Tomtar och troll, drakar och döda som går igen. Sverige är fullt av sägner om övernaturliga varelser, och många av dem finns beskrivna lokalt. Mellan 1925 och 1951 skrev folkminnesinsamlare ner 158 sägner om övernaturliga väsen i Hagfors.
Det finns 11 548 sägner om övernaturliga väsen nedtecknade i Institutet för språk och folkminnens (Isof) digitala arkiv Folke.
Berättelserna skildrar varelser som levde i skuggorna, och de äldsta är daterade så tidigt som 1839. Varelserna kunde orsaka olycka för vanligt folk, men också hjälpa till i vardagen för den som hade rent mjöl i påsen.
I databasen finns det hittills 158 sägner från fyra socknar som kan knytas till Hagfors kommun. De är nedtecknade av sju folkminnesinsamlare och handlar om tolv olika typer av väsen. Flest, 35 stycken, handlar om spöken och gastar.
I Sunnemo socken berättades det år 1934 om spöken och gastar. Spöken är döda som inte fått ro. Gastar kunde gå igen där någon omkommit, ofta i hus eller vid stränder och vägar, och mylingar var själar av barn som dödats i hemlighet och därför ropade tills de fick en begravning. Hit hör också lyktgubbarna, ljus som syntes över myrar om natten och som sades vara döda som flyttat gränsstenar medan de levde. Många döda kom tillbaka för att ställa något till rätta.
På ett "hoggster" (ett nedhugget skogsskifte) här i Viljamsbol hörde jag som yngre gastarna skrika. En kvinna hade gått och fött ett barn här. Barnet hade hon dödat och grävt ner vid ett träd. Vid stenmuren vid Aspåsen, söder om vedskjulet har jag hört, att de bruka höra gastar. Likaså på Heden mitt för Mantäppan. Sydväst om Per i Sund inne i skogen har man dödat ett barn och grävt ned det under en gran, och här hörs också gasten.
Sägnen hos Isof ( sida 52 av 60 i volymen)
Sägnerna kunde också handla om troll och jättar. Troll och jättar bodde ofta i berg, stora stenar och i skogar. Sägner om dessa varelser kan till exempel förklara varför ett stort stenblock eller berg ligger där det ligger – för att en jätte kastat det. Trollen kunde lura in människor i berget eller byta ut barn mot sina egna. Den här berättades i Ekshärads socken år 1926:
När jag brukade vara till sätern, så talade de mycket om bergfolk. Ibland sa de, att de bodde inne i bergen och ibland visade de på stora stenar i närheten av sätrarna och innuti dem sade de också att de bodde bergfolk. De hade kreatur, som de körde till skogen, när de andra djuren togs in om kvällen, men inte vet jag om det är sant, för aldrig hörde jag eller såg jag dem. Ibland kunde nog bergkor och vanliga kor blanda sig med varandra. I Säljeberget har det funnits gott om bergsfolk har de sagt. Laggegubben höll på med skörden och han fick inte färdigt vad han ville ha gjort på dagen, utan han sade, att om han fingo det färdigt, så skulle han ge bort sin bästa ko. Nästa morgon var alltihop uppburet och bundet, men när han såg efter i ladugården så var den bästa kon borta och så stod det en get i båset istället. Men inte vet jag hur de kunde veta, att det var bergfolket, som hade gjort bytet. …
Läs fortsättningen hos Isof ( sida 7 av 41 i volymen)
Skogsrået, också känt som skogsfru, skogssnuva eller skogsjungfru, var en vacker kvinna framifrån men ihålig som en murken stubbe baktill. Hon lockade till sig kolare och jägare, och den som föll för henne kunde bli förtrollad för livet. Den som behandlade henne väl kunde i stället få jaktlycka. Så här kunde det låta när man i Sunnemo socken berättade om dem år 1932:
En gång såg min mor "skogsråa". Det var, när hon skulle gå till far med mat en dag. Han låg i skogen och kolade. Hon var som en annan käring, hade en schal kastad över axlarna, huvudduk på huvudet och en lång klänning som släpade efter henne på marken. Det hördes, som om hon hade kreatur med sig, men hon såg inga. Hon bara hörde skällan. Rätt som det var brakade det till i skogen och hon var borta som en vind.
Sägnen hos Isof ( sida 10 i volymen i volymen)
| Väsen | Antal sägner | Exempel |
|---|---|---|
| Spöken och gastar | 35 | När Maj-Stin på Stenbacken var död,… (”Spökeri”, sida 55 av 60) |
| Troll och jättar | 28 | På östsluttningen av berget här östan,… (”Bergfolk”, sida 9 av 41) |
| Skogsväsen | 25 | En gång var en gubbe och hans pojke ute… (”Skogsväsen”, sida 11 av 60) |
| Vattenväsen | 16 | … Det var Sjöråt, som höll fast ekan.… (”Vattenväsen”, sida 5 av 60) |
| Tomtar | 15 | … Han var på väg hem på kvällen dagen före… (”Tomtar”, sida 69 av 112) |
| Häxor och trollkarlar | 10 | De trodde att trollkäringarna for till… |
| Maran och varulven | 8 | De trodde att maran kunde rida både folk… (”Mara”, sida 77 av 112) |
| Djävulen | 7 | Förr i tiden då barnen ej ville lyda och… (”Djävulen”, sida 1 i volymen) |
| De underjordiska | 5 | I mina hemtrakter i Norrland tror de… (”Vättar”, sida 11 av 41) |
| Drakar och övernaturliga djur | 5 | Det var när jag gick på skogvaktarskolan… (”Djur. Sjöormen”, sida 45 av 60) |
| Tjuvmjölkande väsen | 3 | "Pjukdyng."(Pukdynga.) Om man tar pjukdyng… (”Puken (Djävulen)”, sida 4 av 60) |
| Oden och osynliga hundar | 1 | … Men jag kommer ihåg att de i min barndom… |
Platsen har betydelse
Isofs arkiv innehåller miljontals sidor text och omkring 25 000 timmar inspelat material. Mycket återstår fortfarande att digitalisera. De 11 548 sägner som vi utgår från i den här artikeln står bara för en bråkdel av allt material.
Det är framför allt Västsverige som är överrepresenterat. Enligt Tommy Kuusela, folklorist och forskningsarkivarie vid Isof, beror det på att digitaliseringen utvecklades vid myndighetens arkiv i Göteborg, som historiskt har fokuserat på västsvenska folkminnen.
– Arkivet här i Uppsala är mer än tio gånger så stort, men vi har knappt börjat digitalisera det materialet, säger han.
Men trots luckorna i det digitala materialet finns det geografiska skillnader i själva folktron, berättar Tommy Kuusela.
– Ett exempel är de underjordiska. Det handlar om väsen som lever som människor, föder barn och gifter sig, festar och arbetar, men som oftast är osynliga och lever under jorden, nära människan. I Norrland är de ofta stora som människor, medan de i södra Sverige oftare beskrivs som små pysslingar.
De underjordiska kunde också ha olika namn. I Dalarna och Norrland talade man exempelvis om vittror, medan andra benämningar användes längre söderut.
I de digitaliserade sägner som går att knyta till Norrland är det just vittrorna som dominerar. I Ångermanland, Hälsingland och Härjedalen handlar fler av de registrerade sägnerna om dem än om något annat väsen.
Längs kusterna är det i materialet något vanligare med spöken än i inlandet. En möjlig förklaring är berättelserna om drunknade sjömän och fiskare som inte fått någon grav och därför sades gå igen.
Sägner om spöken och gastar, följt av troll och jättar, är vanligast i det digitaliserade materialet sett till landet som helhet.
Folktron lever vidare
Men sägnerna handlade inte bara om skrämmande varelser. De kunde också hjälpa människor att förstå sin omgivning och sätta upp regler för hur man skulle bete sig.
– Det man kan säga är att sägnerna ofta användes för att förklara sin omgivning. Det som var oförklarligt förklarade man genom folktron, säger Tommy Kuusela.
Ett exempel är gårdstomten, som förekommer i stora delar av Norden. Han tog hand om djuren och såg till att ordningen upprätthölls på gården. Den som misskötte sina sysslor kunde straffas. Men på Island saknas de här historierna helt, eftersom man inte har bondgårdar på samma sätt och därmed inget behov av en gårdstomte.
Och de övernaturliga berättelserna hänger kvar än i dag – men i modifierad form.
Under hösten har till exempel skräckhistorier om Katten i hatten spridits bland barn och unga på sociala medier. Inläggen spred falska rykten om att den välkända barnboksfiguren befann sig vid, eller var på väg till, olika skolor och att något hemskt skulle inträffa där.
Tommy Kuusela ser likheter med äldre tiders folktro. Förr var skogarna och naturen fyllda av okända väsen. I dag kan skräckberättelserna i stället spridas genom internet.
– Katten i hatten är ju uppenbart övernaturlig, men i de här klippen och i barnens föreställningsvärld så blir den levande. Och då blir föräldrar rädda för att det ska hända saker.
Han jämför med de stora clownlarmen som spreds över stora delar av världen för omkring tio år sedan.
– De var bara aktiva när det var mörkt och dök upp på alla möjliga konstiga platser. Polisen åkte på jättemånga larm men hittade inga clowner.