För få vattenprover – en badplats i Västernorrland förlorar sin klassificering

Varje säsong ska vattenprover tas på större badplatser. Men det gjordes inte i tillräckligt hög grad vid Härnön, Smitingens badplats i Härnösand förra sommaren. Nu har badplatsen tappat sin klassificering.

Antalet badplatser med utmärkt kvalitet ökar i Sverige. Inför badsäsongen 2025 finns 1 475 badplatser i Sverige som provtagits så ofta att de får en klassificering inför badsäsongen 2025. Av dessa bedöms 1 200 – eller 81 procent – ha just ”utmärkt kvalitet”. Det är 25 fler än inför sommaren 2024.

471 av badplatserna är så kallade EU-bad, alltså badplatser där man räknar med i snitt 200 badande per dag under säsongen och där kommunerna är skyldiga att regelbundet ta vattenprover. Utöver dessa finns ”övriga bad”, som inte är lika välbesökta men som kommunerna ändå valt att provta på samma sätt. Dessa kan då också få en klassificering.

I Västernorrlands län finns totalt 98 badplatser listade på Havs- och vattenmyndighetens sida Badplatser och badvatten. Sex av dem har nått upp till klassificeringskraven, vilket är nio färre än i fjol. Tre av dem är EU-bad, alltså större offentliga badplatser.

70 badplatser provtogs i Västernorrland i fjol

Två badplatser i Västernorrland har höjt sitt betyg. Slädaviken Alnö i Sundsvall har gått från dålig till tillfredställande kvalitet medan Tranviken Alnö i Sundsvall har gått från bra till utmärkt kvalitet. Inför badsäsongen 2025 bedöms två badplatser ha utmärkt kvalitet, två bra kvalitet och en tillfredsställande kvalitet.

För Bänkåsviken Alnö i Sundsvall och Hartungviken Alnö i Sundsvall är det första året med klassning. De bedöms nu ha bra eller utmärkt kvalitet.

Den långsiktiga klassningen bygger på fyra års provtagning av badvattnet. I Västernorrland ska minst tre vattenprover tas per badsäsong, som pågår mellan 15 juli och 15 augusti.

I Västernorrland testades 70 badplatser mellan en och sex gånger under fjolårets badsäsong. Otjänligt vatten noterades vid Slädaviken Alnö i Sundsvall vid ett provtillfälle och Idbyns havsbad i Örnsköldsvik vid ett provtillfälle. Där – och vid ytterligare fyra badplatser – gjordes också provtagningar som visade tjänligt vatten med anmärkning, vilket innebär förhöjda halter av bakterier.

Kommunerna ansvarar för kontrollen

Det är kommunerna som ansvarar för provtagningen och för att registrera resultaten, och kommunerna som ska identifiera vilka badplatser som ska räknas som EU-bad. Men att ett EU-bad inte provtagits tillräckligt ofta får inga andra konsekvenser än att badet tappar sin klassificering.

– Det innebär i dagsläget inga sanktioner för kommunen från central nivå. Kommunen tappar klassificeringen av badvattnet i minst fyra år framöver, säger Ema Glad på Havs- och vattenmyndigheten.

Klassificeringen bygger alltså på historiska provtagningar.

– Efter varje badsäsong beräknar en algoritm badvattenkvaliteten för alla bad baserat på de uppmätta värdena. Det finns fyra olika kvalitetsklasser; utmärkt, bra, tillfredsställande och dålig, säger Ema Glad.

När ett EU-bad bedöms ha dålig kvalitet ska kommunen skylta om avrådan från bad under hela badsäsongen – och en ny bedömning kan inte göras förrän tidigast efter innevarande säsong.

En avrådan från bad kan ha stora konsekvenser lokalt?

– Absolut, det påverkar lokalt. Det kan vara kärvt för en kommun som har mycket turism. Men det vi brukar trycka på när kommunerna vänder sig till oss är att det är väldigt viktigt att skilja mellan den historiska bedömningen, som klassificieringen är, och aktuella prover. Bad som haft dålig kvalitet historiskt kan ha tjänliga, aktuella prover som man kan kommunicera.

Kan man överklaga en klassificering?

– Kommunen kan på vissa grunder klassificera på mindre än fyra års provtagning och på så sätt frångå algoritmen. En ny bedömning kan göras när åtgärder fått en verkan som kan mätas under den nästkommande badsäsongen, men överklagan är inte något som används här.