Transporter står för de största utsläppen av växthusgaser i Älmhults kommun, men utsläppen minskar snabbare än i riket i stort. Enligt de senaste scenarierna kan delmålen för transportsektorn nås.
Utsläppen av växthusgaser minskade – precis som i riket i stort – i Älmhults kommun 2020. Det visar SMHI:s nya, regionala utsläppssiffror. Totalt släpptes 70 898 ton koldioxidekvivalenter ut i kommunen – en minskning med 8 procent jämfört med året innan. Störst var minskningen inom transportsektorn, som fortfarande är den största utsläppssektorn i kommunen – trots en minskning på 3 652 ton.
LÄS MER: Älmhult ser ut att spräcka sin koldixidbudget
Siffrorna för 2020 är förstås påverkade av pandemin – något som enligt Naturvårdsverket märktes inom till exempel industrin (främst genom en produktionsminskning i järn- och stålindustrin samt raffinaderiindustrin) och när det gäller transporter. Enligt de preliminära siffrorna för 2021 ökade Sveriges utsläpp igen. Samtidigt finns det mer långsiktiga förändringar.
Sedan 1990 har utsläppen av växhusgaser minskat med 46 procent i Älmhults kommun. Störst minskning står el och fjärrvärme för – 8 037 ton 1990 jämfört med 435 ton 2020. Även utsläppen från uppvärming av bostäder och lokaler har minskat stort i kommunen, precis som i hela riket, i takt med att oljepannor bytts ut mot andra uppvärmningsformer.
Transportmålet kan nås – och det går snabbare i Älmhult
Räknar man alla växthusgaser står inrikes transporter den största delen av utsläppen i Älmhults kommun. Det är inte ovanligt, i 188 av 290 kommuner är transporter den största utsläppskällan, i 104 kommuner står sektorn för över hälften av utsläppen och av Sveriges samlade, territoriella utsläpp står transporter för en tredjedel. 2020 stod sektorn för 39 procent av alla territoriella utsläpp i kommunen, eller 27 427 ton, vilket är en minskning med 30 procent sedan 2010.
I klimatlagen finns ett delmål där utsläppen från inrikes transporter ska ha minskat med 70 procent år 2030 jämfört med 2010. Här räknas inte inrikesflyget – som omfattas av utsläppshandeln – in. Om man räknar på det sättet har utsläppen i Älmhult minskat med 29 procent sedan 2010, vilket är ungefär som riket i stort.
Enligt Naturvårdsverkets senaste bedömingar finns förutsättningar för att nå delmålet för transportsektorn. Åtminstone nästan. Om det klimatpaket som nu förhandlas i EU går igenom, tror man att Sverige kommer ännu närmare målet. Faktum är att transportsektorn är ett av de områden där verket ser störst utsläppsminskningar framöver. Reduktionsplikten och allt fler elbilar är huvudorsakerna.
– Vi gör de här scenarierna varje år och varje år har vi höjt nivån av elektrifiering, hittills har det hela tiden gått snabbare än prognoserna. Fortsätter man enligt planen med reduktionsplikten, inblandningen av biobränsle, är den i våra scenarier en ännu större del i minskningen, säger Sara Almqvist på Naturvårdsverkets Klimatmålsenhet.
I de scenarier som presenterats i år finns inte sänkningen av bensinskatten och en frysning av den årliga uppräkningen av inblandningen av biobränslen medräknade.
– Våra antaganden bygger på ett lägre bensinpris än vi har haft nu och vi tror inte att skattesänkningen påverkar scenariot direkt. När det gäller reduktionsplikten bygger scenarierna på antaganden om att de genomförs som beslutat. Pausar man uppräkningen och sedan återgår till planerad takt så förskjuts minskningen något år, säger Sara Almqvist.
"Jordbruket en utmanande sektor"
Efter transporter står jordbruket för störst territoriella utsläpp av växthustgaser i Älmhult, 17 110 ton, eller 24 procent av utsläppen. Det är en sektor där utsläppen i kommunen minskat de senaste åren, medan legat relativt still under de senaste åren.
– Vi har också haft en viss produktionsökning inom jordbruket och vi har en relativt effektiv produktion – men jordbruket är en utmanande sektor, säger Sara Almqvist .
– Samtidigt som vi vill får ner utsläppen vill vi ha en ökad svensk livsmedelsproduktion.
Totalt sett består utsläppen från jordbruket av främst lustgas från jordbruksmark och metan från djurs fodersmältning. I de framtidsscenarier som Naturvårdsverket tagit fram finns inte några stora minskningar av utsläppen från sektorn.
– Det finns en del åtgärder, till exempel när det gäller gödselhantering, som kan minska utsläppen, men vi vet inte hur stor effekt åtgärderna har. Det behövs mer forskning och utveckling inom jordbruket, och till skillnad mot industrin – där några få stora utsläppare står för de allra flesta utsläppen – är det här en bransch med mindre företag som inte har råd med stora egna risker.
Traktorer och arbetsredskap som används i jordbruket räknas in under arbetsmaskiner tillsammans med andra arbetsredskap. Sektorn stod för 6 267 ton eller 9 procent av utsläppen i Älmhult i 2020. Det är en minskning med 17 procent sedan 2010.
– I våra scenarier ökar inblandningen av biobränsle för arbetsmaskiner framöver, och det finns en del möjligheter till ökad elektrifiering även om det inte är lika lätt för alla typer av arbetsmaskiner. Här finns inte riktigt lika tydliga styrmedel som inom transportsektorn och som det ser ut nu är det en del utsläpp kvar, säger Sara Almqvist.
Få stora utsläppare inom industrin
Precis som inrikes transporter står industrin för ungefär en tredjedel av Sveriges territoriella utsläpp. Men de utsläppen är betydligt mer ojämnt spridda över landet. 70 procent av utsläppen av växthusgaser från industri släpps ut i tio kommuner och i riket har utsläppen minskat med 28 procent sedan 2010. Älmhult tillhör inte kommunerna med störst utsläpp, enligt SMHI:s siffror stod industrin i kommunen för 13 099 ton, eller 18 procent av utsläppen, 2020. Utsläppen har ökat med 22 procent jämfört med 2010. Siffrorna över industriutsläpp i Älmhult bygger till stor del på uppskattningar och är ganska osäkra.
I hela landet har utsläppen från industrin minskat med omkring 30 procent sedan 1990. Delvis på grund av att biobränslen har ersatt oljeanvändning – främst inom massa- och pappersindustrin – men även på ny teknik i produktionen. I Naturvårdsverkets scenario räknar man med en större minskning än tidigare. Det är till stor del kopplat till några få, stora utsläppare.
– Det vi tagit med i scenarierna är inom järn- och stålindustrin – hybrit-processen där vätgas används för att producera stål utan koldioxidutsläpp – som vi ser bryter igenom runt 2030. Det är verkligen en stor del av utsläppen. Vi ser också vissa minskningar inom raffinaderierbranschen och kemiindustrin. Vi baserar det på vad industrin själva säger är på gång, även om vi bara har räknat med sådant som kommit såpass långt att de är inne i tillståndsprocessen, säger Sara Almqvist.
Klimatmålen nås inte med nuvarande styrmedel
Enligt Klimatlagen ska Sverige inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären 2045, för att därefter uppnå negativa utsläpp. I det målet får kompletterande åtgärder, som större upptag av koldioxid genom förändrad mmarkanvändning, användas och enligt klimatlagen ska utsläppen vara högst 85 procent av utsläppen 2045 – runt 10 miljoner ton.
Varje år följer Naturvårdsverket upp målet och gör ett referensscenario baserat på nuvarande politiska beslut och intentioner från företag. Enligt den senaste rapporten ser målet inte ut att nås.
– Så är det. Samtidigt har vi egentligen aldrig varit så positiva som vi är nu. Vi gör de här scenarierna varje år och årets scenario ligger närmare målet än tidigare, säger Sara Almqvist på Naturvårdsverkets klimatmålsenhet.
Det innebär att scenariot ligger någonstans runt 15 miljoner ton koldioxidekvivalenter över målet för 2045, vilket förvisso är 12 miljoner ton närmare än tidigare bedömningar. Den största potentialen finns inom två sektorer: transporter och industri.