Invasiva arter sprider sig i Sverige – 93 högriskarter har setts i Östergötland i år

Östergötlands län Invasiva växter torsdag 21 augusti 2025

208 invasiva djur- och växtarter bedöms ha mycket hög risk att påverka den biologiska mångfalden i Sverige. 93 av dem har rapporterats i Östergötlands län hittills under året, däribland blomsterlupin, kanadagås och rysk blåstjärna.

SLU Artdatabanken har på uppdrag av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten riskklassificerat 1 622 olika arter i Sverige – 208 av dem bedöms vara invasiva arter som utgör mycket hög risk för den biologiska mångfalden i Sverige. Flera finns redan i landet och många av dem är etablerade. Newsworthy har gått igenom drygt 1 300 000 observationer av dessa arter.

123 av de 208 högriskarterna har observerats i Östergötlands län minst en gång under de senaste 20 åren, enligt data från Artportalen. 93 av dem har rapporterats sedan årsskiftet.

Arterna som observeras mest i Östergötlands län, totalt sett, är kanadagås, fälthare och mördarsnigel. Kanadagås är klart mest rapporterad. Omkring 25 600 av de omkring 67 600 observationerna av invasiva högriskarter som gjorts hittills i länet rör just kanadagås. Hittills i år har observationer av kanadagås rapporterats in 1 133 gånger.

Flest olika högriskarter på kommunnivå i länet, 101 stycken, har observerats Norrköpings och Linköpings kommuner. I Linköpings kommun har även flest observationer av dessa arter gjorts, omkring 20 700 stycken.

Det är dock värt att notera att observationerna i Artdatabanken bygger på rapporter från användare, vilket gör att mängden observationer kan påverkas av särskilt flitiga uppgiftslämnare på vissa platser. Olika observationer kan också vara av samma träd, planta eller djur. SLU kontrollerar och verifierar observationer löpande.

De 20 mest rapporterade, invasiva högriskarterna i Östergötlands län 2025

Art	Antal observationer i år	Antal observationer totalt
Kanadagås	1133	25 621
Fälthare	106	1 102
Mördarsnigel	64	447
Blomsterlupin	44	4 191
Rysk blåstjärna	38	1 040
Kanadensiskt gullris	35	2 886
Mink	27	633
Kaukasiskt fetblad	23	1 038
Parkslide	22	935
Syren	22	1 298
Spärroxbär	20	497
Jätteloka	19	825
Parksallat	19	489
Mahonia	17	386
Silverarv	17	465
Porslinshyacint	15	382
Äkta kaprifol	15	386
Blekbalsamin	14	706
Häckberberis	14	366
Snöbär	14	982

Data från Artportalen. Observera att rapporterna lämnas av privatpersoner och kan överlappa varandra.

Kopiera tabellen (för eget CMS, Datawrapper, Infogram, etc.)

Ladda ner tabellen som:

Osäker på hur du kopierar en tabell? Läs mer på www.newsworthy.se/kopiera-tabeller-och-grafer.

I vissa CMS finns ett tabellverktyg där du kan klistra in tabelldata direkt i tabellredigeringsverktyget (ofta som csv eller tsv).
I andra CMS måste du växla till ”källredigering”, ”kodläge” eller liknande, och klistra in tabellen som html.

Invasiva arter som ännu är ovanliga i Sverige

Främmande invasiva arter är arter som på olika sätt har införts i Sverige med hjälp av människan, och sedan etablerat sig. Det finns också ett antal invasiva arter som bedöms kunna etablera sig i Sverige, särskilt med ett varmare klimat, men som ännu inte gjort det. Dessa bedöms av SLU som dörrknackare. 62 av de 208 arterna med mycket hög risk för biologisk mångfald ingår i den gruppen. 18 av dem har observerats minst en gång i Sverige, enligt observationer i Artdataportalen. I Östergötlands län har fem så kallade dörrknackare observerats. Det är sammetsgeting, guldschakal, nilgås, lövplattmask och kinesisk ullhandskrabba.

Phytophthora quercina, guldschakal, Phytophthora cambivora, större rovmärla, Phytophthora cactorum, Phytophthora plurivora och veitchoxbär har bara observerats i ett fåtal andra kommuner i landet.

Nya arter observerade sedan årsskiftet

Nya högriskarter observeras i landets län varje år. Det behöver inte betyda att de spritt sig dit naturligt, utan kan lika väl vara inplanterade, eller bara aldrig rapporterats tidigare. Fyra arter, guldschakal, luddranunkel, lövplattmask och stenmård, observerades för första gången i Östergötlands län under 2025.

Ovanliga invasiva högriskarter som observerats i Östergötlands län

Kommun	Invasiv art	Typ av art	Antal observationer	Observerad i fler kommuner
Linköping	Veitchoxbär	Kärlväxter	2	9 kommuner
Motala	Större rovmärla	Kräftdjur	6	4 kommuner
Vadstena	Större rovmärla	Kräftdjur	9	4 kommuner
Ödeshög	Större rovmärla	Kräftdjur	16	4 kommuner
Norrköping	Sammetsgeting	Steklar	1	13 kommuner
Norrköping	Phytophthora quercina	Övriga organismer	1	5 kommuner
Vadstena	Phytophthora quercina	Övriga organismer	1	5 kommuner
Vadstena	Phytophthora plurivora	Övriga organismer	1	6 kommuner
Ödeshög	Phytophthora plurivora	Övriga organismer	1	6 kommuner
Ödeshög	Phytophthora cambivora	Övriga organismer	2	5 kommuner
Ödeshög	Phytophthora cactorum	Övriga organismer	1	7 kommuner
Linköping	Nilgås	Fåglar	1	98 kommuner
Motala	Nilgås	Fåglar	1	98 kommuner
Ödeshög	Nilgås	Fåglar	1	98 kommuner
Linköping	Lövplattmask	Ringmaskar och planarier	1	24 kommuner
Motala	Kinesisk ullhandskrabba	Kräftdjur	1	70 kommuner
Norrköping	Kinesisk ullhandskrabba	Kräftdjur	8	70 kommuner
Söderköping	Kinesisk ullhandskrabba	Kräftdjur	7	70 kommuner
Valdemarsvik	Kinesisk ullhandskrabba	Kräftdjur	2	70 kommuner
Linköping	Guldschakal	Däggdjur	1	6 kommuner

Kopiera tabellen (för eget CMS, Datawrapper, Infogram, etc.)

Ladda ner tabellen som:

Osäker på hur du kopierar en tabell? Läs mer på www.newsworthy.se/kopiera-tabeller-och-grafer.

Ovanliga invasiva högriskarter som observerats i Östergötlands län

Guldschakal: Hunddjur från bland annat Sydostasien. Är nära släkt med vargen. Är en omnivor och tål torra förhållanden, vilket gör att den kan leva nästan var som helst. Djuret bedöms ha hög invasionspotential. Etablerar den sig i Sverige kan den äta och döda många olika vilda och tama djur från rådjursstorlek och nedåt. Är konkurrent till rödräven och kan också bära med sig skadliga parasiter som inte är inhemska i Sverige.
Sammetsgeting: Bara något mindre än bålgetingen, men det är lätt att skilja på dem tack vare sammetsgetingens mörkare färg. Kan leva i olika typer av landskap så länge det finns lövträd eller byggnader. Äter gärna honungsbin och kan tränga undan den inhemska bålgetingen.
Veitchoxbär: Stor buske med röda bär, från början hemmahörande i Kina. Släktet cotoneaster, som busken tillhör, är milt giftig för människor. Bedöms ha hög invasionspotential eftersom den sprids och etableras lätt. Kan med sitt täta växtsätt tränga undan inhemska arter. I dag sker det bara på lokal skala.
Större rovmärla: Märlkräfta som är större än sina svenska släktingar, kan bli upp till 30 millimeter långa. Är ett aggressivt rovdjur som starkt kan påverka den naturliga artsammansättningen på platser den finns på. Det har skett i bland annat Rhen, där den större rovmärlan är den dominerande bottenfaunaarten. Har upptäckts i Vättern, där den i dag är etablerad. Sannolikheten är stor att den sprider sig vidare.
Nilgås: Andart som förekommer naturligt i Afrika. Introducerades från början som prydnadsfågel till både Europa och USA. Har efterhand etablerat viltlevande populationer. Nilgåsen är aggressiv mot andra fågelarter i närheten av boet, och är ett stort problem för den inhemska fågelfaunan i bland annat Storbritannien. Den är i dagsläget begränsad till varmare klimat än vad som är fallet i Sverige, men risk för etablering i de södra delarna är hög när klimatet blir varmare.
Kinesisk ullhandskrabba: Relativt stor krabbart, benspannet kan nå över 40 centimeter på en vuxen hane. Lever i söt- och brackvatten. Vid ökad ytvattentemperatur i västerhavet skulle arten kunna reproducera sig i våra vattendrag. Är en konkurrent till den inhemska flodkräftan, men kan också sprida kräftpest. Den risken är hög eftersom ullhandskrabban kan gå på land i flera veckor och därmed sprida sig mellan vattendrag.
Lövplattmask: Sydamerikansk plattmask som dykt upp på flera platser i Sverige under vår och sommar 2025. Den har följt med i växttransporter, och och verkar vara relativt lättspridd. Risken finns att den redan finns vilt i städer där ett varmare klimat råder. Arten äter daggmaskar, och vid en etablering finns risk att daggmaskbeskåndet decimeras. Om det sker, kan man vänta sig försämrade jordar och därmed effekter på både odlade grödor och naturligt förekommande växter.
Phytophthora cactorum, Phytophthora quercina, Phytophthora cambivora, Phytophthora plurivora: Ett kluster av olika växtpatogenarter som är svåra att skilja åt. Gemensamt är att de orsakar rotröta, och på träd som angripits syns utglesande kronor, stamsår, samt angrepp av andra sekundära svampar. Spridningen verkar underlättas av mänsklig aktivitet, framförallt genom förflyttning av infekterad jord. Bok och ek, som ur naturvårdssynpunkt är väldigt värdefulla, verkar särskilt utsatta. Phytophthora plurivora är en av de mest aggressiva varianterna.

Källa: SLU ArtDatabankens risklista för främmande arter 2024

Karta över Östergötlands län — Invasiva kärlväxter som observerats i Östergötlands län under året

Vanliga trädgårds- och parkarter kan vara invasiva

Flera av de invasiva arterna som bedöms utgöra mycket hög risk för den biologiska mångfalden i Sverige är inplanterade arter som under lång tid odlats som prydnad i både parker och trädgårdar. Här ingår till exempel tysklönn, parkslide och häckberberis. I många kommuner ingår invasiva arter i stadsplanteringarna, som i centrala Borås där en planterad jättedaggkåpa stoltserar mitt på torget. Det finns inga förbud mot att plantera dessa arter, men risken är stor att de sprider sig vidare, menar Mora Aronsson, biolog på SLU och metodansvarig för riskklassificeringen.

– De ställer alltid till det på ett eller annat sätt, särskilt om de finns i den högsta riskkategorin. Då har de en dokumenterat rejäl spridningspotential, eller kan få det. Jättedaggkåpan sprider sig lätt i naturen och är på god väg att etablera sig, särskilt i väggrenar och övrig ängsmark. Man borde inte plantera den, säger Mora Aronsson.

Invasiva arter har nämligen potential att spridas utan att vi vet om det.

– Vi ska inte underskatta vår egen omedvetna förmåga att sprida frön. Vanliga bildäck kan dra med sig frön. Eller skosulor. Det var inte så länge sedan som det gjordes ett masterarbete om detta, där man fann omkring ett frö per skosula. Vi har också två arter som sprider väldigt mycket, katter och hundar. Det vet alla som har fått plocka frön från pälsen på sina djur.

Invasiva arter introduceras ofta av just misstag. Om det inte är vi själva som bär in dem, så kan det ske via till exempel transporter. Frön från växter och jordlevande djur kan följa med i jord eller spannmål. Ett exempel är den under året omtalade lövplattmasken Obama nungara, som observerats i fler än 20 kommuner under 2025. Den har med största sannolikhet följt med i växttransporter från andra länder. Även mördarsnigeln tros ha kommit in i landet på det sättet. Flest observationer av invasiva arter görs dock i södra Sverige samt längs med kusterna, vilket sannolikt har att göra med att en stor del av de riskklassade arterna är fiskar, groddjur, alger och blötdjur.

Vilken effekt som varje enskild invasiv art kan ha på den biologiska mångfalden i Sverige är i många fall osäkert. Vissa har i dag ingen effekt alls, men i takt med att klimatet blir mildare kan de ekologiska effekterna bli betydande.

– Det handlar framförallt om en längre växtsäsong, där fler arter hinner sätta frö och etablera nya plantor som kan växa. Det är det som är det mest kritiska. Det behövs kanske inte så många fler veckors växtsäsong för att det ska sätta fart, det har vi redan sett på en del arter. Syrenen började sätta frö redan på 90-talet i Skåne, och har nu rapporterat frösättning i stora delar av landet ända upp till Dalarna, säger Mora Aronsson.

Det finns också arter som redan är ett problem. Kanadagåsen har sedan introduktionen i Sverige på 30-talet etablerat sig i stort sett hela landet och är den enskilt mest rapporterade invasiva högriskarten i Sverige. Av de drygt 1 miljon observationerna från hela landet, som vi har utgått från i den här artikeln, står kanadagås för omkring 700 400 observationer. Det kan dock bero på att fågelskådarna är många – vilket också gör rapporterna fler. Arten är aggressiv kring sitt bo och kan på det sättet tränga bort andra fågelarter. Blomsterlupin, kanadensiskt gullris och jättebalsamin finns i stort sett över hela landet, och har på sina håll helt trängt ut inhemska arter. Många fler arter är på gång att bli lika invasiva.

– Vi har syrenbuddlejan till exempel, som börjat få fäste i Skåne och som är ett kommande jätteproblem. Det är mellan-Europas parkslide.

Så vad ska man göra om man stöter på en invasiv art? Rapportera den, menar Mora Aronsson.

– Det viktigaste är att rapportera, så att vi kan se var arterna finns. Då har vi en chans att göra något åt det. Det generella för trädgårdsägare är, om arten är svår att hålla på plats i trädgården, att göra sig av med den. Men då får man inte slänga på komposten utan lämna in den för destruktion på återvinningen. Det är annars väldigt vanligt med invasiva arter som får fäste på kommunal mark på illegala komposter som folk dumpar sitt trädgårdsavfall på.

De allra flesta arter som anses ha mycket hög risk för den biologiska mångfalden är i dag helt lagliga att införa eller plantera. Vissa är det dock inte, och den 7 augusti i år trädde ett förbud för 26 nya arter i kraft, i enlighet med en EU-förteckning. Syftet med förteckningen är att peka ut vilka arter som behöver prioriteras för att förhindra att de sprids inom EU. Totalt sett finns 114 invasiva arter med i förteckningen, och bland de nya arterna som nu ingår finns bland annat parkslide och dess släktingar, lövplattmasken Obama nungara, mink och sikahjort.

– De arter som kommer med på förteckningen anses vara så pass skadliga i länder inom EU att det motiverar förbud för alla medlemsländer, förklarar Johan Linnander, handläggare Naturvårdsverket i en artikel på Naturvårdsverket.se.

Invasiva arter i Sverige

För att en art ska räknas som invasiv krävs det att den har, med människans hjälp, flyttats från sin ursprungliga miljö till en ny miljö.
Invasiva arter räknas som ett av de största hoten med den biologiska mångfalden, både i Sverige och globalt. Antalet främmande arter som blir invasiva ökar från år till år.
SLU Artdatabanken har, på uppdrag av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten, gjort en riskklassificering av 1 622 arter. Risken avser sannolikheten att arterna utgör eller kan komma att utgöra en risk för den biologiska mångfalden i Sverige.
208 av arterna bedöms utgöra mycket hög risk. 164 av dessa arter har observerats minst en gång i Sverige. 18 av de som observerats i Sverige bedöms vara så kallade dörrknackare, det vill säga arter som ännu inte etablerat sig och sprids i landet.
I risklistan ingår även 244 arter som fått klassificeringen hög risk. Här finns bland annat guldfiskar, lavendel, almsjuka och persilja. Dessa ingår dock inte i underlaget för den här artikeln.

Källa: Naturvårdsverket

Invasiva arter som ännu är ovanliga i Sverige

Nya arter observerade sedan årsskiftet

Vanliga trädgårds- och parkarter kan vara invasiva

Lokal, datadriven journalistik