktgubben på Bjärby mader. Han såg att det lyste kväll efter kväll på en plats och förstod att det var en skatt som vaktades. Han tog nu med sig en lykta och en silverpeng och gick ut och lade den under en komoka och ställde sig att lysa, om en stund kom lyktegubben och var nyfiken på vad han vaktade. "Vill du se mitt, vill ja se dett" sade bonden, och det lovade lyktegubben. Bonden lyfte då på komokan och visade silverslanten, sen gick de till den andres plats och där var en väldig massa silverpjäser. Bonden började nu ta i dem så fort han kunde hinna, innan de försvann, och när han dagen därpå kom dit så stod alla de pjeser kvar, som Kristina Sahlberg Öhm Lyktegubbar 2. han rört vid. Om midsommarveckan vädrar lyktegubbarna sina skatter ovan jord mellan 12 och 1 på natten och den som kan då kasta en näve vigd jord över högen blir ägare av hela härligheten.
Sägnen hos Isof ( sida 4 av 44 i volymen)
Sägnerna kunde också handla om troll och jättar. Troll och jättar bodde ofta i berg, stora stenar och i skogar. Sägner om dessa varelser kan till exempel förklara varför ett stort stenblock eller berg ligger där det ligger – för att en jätte kastat det. Trollen kunde lura in människor i berget eller byta ut barn mot sina egna. Den här berättades i Lerdala socken år 1937:
I Vristulven bodde ett sjötroll hon var godmodig och snäll bara de inte fiskade hennes gäddor, på våren när gäddan lekte var hon lätt att taga och då var sjötrollet i misshumör. Skulle man fiska var det bäst att lova, att hålla sig till abboren och mörten samt offra en silverpäng i vattnet. I Flämsjön bodde ockse ett sjötroll och ofta ville hon ha bud till henne. Den som ordentligt uträttade ett sådant ärende hade sedan alltid god fiskelycka. I skogen var också troll men av en elakare sort, de ville människan bara ont, endast flinta eller stål kunde hindra dem att göra ohägn i gårdarna, och sina ungar som de gärna ville ha Oscar Larsson Lerdala Troll 2 bortbytta, för deras egna var alltid fula och vindögda. Skatorna hade de att stjäla silver åt sig. Om ett barn före 13 års ålder fick något knutigt utslag eller växt så hade trollen påfört det från sina egna ungar. …
Läs fortsättningen hos Isof ( sida 10 av 80 i volymen)
Tomten var gårdens väsen, en liten gubbe som skötte djuren och gav gården lycka. Men han var lättstött. Blev han illa behandlad, till exempel om han inte fick smör i julgröten, kunde han straffa folket eller flytta och ta lyckan med sig. Så här kunde det låta när man i Skövde stad berättade om dem år 1938:
I Millomgården bodde tomten som bonden där hade nytta utav, men så blev bonden rik och tyckte inte han behövde krusa honom längre utan sade en gång han mötte honom, det var en faselig dålig börda du har. Vänta du sade Tomten, för jag dratt bort från dig så mycket som jag dratt hit är du lagom styver och bonden dog fattig som en kyrkråtta. detta talade far om en gång för mig när vi gick därförbi
Sägnen hos Isof ( sida 6 av 94 i volymen)
| Väsen | Antal sägner | Exempel |
|---|---|---|
| Spöken och gastar | 53 | När det blev fläckar på kroppen skulle… (”Gastkramning”, sida 8 av 32) |
| Troll och jättar | 31 | Det var ett troll som hade rövat bort en… (”Undersaga. Troll”, sida 6 i volymen) |
| Tomtar | 19 | … Folk sade, att de hade tomtar, som drogo… (”Gårdstomten”, sida 40 i volymen) |
| Skogsväsen | 18 | Skogsrå fanns. Jag var ute för't. Det var… (”Skogsväsen”, sida 1 av 44) |
| Djävulen | 18 | Det var en gubbe i Brandstorp, som de… (”Djävulen”, sida 3 i volymen) |
| Vattenväsen | 13 | Vid Hafstenasjön var en liten vik som… (”Vattenväsen.”, sida 4 av 94) |
| Tjuvmjölkande väsen | 10 | Mjölkahare hade de också; de mjölkade kor… (”Bjäran”, sida 3 av 44) |
| Häxor och trollkarlar | 9 | De som ansågs för häxor och trollkarlar… (”Häxor och trollkarlar.”, sida 14 av 56) |
| Oden och osynliga hundar | 8 | … Om en stund mötte han Odin med 2 hundar… (”(Spöken) Odens jakt”, sida 1 av 32) |
| Maran och varulven | 4 | Maran har ridit mig. Jag var på Hagesta… (”Maran”, sida 16 i volymen) |
| De underjordiska | 1 | Vättar var de underjordiske, de bodde i… (”Vättar”, sida 15 av 106) |
| Drakar och övernaturliga djur | 1 | Ormarna har ett möte, det har jag själv… |
Platsen har betydelse
Isofs arkiv innehåller miljontals sidor text och omkring 25 000 timmar inspelat material. Mycket återstår fortfarande att digitalisera. De 11 548 sägner som vi utgår från i den här artikeln står bara för en bråkdel av allt material.
Det är framför allt Västsverige som är överrepresenterat. Enligt Tommy Kuusela, folklorist och forskningsarkivarie vid Isof, beror det på att digitaliseringen utvecklades vid myndighetens arkiv i Göteborg, som historiskt har fokuserat på västsvenska folkminnen.
– Arkivet här i Uppsala är mer än tio gånger så stort, men vi har knappt börjat digitalisera det materialet, säger han.
Men trots luckorna i det digitala materialet finns det geografiska skillnader i själva folktron, berättar Tommy Kuusela.
– Ett exempel är de underjordiska. Det handlar om väsen som lever som människor, föder barn och gifter sig, festar och arbetar, men som oftast är osynliga och lever under jorden, nära människan. I Norrland är de ofta stora som människor, medan de i södra Sverige oftare beskrivs som små pysslingar.
De underjordiska kunde också ha olika namn. I Dalarna och Norrland talade man exempelvis om vittror, medan andra benämningar användes längre söderut.
I de digitaliserade sägner som går att knyta till Norrland är det just vittrorna som dominerar. I Ångermanland, Hälsingland och Härjedalen handlar fler av de registrerade sägnerna om dem än om något annat väsen.
Längs kusterna är det i materialet något vanligare med spöken än i inlandet. En möjlig förklaring är berättelserna om drunknade sjömän och fiskare som inte fått någon grav och därför sades gå igen.
Sägner om spöken och gastar, följt av troll och jättar, är vanligast i det digitaliserade materialet sett till landet som helhet.
Folktron lever vidare
Men sägnerna handlade inte bara om skrämmande varelser. De kunde också hjälpa människor att förstå sin omgivning och sätta upp regler för hur man skulle bete sig.
– Det man kan säga är att sägnerna ofta användes för att förklara sin omgivning. Det som var oförklarligt förklarade man genom folktron, säger Tommy Kuusela.
Ett exempel är gårdstomten, som förekommer i stora delar av Norden. Han tog hand om djuren och såg till att ordningen upprätthölls på gården. Den som misskötte sina sysslor kunde straffas. Men på Island saknas de här historierna helt, eftersom man inte har bondgårdar på samma sätt och därmed inget behov av en gårdstomte.
Och de övernaturliga berättelserna hänger kvar än i dag – men i modifierad form.
Under hösten har till exempel skräckhistorier om Katten i hatten spridits bland barn och unga på sociala medier. Inläggen spred falska rykten om att den välkända barnboksfiguren befann sig vid, eller var på väg till, olika skolor och att något hemskt skulle inträffa där.
Tommy Kuusela ser likheter med äldre tiders folktro. Förr var skogarna och naturen fyllda av okända väsen. I dag kan skräckberättelserna i stället spridas genom internet.
– Katten i hatten är ju uppenbart övernaturlig, men i de här klippen och i barnens föreställningsvärld så blir den levande. Och då blir föräldrar rädda för att det ska hända saker.
Han jämför med de stora clownlarmen som spreds över stora delar av världen för omkring tio år sedan.
– De var bara aktiva när det var mörkt och dök upp på alla möjliga konstiga platser. Polisen åkte på jättemånga larm men hittade inga clowner.