Slitefabriken tillhör vinnarna när priserna på koldioxidutsläpp skjuter i höjden. Anläggningen fick utsläppsrätter över motsvarande ungefär 7,3 miljoner euro.
Priset för utsläppsrätter nådde nya rekordnoteringar under 2022, i snitt auktionerades ett ton koldioxidekvivalenter ut för 79 euro – att jämföra med knappt sex euro för fem år sedan – och hittills i år har priset ökat ytterligare. Det innebär större kostnader för företag som behöver köpa utsläppsrätter för att täcka sina utsläpp – och större intäkter för de som har utsläppsrätter över: 2017 hade anläggningar på Gotland utsläppsrätter över till ett värde av ungefär 110 000 euro – 2022 var motsvarande siffra 7,3 miljoner euro.
Knappt hälften av EU:s utsläppsrätter delas ut gratis till de anläggningar som omfattas av utsläppshandeln. Sedan 2021 täcker inte gratistilldelningen de samlade svenska utsläppen – men skillnaderna mellan olika branscher och olika anläggningar är stora.
På Gotland tillhör Slitefabriken vinnarna. Anläggningen tilldelades utsläppsrätter för drygt 1 456 000 ton växthusgaser 2022, men släppte bara ut drygt 1 364 000 ton, enligt Naturvårdsverkets preliminära siffror. Det gör Slitefabriken till den anläggning i länet som fått flest outnyttjade utsläppsrätter över under året – drygt 92 000 ton. Med ett snittpris på 79 euro motsvarar det ett värde på omkring 7,3 miljoner euro.
"Substansiella summor"
I Sverige som helhet är pappers- och massaindustrin den sektor som har störst överskott av fria utsläppsrätter.
– I och med att priserna har ökat börjar det bli ganska stora pengar. Tidigare var det lite mer teoretiskt när en utsläppsrätt kostade fem euro, men nu – när de kostar närmare 100 euro – är det substantiella inkomster skulle jag vilja påstå, säger Johan Bruce, ansvarig för el och energi på Skogsföretagen.
Genom att till stor del ha övergått till biobränslen – som räknas som utsläppsfria i systemet – har de svenska bruken relativt låga utsläpp.
– Man får fri tilldelning baserad på riktvärden för produkten, och tillverkar man den med lägre koldioxid får man överskottet. Vi har lägre utsläpp än många andra och det beror mycket på att vi har integrerade anläggningar, för både massa och papper. Då finns överskottsenergi från massatillverkningen som man kan använda, säger Johan Bruce.
Kalkproduktion Storugns AB har störst underskott
Om pappers- och massaindustrin har stora överskott på utsläppsrätter är situationen annorlunda i andra branscher. El- och fjärrvärmeanläggningarna i Sverige behövde skaffa utsläppsrätter för 1,6 miljoner ton under 2022 – utöver de fritt tilldelade. På Gotland är det Kalkproduktion Storugns AB som har det största underskottet. Totalt släppte anläggningen ut drygt 141 000 ton, vilket innebär att det fattades utsläppsrätter för ungefär 4,7 miljoner euro.
| Anläggning | Bransch | Utsläpp ton koldioxid | Fria utsläppsrätter | Skillnad | Ungefärligt värde (euro) |
|---|---|---|---|---|---|
| Kalkproduktion Storugns AB | Mineralindustri (exkl. metaller) | 141 455 | 82 169 | −59 286 | 4,7 miljoner |
| Slite kraftverk | El och fjärrvärme | 2 476 | 0 | −2 476 | 200 000 |
Höga priser snabbar inte på utsläppsminskningen
Utsläppssystemet har funnits sedan 2005, och sedan 2013 – när det fick sin nuvarande utformning – har utsläppen minskat med 12 procent. Men det är först de senaste åren som priset på utsläppsrätter dragit iväg.
– Det finns flera saker som påverkar. Priserna började gå upp kraftigt 2021 och framåt. Den ena förklaringen är att man beslutade om en snabbare sänkningstakt av utsläppstaket. Då förväntar sig företagen att det kan bli dyrare framöver och samlar på sig utsläppsrätter. En annan förklaring är att ungefär samtidigt infördes något som kallas ”The Swedish proposal” – om det finns många oanvända utsläppsrätter sparade i systemet kan man tillfälligt sänka taket ett år. Även det gjorde att företag kunde förvänta sig att priset blir högre, säger Daniel Spiro, docent i nationalekonomi vid Uppsala universitet.
Att priserna ökar betyder inte att utsläppsminskningen går snabbare. Snarare, menar Daniel Spiro, är det en indikation på hur svårt det är för ekonomin att lägga sig under utsläppstaket.
– Det finns inte något självändamål i att nå ett speciellt pris. Det är taket som avgör hur mycket koldioxid som kommer att släppas ut. För de enskilda företagen har priset förstås betydelse, men inte för de totala utsläppen, säger Daniel Spiro.