Tomtar och troll, drakar och döda som går igen. Sverige är fullt av sägner om övernaturliga varelser, och många av dem finns beskrivna lokalt. Mellan 1926 och 1935 skrev folkminnesinsamlare ner 39 sägner om övernaturliga väsen i Ale.
Det finns 11 548 sägner om övernaturliga väsen nedtecknade i Institutet för språk och folkminnens (Isof) digitala arkiv Folke.
Berättelserna skildrar varelser som levde i skuggorna, och de äldsta är daterade så tidigt som 1839. Varelserna kunde orsaka olycka för vanligt folk, men också hjälpa till i vardagen för den som hade rent mjöl i påsen.
I databasen finns det hittills 39 sägner från fyra socknar som kan knytas till Ale kommun. De är nedtecknade av två folkminnesinsamlare och handlar om tio olika typer av väsen. Flest, tio stycken, handlar om troll och jättar.
I Skepplanda socken berättades det år 1934 om troll och jättar. Troll och jättar bodde ofta i berg, stora stenar och i skogar. Sägner om dessa varelser kan till exempel förklara varför ett stort stenblock eller berg ligger där det ligger – för att en jätte kastat det. Trollen kunde lura in människor i berget eller byta ut barn mot sina egna.
Det är en kulle intill Skepplanda kyrka, och en kan se trappor i berget. Där blev en hustru intagen i berget utav troll, och hon kom aldrig till reda mer. Hon hade fått ett barn och var inte gådd i kyrke än. De skulle ner till folket med middag. Hon tog maten och gick. De varnade henne, men hon sa': "Dä ä la inte farligt!" Men hon blev intagen i berget; det är tydeli' säkert.
Sägnen hos Isof ( sida 42 av 42 i volymen)
Sägnerna kunde också handla om häxor och trollkarlar. Häxor och trollkarlar kunde vara vanliga människor, men med kunskap om trolldom. De är ofta onda. I sägnerna stjäl de mjölk och smör från grannarnas kor, skadar deras boskap och far till Blåkulla på påsken. Den här berättades i Nödinge socken år 1926:
Kristian Johansson i Pigegården berättade för mej såna hemska konster. Det var en som hade skjutit på Frälsarens bild i en korsväg, och sedan hade han så'n tur på jakt, så han behövde bara gå ut och önska fram vilt, så kom de och satt still, medan han sköt. Dala-Lars hade skjutit på sin första oblat, och han kunde göra vad ont han ville. Hasselgren i Kungälv kunde visa tjuven i en tvättbalja. Det kunde också en gumma i Essunga ("Anna i Essunga"). 1/ De for härifrån upp till henne (6 mil). 1/ Kristina hette hon! Hon kunde också skada folk genom att sticka i bilden med en nål eller kniv. När de hade piggar, tog de var på en klut och lade den i nordrinnande vatten. Jag var mycket sjuk, när jag var sju år. Jag hade engelska sjukan och slaganfall och vattensot. Madam Lundberg i Göteborg gjorde i ordning en påse, som jag hade i ett snöre om halsen. Det var en blå sidenpåse i den, och den hade ett vitt överdrag. Det var mest ärtor i den. Mot skabb och klåda skulle man koka en orm och smörja med spadet. Det gjorde de med mej, när jag var liten. …
Läs fortsättningen hos Isof ( sida 7 av 48 i volymen)
Spöken är döda som inte fått ro. Gastar kunde gå igen där någon omkommit, ofta i hus eller vid stränder och vägar, och mylingar var själar av barn som dödats i hemlighet och därför ropade tills de fick en begravning. Hit hör också lyktgubbarna, ljus som syntes över myrar om natten och som sades vara döda som flyttat gränsstenar medan de levde. Många döda kom tillbaka för att ställa något till rätta. Så här kunde det låta när man i Skepplanda socken berättade om dem :
Trulsaspöket, det var en gubbe, som gick och spökade i många år. Man kunde få se den där gubben komma till och med när solen sken ibland. Jonas i Blinneberg bodde i den stugan, där trulsaspöket hade bott; han var så f örskrämder. Så en gång kom en gubbe, de kallade "gamle Skön" och bad få ligga där om natten. Jonas talte om för honom hur det var, men Skön var inte rädd. Så fram på natten kom trulsaspöket, hade toppmössa och knäbyxor, kom och brakade. Men Skön var så djärv, så han fråkte, vad han gick efter. Då sa han, att han hade satt in sina tänder i väggen, och dem ville han haft med sej. Nästa dag gick Jonas åt körgårn och la tänderna på graven, och sen slapp de se trulsaspöket mer.
| Väsen | Antal sägner | Exempel |
|---|---|---|
| Troll och jättar | 10 | Två karlar kom från stan. Vid Portakärret… |
| Häxor och trollkarlar | 9 | Maja i Kavesbo var på kyrkogården en kväll… (”Kloka, folkmedicin, trolldom”, sida 8 av 48) |
| Spöken och gastar | 4 | De berättade, att det var en gumma, som… |
| Tomtar | 3 | Det var en bonde i Skår, som hade tomte.… (”Tomtar”, sida 2 av 42) |
| Djävulen | 3 | … Emellertid, strax efter det hon nös… |
| Maran och varulven | 3 | Det fanns karlar som var varulvar. De… |
| Tjuvmjölkande väsen | 3 | I Backas kohage var mjölkharar ibland.… (”(Trolldom) Bjäran”, sida 17 av 48) |
| Skogsväsen | 2 | I Fagre under Angetuva var en gubbe, som… |
| Vattenväsen | 1 | Sjöråa kunde de se på sjöar och på älva.… (”Vattenväsen”, sida 2 av 54) |
| Drakar och övernaturliga djur | 1 | I Grolandasjön stod en väldig gädda bunden… |
Platsen har betydelse
Isofs arkiv innehåller miljontals sidor text och omkring 25 000 timmar inspelat material. Mycket återstår fortfarande att digitalisera. De 11 548 sägner som vi utgår från i den här artikeln står bara för en bråkdel av allt material.
Det är framför allt Västsverige som är överrepresenterat. Enligt Tommy Kuusela, folklorist och forskningsarkivarie vid Isof, beror det på att digitaliseringen utvecklades vid myndighetens arkiv i Göteborg, som historiskt har fokuserat på västsvenska folkminnen.
– Arkivet här i Uppsala är mer än tio gånger så stort, men vi har knappt börjat digitalisera det materialet, säger han.
Men trots luckorna i det digitala materialet finns det geografiska skillnader i själva folktron, berättar Tommy Kuusela.
– Ett exempel är de underjordiska. Det handlar om väsen som lever som människor, föder barn och gifter sig, festar och arbetar, men som oftast är osynliga och lever under jorden, nära människan. I Norrland är de ofta stora som människor, medan de i södra Sverige oftare beskrivs som små pysslingar.
De underjordiska kunde också ha olika namn. I Dalarna och Norrland talade man exempelvis om vittror, medan andra benämningar användes längre söderut.
I de digitaliserade sägner som går att knyta till Norrland är det just vittrorna som dominerar. I Ångermanland, Hälsingland och Härjedalen handlar fler av de registrerade sägnerna om dem än om något annat väsen.
Längs kusterna är det i materialet något vanligare med spöken än i inlandet. En möjlig förklaring är berättelserna om drunknade sjömän och fiskare som inte fått någon grav och därför sades gå igen.
Sägner om spöken och gastar, följt av troll och jättar, är vanligast i det digitaliserade materialet sett till landet som helhet.
Folktron lever vidare
Men sägnerna handlade inte bara om skrämmande varelser. De kunde också hjälpa människor att förstå sin omgivning och sätta upp regler för hur man skulle bete sig.
– Det man kan säga är att sägnerna ofta användes för att förklara sin omgivning. Det som var oförklarligt förklarade man genom folktron, säger Tommy Kuusela.
Ett exempel är gårdstomten, som förekommer i stora delar av Norden. Han tog hand om djuren och såg till att ordningen upprätthölls på gården. Den som misskötte sina sysslor kunde straffas. Men på Island saknas de här historierna helt, eftersom man inte har bondgårdar på samma sätt och därmed inget behov av en gårdstomte.
Och de övernaturliga berättelserna hänger kvar än i dag – men i modifierad form.
Under hösten har till exempel skräckhistorier om Katten i hatten spridits bland barn och unga på sociala medier. Inläggen spred falska rykten om att den välkända barnboksfiguren befann sig vid, eller var på väg till, olika skolor och att något hemskt skulle inträffa där.
Tommy Kuusela ser likheter med äldre tiders folktro. Förr var skogarna och naturen fyllda av okända väsen. I dag kan skräckberättelserna i stället spridas genom internet.
– Katten i hatten är ju uppenbart övernaturlig, men i de här klippen och i barnens föreställningsvärld så blir den levande. Och då blir föräldrar rädda för att det ska hända saker.
Han jämför med de stora clownlarmen som spreds över stora delar av världen för omkring tio år sedan.
– De var bara aktiva när det var mörkt och dök upp på alla möjliga konstiga platser. Polisen åkte på jättemånga larm men hittade inga clowner.