Tomtar och troll, drakar och döda som går igen. Sverige är fullt av sägner om övernaturliga varelser, och många av dem finns beskrivna lokalt. Mellan 1937 och 1940 skrev folkminnesinsamlare ner 64 sägner om övernaturliga väsen i Karlsborg.
Det finns 11 548 sägner om övernaturliga väsen nedtecknade i Institutet för språk och folkminnens (Isof) digitala arkiv Folke.
Berättelserna skildrar varelser som levde i skuggorna, och de äldsta är daterade så tidigt som 1839. Varelserna kunde orsaka olycka för vanligt folk, men också hjälpa till i vardagen för den som hade rent mjöl i påsen.
I databasen finns det hittills 64 sägner från fyra socknar som kan knytas till Karlsborgs kommun. De är nedtecknade av fyra folkminnesinsamlare och handlar om elva olika typer av väsen. Flest, 14 stycken, handlar om troll och jättar.
I Breviks socken berättades det år 1937 om troll och jättar. Troll och jättar bodde ofta i berg, stora stenar och i skogar. Sägner om dessa varelser kan till exempel förklara varför ett stort stenblock eller berg ligger där det ligger – för att en jätte kastat det. Trollen kunde lura in människor i berget eller byta ut barn mot sina egna.
I Omberg bodde själva storjätten, o så bodde andra jättar i Halle- o Hunneberg. Så skulle det bli kalas hos jätten i Omberget, o jättarna från Halle- o Hunneberg med sina fruar skulle dit. Jättarna klev över Vättern i ett steg, men det kunde inte fruarna, därför hade jättarna tagit med lite sten, som de la i sjön, o så fick jättefruarna kliva på detta. På det sättet kom Visingsö till. Detta har de gamla talat om, så det är sanning.
Sägnen hos Isof ( sida 10 av 108 i volymen)
Sägnerna kunde också handla om vattenväsen. Näcken satt naken i forsar och bäckar och spelade fiol. Han kunde lära ut sin musik, men också locka ner människor i vattnet. Bäckahästen var en vit häst som red ner i sjön med den som satt upp på den, och i hav och sjöar fanns havsfrun och sjörået. Sägnerna varnar ofta för att drunkna. Den här berättades i Breviks socken år 1937:
Det tala de allt om, att det var en sjöjungfru som segla här på Vättern, hon hade en båt, som såg ut som ett baketråg, o så segla hon mitt emot vinden, men det gick ändå för fulla segel. Efter sedan de sett henne, skulle det bli storm. Det kunde ibland börja ramla i kättingarna till förtöjda båtar, fastän det var alldeles lugnt. Och då skulle de förstärkas, ty sedan blev det storm, o underlät de detta, kunde båtarna driva ut då. Det var en käring här, som tala om, att "necken" kommit opp ur sjön som en häst o ätit ärter i deras lyckor. Men en kar tog honom o sela på honom o körde med honom i lyckorna, men när han sela av honom, så for han direkt ut i sjön. Det slår opp skum av Vättern till stränderna här ibland. Och då sa' de gamla gummorna här, att det var såpa, som jungfru Maria lagt i vattnet, då skulle de passa på o tvätta, för då blev kläderna rena. Men någon särskild tid för detta vet jag inte om.
Sägnen hos Isof ( sida 7 av 108 i volymen)
Häxor och trollkarlar kunde vara vanliga människor, men med kunskap om trolldom. De är ofta onda. I sägnerna stjäl de mjölk och smör från grannarnas kor, skadar deras boskap och far till Blåkulla på påsken. Så här kunde det låta när man i Breviks socken berättade om dem år 1937:
En gubbe här i Brevik sköt ner en påskkäring, det var när hon kom tillbaka, ej på själva påskafton utan någon dag efteråt. Han hette Store-Jon, o han sköt henne, så hon kom ner o bröt låret av sig. Men hon sa' till honom, att han ej fick yppa hennes namn, då skulle han ej få en hälsodag mer. Värilar vill de aldrig gå mot. På ett ställe kom det en sådan, o så kom det fullt med fåglar ur den. Då sa de, att det var finnkäringarna, som samla villebråd.
Sägnen hos Isof ( sida 28 av 108 i volymen)
| Väsen | Antal sägner | Exempel |
|---|---|---|
| Troll och jättar | 14 | Det var en jätte, som bodde i Vaberget… (”Jättar”, sida 17 av 110) |
| Vattenväsen | 11 | … De såg "sjöjungfrun," sa' de, hon segla,… (”Vattenväsen”, sida 11 av 110) |
| Häxor och trollkarlar | 7 | I Mölltorps sn. är en källa som är så… (”Häxor och trollkarlar”, sida 1 av 4) |
| Spöken och gastar | 6 | Om någon gick i sjön här av sig själv, så… (”Spökeri”, sida 20 av 108) |
| Tomtar | 5 | Det var en bonde på ett ställe, som… (”Tomtar”, sida 15 av 108) |
| Djävulen | 5 | Det var en som blev biskop, men när han… (”Djävulen”, sida 2 av 108) |
| Maran och varulven | 5 | Det var män, som fick springa "vittevarg"… (”Varulv”, sida 43 av 110) |
| Tjuvmjölkande väsen | 5 | … "Ja, den får du inget av," sa' gubben,… (”Bjäran”, sida 33 av 110) |
| Oden och osynliga hundar | 3 | Jag har mycket hört talas om Odens jakt… (”Odens jakt.”, sida 5 i volymen) |
| Skogsväsen | 2 | … Men kom de ett litet stycke ifrån honom,… (”Skogsväsen”, sida 15 av 110) |
| Drakar och övernaturliga djur | 1 | På Klevalia här bortåt Mölltorp skulle… (”Drakar, ormar och fiskar”, sida 19 av 108) |
Platsen har betydelse
Isofs arkiv innehåller miljontals sidor text och omkring 25 000 timmar inspelat material. Mycket återstår fortfarande att digitalisera. De 11 548 sägner som vi utgår från i den här artikeln står bara för en bråkdel av allt material.
Det är framför allt Västsverige som är överrepresenterat. Enligt Tommy Kuusela, folklorist och forskningsarkivarie vid Isof, beror det på att digitaliseringen utvecklades vid myndighetens arkiv i Göteborg, som historiskt har fokuserat på västsvenska folkminnen.
– Arkivet här i Uppsala är mer än tio gånger så stort, men vi har knappt börjat digitalisera det materialet, säger han.
Men trots luckorna i det digitala materialet finns det geografiska skillnader i själva folktron, berättar Tommy Kuusela.
– Ett exempel är de underjordiska. Det handlar om väsen som lever som människor, föder barn och gifter sig, festar och arbetar, men som oftast är osynliga och lever under jorden, nära människan. I Norrland är de ofta stora som människor, medan de i södra Sverige oftare beskrivs som små pysslingar.
De underjordiska kunde också ha olika namn. I Dalarna och Norrland talade man exempelvis om vittror, medan andra benämningar användes längre söderut.
I de digitaliserade sägner som går att knyta till Norrland är det just vittrorna som dominerar. I Ångermanland, Hälsingland och Härjedalen handlar fler av de registrerade sägnerna om dem än om något annat väsen.
Längs kusterna är det i materialet något vanligare med spöken än i inlandet. En möjlig förklaring är berättelserna om drunknade sjömän och fiskare som inte fått någon grav och därför sades gå igen.
Sägner om spöken och gastar, följt av troll och jättar, är vanligast i det digitaliserade materialet sett till landet som helhet.
Folktron lever vidare
Men sägnerna handlade inte bara om skrämmande varelser. De kunde också hjälpa människor att förstå sin omgivning och sätta upp regler för hur man skulle bete sig.
– Det man kan säga är att sägnerna ofta användes för att förklara sin omgivning. Det som var oförklarligt förklarade man genom folktron, säger Tommy Kuusela.
Ett exempel är gårdstomten, som förekommer i stora delar av Norden. Han tog hand om djuren och såg till att ordningen upprätthölls på gården. Den som misskötte sina sysslor kunde straffas. Men på Island saknas de här historierna helt, eftersom man inte har bondgårdar på samma sätt och därmed inget behov av en gårdstomte.
Och de övernaturliga berättelserna hänger kvar än i dag – men i modifierad form.
Under hösten har till exempel skräckhistorier om Katten i hatten spridits bland barn och unga på sociala medier. Inläggen spred falska rykten om att den välkända barnboksfiguren befann sig vid, eller var på väg till, olika skolor och att något hemskt skulle inträffa där.
Tommy Kuusela ser likheter med äldre tiders folktro. Förr var skogarna och naturen fyllda av okända väsen. I dag kan skräckberättelserna i stället spridas genom internet.
– Katten i hatten är ju uppenbart övernaturlig, men i de här klippen och i barnens föreställningsvärld så blir den levande. Och då blir föräldrar rädda för att det ska hända saker.
Han jämför med de stora clownlarmen som spreds över stora delar av världen för omkring tio år sedan.
– De var bara aktiva när det var mörkt och dök upp på alla möjliga konstiga platser. Polisen åkte på jättemånga larm men hittade inga clowner.