Stora prisskillnader inom kommunen, större import än export under två timmar och vindkraften stod för en rekordstor andel av produktionen – större än kärnkraften.
Den offentliga debatten om elmarknaden är polariserad och inte sällan infekterad. I ett försök att föra fakta till bordet tar vi varje månad fram en rapport som sammanfattar det viktigaste du behöver veta om den senaste tidens priser, konsumtion och produktion på elmarknaden.
1. Stora elprisskillnader i Gislaved i september
Gislaveds kommun tillhör två elområden, tätorten Gislaved ligger i elområde 3, medan till exempel Smålandsstenar, Skeppshult och Reftele tillhör elområde 4. Spotpriset – alltså priset som elbolagen köper in elen för – landade på 24 öre per kilowattimme i elområde 3 och 51 öre per kilowattimme i elområde 4 i september. Motsvarande priser i augusti var 37 öre (elområde 3) och 50 öre per kilowattimme (elområde 4). För ett år sedan, i september 2022, var snittpriset 229 öre per kilowattimme i elområde 3 och 242 öre per kilowattimme i elområde 4. Det var det dittills högsta priset i elområde 3, nuvarande rekord – 269 öre – noterades i december 2022. 
Sverige är sedan 2011 uppdelat i fyra elhandelsområden. Det produceras generellt mer el än det förbrukas i de norra delarna medan det är tvärtom i de södra delarna. Mellan områdena finns det begränsningar i hur mycket el som kan transporteras.
Det betyder också att det kan vara olika pris i de olika områdena. Gränsen mellan elområde 3 och 4 skär som sagt genom Gislaveds kommun. I september var priset i elområde 4 27 öre högre än i elområde 3.
Sedan 2020 har prisskillnaden mellan de svenska elområdena ökat.
Det är inte bara prisskillnaderna mellan prisområdena som har ökat de senaste åren, även inom områdena pendlar priserna timme för timme – och skillnaderna mellan de dyraste och billigaste timmarna har blivit större sedan 2020. Dyraste timmen i september i elområde 3 inträffade mellan klockan 19 och 20 den 14 september, då kostade en kilowattimme 275 öre. Som lägst var priset i området −5 öre.
I elområde 4 toppade priset mellan klockan 19 och 20 den 12 september på 329 öre per kilowattimme. Som lägst kostade elen i området −5 öre per kilowattimme.
Under september var timpriserna negativa under 104 timmar i elområde 3 och 100 timmar i elområde 4. Negativa priser har noterats under nio av de senaste tolv månaderna.
Om man tittar på månadsmedelpriset brukar de svenska elområdena oftast tillhöra de med lägst spotpriser i en europeisk jämförelse. Värt att notera är att detta handlar om spotpriser, de priser konsumenten sedan betalar beror på nationella avgifter och skatter samt elbolagens påslag. I praktiken ligger de svenska konsumentpriserna närmare det europeiska snittet efter skatter och påslag.
2. Konsumtionen: Ovanligt låg elförbrukning i september
Under september förbrukades det ungefär 9 000 gigawattimmar el i Sverige. Det är ungefär 6 procent mindre än snittet för månaden och den lägsta siffran för månaden under de senaste nio åren. Konsumtionen påverkas mycket av hur varmt det är i landet.
Efterfrågan på el varierar – beroende på väder och vind och tid på dygnet. Den 12 september konsumerades som mest el under ett dygn i Sverige under månaden. Högsta timvärde uppmättes mellan 9 och 10 den 26 september.
3. Produktionen: Ovanligt stor andel vindkraft
Det producerades mer el i Sverige än det konsumerades under september. Enligt de preliminära siffrorna kom ungefär 40 procent från vattenkraft, medan omkring 28 procent kom från vind och 27 procent kom från kärnkraft. Det är andra månaden hittills då vindkraften totalt sett, över hela månaden, står för en större andel av elproduktionen än kärnkraften. Förra gången det hände var i februari.
Under ”annat” finns solkraft och kraftvärme. För den senaste månaden har vi ännu inte statistik nedbruten på de kraftslagen, men enligt SCB:s senaste data – till och med juli 2023 – har solkraften stått för ungefär 1,8 procent av den totala produktionen det senaste året (här räknas bara anläggningar anslutna till elnäten).
När det gäller kraftvärme dominerar förnybara bränslen. Icke-förnybara bränslen – som till exempel kol, naturgas och olja – stod för 1,2 procent av den totala elproduktionen under samma period.
Sammantaget innebär det att omkring 98 procent av den svenska elproduktionen var fossilfri och 70 procent förnybar (kärnkraften exkluderad).
Produktionen av vindkraft är svår att planera, den är beroende av just vind. För att upprätthålla balansen justeras produktionen främst av vattenkraft – som förutom att användas som baskraft också kan startas och stoppas på kort tid och möta variationer i efterfrågan. Tittar man på produktionen timme för timme syns det i diagrammet här som en ”taggigare” kurva, medan kärnkraftsproduktionen ligger stabil över tid.
Vindkraften stod alltså för cirka 28 procent av elproduktionen i september. Det motsvarar ungefär 3 000 gigawattimmar, vilket är mer än samma månad i fjol. Jämfört med för fem år sedan har produktionen från vindkraft fördubblats.
4. Export och import: Mer import än export under två timmar september
Det produceras som sagt mer el i Sverige än det förbrukas, i alla fall om man tittar på månadsbasis – bara två månader under de senaste nio åren har Sverige importerat mer el än landet exporterat. Tittar man timme för timme är händer det att Sverige har nettoexport. Under september importerade Sverige mer el än man exporterade under två av 720 timmar.
Det är också relativt ovanligt med hela dygn där importen totalt är större än exporten. Det senaste året har det hänt en handfull gånger.
Under september exporterade Sverige mest el till Danmark, medan den största importen kom från Norge.
