Industrin står för de största utsläppen av växthusgaser i Finspångs kommun. Men 2020 stod transportsektorn för den största minskningen.
Utsläppen av växthusgaser minskade – precis som i riket i stort – i Finspångs kommun 2020. Det visar SMHI:s nya, regionala utsläppssiffror. Totalt släpptes 100 129 ton koldioxidekvivalenter ut i kommunen – en minskning med 6 procent jämfört med året innan. Störst var minskningen inom transportsektorn, minus 2 765 ton.
LÄS MER: Finspång ser ut att spräcka sin koldixidbudget
Siffrorna för 2020 är förstås påverkade av pandemin – något som enligt Naturvårdsverket märktes inom till exempel industrin (främst genom en produktionsminskning i järn- och stålindustrin samt raffinaderiindustrin) och när det gäller transporter. Enligt de preliminära siffrorna för 2021 ökade Sveriges utsläpp igen. Samtidigt finns det mer långsiktiga förändringar.
Sedan 1990 har utsläppen av växhusgaser minskat med 21 procent i Finspångs kommun. Störst minskning står uppvärming av bostäder och lokaler för – 24 046 ton 1990 jämfört med 1 560 ton 2020. Sektorn har minskat stort i hela landet i takt med att oljepannor bytts ut mot andra uppvärmningsformer.
Industrin står för störst utsläpp i Finspång
Industrin släppte år 2020 ut 30 871 ton koldioxidekvivalenter i Finspång, vilket är 31 procent av alla utsläpp i kommunen – och därmed den sektor som släpper ut mest.
Sedan 2010 har utsläppen från industrin i Finspång ökat med 18 procent. I landet som helhet har utsläppen från sektorn minskat med 28 procent.
Mest industriutsläpp i Östergötlands län skedde i Norrköpings kommun under 2020, som tillhör den tredjedel av kommuner i landet som har största industriutsläpp.
I hela landet har utsläppen från industrin minskat med omkring 30 procent sedan 1990. Delvis på grund av att biobränslen har ersatt oljeanvändning – främst inom massa- och pappersindustrin – men även på ny teknik i produktionen. I Naturvårdsverkets senaste scenario över utsläppsutvecklingen med nu gällande styrmedel fram till 2045 räknar man med en större minskning än tidigare. Det är till stor del kopplat till några få, stora utsläppare.
– Det vi tagit med i scenarierna är inom järn- och stålindustrin – hybrit-processen där vätgas används för att producera stål utan koldioxidutsläpp – som vi ser bryter igenom runt 2030. Det är verkligen en stor del av utsläppen. Vi ser också vissa minskningar inom raffinaderierbranschen och kemiindustrin. Vi baserar det på vad industrin själva säger är på gång, även om vi bara har räknat med sådant som kommit såpass långt att de är inne i tillståndsprocessen, säger Sara Almqvist, på Naturvårdsverkets Klimatmålsenhet.
Transportmålet kan nås
Ungefär 25 procent av utsläppen i Finspång, eller 24 655 ton, kom förra året från inrikes transporter (inklusive flyget). Det är en minskning med 29 procent sedan 2010. Totalt i riket står sektorn för ungefär en tredjedel av utsläppen.
I klimatlagen finns ett delmål där utsläppen från inrikes transporter ska ha minskat med 70 procent år 2030 jämfört med 2010. Här räknas inte inrikesflyget – som omfattas av utsläppshandeln – in. Om man räknar på det sättet har utsläppen i Finspång minskat med 27 procent sedan 2010, vilket är ungefär som riket i stort.
Enligt Naturvårdsverkets senaste bedömingar finns förutsättningar för att nå delmålet för transportsektorn. Åtminstone nästan. Om det klimatpaket som nu förhandlas i EU går igenom, tror man att Sverige kommer ännu närmare målet. Faktum är att transportsektorn är ett av de områden där verket ser störst utsläppsminskningar framöver. Reduktionsplikten och allt fler elbilar är huvudorsakerna.
– Vi gör de här scenarierna varje år och varje år har vi höjt nivån av elektrifiering, hittills har det hela tiden gått snabbare än prognoserna. Fortsätter man enligt planen med reduktionsplikten, inblandningen av biobränsle, är den i våra scenarier en ännu större del i minskningen, säger Sara Almqvist.
I de scenarier som presenterats i år finns inte sänkningen av bensinskatten och en frysning av den årliga uppräkningen av inblandningen av biobränslen medräknade.
– Våra antaganden bygger på ett lägre bensinpris än vi har haft nu och vi tror inte att skattesänkningen påverkar scenariot direkt. När det gäller reduktionsplikten bygger scenarierna på antaganden om att de genomförs som beslutat. Pausar man uppräkningen och sedan återgår till planerad takt så förskjuts minskningen något år, säger Sara Almqvist.
"Jordbruket en utmanande sektor"
Jordbruket står för 22 227 ton, eller 22 procent av de territoriella utsläppen i Finspång. Det är en sektor där utsläppen legat relativt still under de senaste tio åren.
– Vi har också haft en viss produktionsökning inom jordbruket och vi har en relativt effektiv produktion – men jordbruket är en utmanande sektor, säger Sara Almqvist .
– Samtidigt som vi vill får ner utsläppen vill vi ha en ökad svensk livsmedelsproduktion.
Totalt sett består utsläppen från jordbruket av främst lustgas från jordbruksmark och metan från djurs fodersmältning. I de framtidsscenarier som Naturvårdsverket tagit fram finns inte några stora minskningar av utsläppen från sektorn.
– Det finns en del åtgärder, till exempel när det gäller gödselhantering, som kan minska utsläppen, men vi vet inte hur stor effekt åtgärderna har. Det behövs mer forskning och utveckling inom jordbruket, och till skillnad mot industrin – där några få stora utsläppare står för de allra flesta utsläppen – är det här en bransch med mindre företag som inte har råd med stora egna risker.
Traktorer och arbetsredskap som används i jordbruket räknas in under arbetsmaskiner tillsammans med andra arbetsredskap. Sektorn stod för 7 331 ton eller 7 procent av utsläppen i Finspång i 2020. Det är en minskning med 22 procent sedan 2010.
– I våra scenarier ökar inblandningen av biobränsle för arbetsmaskiner framöver, och det finns en del möjligheter till ökad elektrifiering även om det inte är lika lätt för alla typer av arbetsmaskiner. Här finns inte riktigt lika tydliga styrmedel som inom transportsektorn och som det ser ut nu är det en del utsläpp kvar, säger Sara Almqvist.
Utsläppen från el och fjärrvärme har mer än halverats
Jämfört med 2010 – som visserligen var en kall vinter – har utsläppen från el- och fjärrvärme mer än halverats i Finspång, och 2020 stod sektorn för 9 procent av utsläppen – 9 458 ton.
– Elproduktionen i Sverige är relativt koldioxidfri. Den stora frågan här är förbränningen av avfall – och plasten. Vi ser inte att utsläppen är på väg att försvinna även om en del anläggningar har börjat sortera ut plasten så att den inte går in i förbränningen. Plastflödena är väldigt komplexa och vi behöver få till en högre återvinning. Det händer en del på EU-nivå, men det behövs mer styrning, säger Sara Almqvist..
Traktorer och arbetsredskap som används i jordbruket räknas in under arbetsmaskiner tillsammans med andra arbetsredskap. Sektorn stod för 7 331 ton eller 7 procent av utsläppen i Finspång i 2020. Det är en minskning med 22 procent sedan 2010.
– I våra scenarier ökar inblandningen av biobränsle för arbetsmaskiner framöver, och det finns en del möjligheter till ökad elektrifiering även om det inte är lika lätt för alla typer av arbetsmaskiner. Här finns inte riktigt lika tydliga styrmedel som inom transportsektorn och som det ser ut nu är det en del utsläpp kvar, säger Sara Almqvist.
Klimatmålen nås inte med nuvarande styrmedel
Enligt Klimatlagen ska Sverige inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären 2045, för att därefter uppnå negativa utsläpp. I det målet får kompletterande åtgärder, som större upptag av koldioxid genom förändrad mmarkanvändning, användas och enligt klimatlagen ska utsläppen vara högst 85 procent av utsläppen 2045 – runt 10 miljoner ton.
Varje år följer Naturvårdsverket upp målet och gör ett referensscenario baserat på nuvarande politiska beslut och intentioner från företag. Enligt den senaste rapporten ser målet inte ut att nås.
– Så är det. Samtidigt har vi egentligen aldrig varit så positiva som vi är nu. Vi gör de här scenarierna varje år och årets scenario ligger närmare målet än tidigare, säger Sara Almqvist på Naturvårdsverkets klimatmålsenhet.
Det innebär att scenariot ligger någonstans runt 15 miljoner ton koldioxidekvivalenter över målet för 2045, vilket förvisso är 12 miljoner ton närmare än tidigare bedömningar. Den största potentialen finns inom två sektorer: transporter och industri.